- Vart är mamma? frågade jag. Natalia fick ett ännu större leende.

- Din mamma och min mamma åkte iväg till stan för att göra något, sa hon. -du och jag har huset ensamma hela dagen!! Jag log jag också, Natalias leende smittade av sig.

- Vad kul, sa jag. Natalia nickade ivrigt.

- Det blir bara du och jag hela dagen, sa hon. -du och jag, INGA KILLAR!

Natalias persperktiv:

Direkt efter att vi gjort oss iordning tog vi bussen in till stan. Tea visade mig affärer med riktigt snygga kläder, vilket ledde till att jag var tusen kronor fattigare när vi åkte därifrån. När vi var på bussen försökte jag hålla balansen med alla påsar i famnen. Tea tog tre stycken och la i sitt knä.

- Jag hjälper dig, sa hon.

- Tack, sa jag. -det är tur att jag inte bor här, då skulle jag snart vara utfattig. Tea skrattade lite. Själv hade hon inte köpt mer än en ljusblå tröja.

Plötsligt stannade bussen upp och dörrarna öppnades. Tea suckade.

- Den stannar ju varje sekund! sa hon. Så spärrade hennes ögon upp.

- Du skojar, sa hon.

Teas persperktiv:

Teo kom in och tittade sig omkring. Jag duckade och drog ner Natalia också. Hon tittade frågande på mig.

- Teo, viskade jag. -han är här.. han får inte se mig..

- Okej, viskade hon. -men om vi inte syns nu kanske han tror att sätet är ledigt och då kanske han sätter sig hä... Natalia hann inte avsluta meningen innan han stod där. Han stod där och tittade på oss med ett - vad han säkert tyckte - charmigt leende. Jag reste mig upp och fixade av reflex till håret. Jag gillade honomm fortfarande så klart jag ville vara söt i hans närhet. Natalia reste sig också upp och han fick syn på henne. Han blev plöstligt tveksam, men snart återfick han sitt gamla självförtroende. Han tittade på mig med en överlägsen blick, vad jag kommer ihåg var han inte sånhär förut men det kanske ändrades när han mött Natalia?

- Hej, sa han och tittade på det fulla sätet. -får jag plats att sitta här? Innan jag hann svara hade Natalia öppnat munnen.

- Nej du får inte plats, sa hon och lät lite arg. -gå! Han tittade förvånat på henne.

- Men oj, är du förbannad idag eller något? frågade han.

- Jag är förbannad på dig, sa hon sammanbitet. Istället för att svara något vände han blicken mot mig.

- Tea lilla sötis, sa han och log ett brett leende. Jag vände bort huvudet.

- Håll käften, sa jag. Han skrattade lite.

- Vi kan prata mer när du slutat vara sur? frågade han. När jag inte svara tillade han:

- För jag gillar verkligen dig Tea.

Det han hade sagt gnagde  inuti mig. Jag ville inte fråga Natalia om det, hon hade säkert varit med om att massa killar sagt det till henne men det kändes konstigt efter det som hänt mellan henne och Teo även om jag nästan hade glömt det.

- Vad tänker du på? frågade Natalia när vi satt i mitt rum framför datorn.

- Jag.. Nej inget, sa jag och stirrade på dataskärmen. Natalia var inne på någon sajt där hon satt och chattade med någon.

- Vad är du inne på? frågade hon. Natalia stängde fort ner rutan.

- Inget.. sa hon generat. -bara en sida där man chattar vetdu.. Jag orkade inte ställa mer frågor utan föll snart tillbaka i mina tankar.

Efter ett tag knackade det på dörren. Jag tittade på Natalia.

- Tänk om det är han, sa jag.

- Vem då? frågade hon.

- Teo, sa jag och tittade oroligt mot dörren. -du får öppna. Utan att säga något reste sig Natalia upp och gick mot dörren.

- Det är han, ropade hon. -ska jag släppa in honom? Tankarna for omkring. Skulle han få komma in eller skulle jag glömma honom. Det andra alternativet var säkert det jag borde han tagit men ändå skrek jag till Natalia:

- Släpp in honom.

Natalias persperktiv:

Jag öppnade dörren och tittade på hans fåniga leende. (han log nästan helsa tiden!)

- Hej, sa han. -vad fin du är.

- Vad vill du? fräste jag.

- Jag vill träffa Tea, om inte du har lust att.. började han men jag avbröt honom.

- Kom in bara, sa jag och föste in honom. Han tog av sig skorna och gick rakt mot Teas rum och stack in huvudet.

- Hej Tea! sa han och jag skulle gissa att han log. Det hördes ett muttrande ifrån rummet. Jag gick förbi Teo där han stod kvar i dörren och såg bra fånig ut.

- Vad söt du är Tea, log han. -fast du är ju alltid söt. Tea reste sig snabbt upp och gick fram till honom.

- Vad vill du? frågade hon.

- Jag vill vara med dig, sa han. -det där som hände med henne där borta, det var ett stort misstag. Han tittade menande på mig där jag satt på sängen och bettrakade dem båda.

- Jag vet att du gillar mig, sa han. -och jag gillar dig. Tea svarade inte. Spänningen i luften var laddad.

- Jag gillar inte dig, sa Tea plötsligt. -och du gillar inte mig..

- Joo jag gillar dig! sa Teo tvärt. -jag gillar dig mycket! Så drog han sig med henne ut ur rummet.

- Jag har en sak till dig, sa han. -kom. Så gick dem ut ur rummet och sen hörde man hur ytterdörren där nere slogs igen. Jag satte mig vid datorn och tänkte. Vad gjorde han nu? Vad gjorde dem? Jag bestämde mig för att låta dem vara och loggade in på sajten igen. Han var fortfarande inne. Snart kom ett meddelande upp.

Hej:)

Hej, hej

Varför loggade du ut?

Det hände en sak bara..

Okej, du skulle berätta vart du bodde

Mm, just det.. Vart bor du?

I Antlata.

Mitt hjärta stannade upp. Tänk om jag faktiskt hade pratat med honom eller sett honom utan att jag tänkt på det.

Jag är på besök i Atlanta

Ska vi träffas?

Mitt hjärta bankade fort. Det var såhär man inte skulle göra. Man skulle inte träffa främlingar på nätet, mamma hade redan när jag var liten varnat mig för gamla läskiga gubbar på nätet. Men jag gick faktiskt i nian nu, snart i gymnasiet, jag var mogen nog att bestämma vem jag ville träffa själv.

Visst, vart?

När det passar dig, säg tid och plats.

Vi kan ses vid Cecie´s?

Visst, tid?

Klockan nio?

VIsst, vilken dag?

Idag?

Visst:)

Då ses vi då.

Mitt hjärta bankade riktigt fort nu. Tänk om det var någon pedofil eller något? Men jag ville så gärna ta reda på vem han var.

Jag hade hört talas om en sajt där man chattade och träffade nya personer. Jag hade skapat ett konto och börjat chatta med några, mest för skojs skull. Snart hade en person börjat chatta med mig och den verkade ganska trevlig. Den mejlade bilder på sig och bad mig mejla bilder på mig själv. Han fick några bilder på mig och sa att jag var söt, han överöste mig med komplimanger varje gång jag loggade in. Jag gillade det, även om jag egentligen inte trodde att han menade var det ändå kul att få så söta kommentarer. Så började han fråga mig mer personliga frågor som; bor du ensam? vart bor du? vill du träffas? När han hade frågat såna frågor hade jag först inte vågat svara, men efter ett tag tänkte jag att detvar nog inte så farligt. Denhär killen kunde ju bo på andra sidan jordklotet. Hur stor var chansen att han bodde i Los Angeles? Så jag hade bestämt mig för att ge honom adress när han frågade om jag ville träffas. Jag ville så gärna veta vem han var, att jag var redo att ta risken. Ingen behövde ju få redo på något..

Av Isabelle!! Snart börjar vi skriva i nutid, jag vill påminna om att vi då fortfarande skriver i dåtid. Kommentera nu, snälla!! Inga kommentarer när jag loggar in och det är faktiskt skit tråkigt :)

Jag gick sakta fram till henne,hon satt med ryggen mot mig så hon såg inte att jag kom.

När jag stog precis bakom henne såg jag att hon sms:ade med någon,det var Zach.

''hon kommer aldrig förlåta mig'',stog det.

Teas persperktiv:

Jag la handen på hennes axel och hon tittade upp på mig.

- Tea förlåt... sa hon. Jag bara skakade på huvudet.

- Det gör inget, det var inte ditt fel, sa jag även fast jag inte kunde sluta tänka på vad som hänt. Natalia reste sig upp och stoppade ner mobilen i fickan.

- Ska vi gå hem? frågade hon. -om jag fortfarande är välkommen alltså. Jag nickade.

- Klart du är.

Natalias persperktiv:

Jag förstod att Tea fortfarande var arg på mig, även om hon inte sa något högt. Det var liksom hennes blickar som avslöjade henne, hon tittade på mig så konstigt. Vi pratade inte så mycket med varandra under den dagen, vi sa inte ens godnatt när vi lagt oss ner i sängarna och skulle sova. Jag låg och tänkte på det när jag försökt somna men inte kunde sova. Tea hade redan somnat och låg och snarkade lite lätt. Utan förvarning började ögonen rinna. Snart var hela kudden blöt och jag låg där och snyftade. Tänk va lätt livet var innan nian. Då bodde Tea fortfarande i Los Angeles och jag och Josh levde lyckliga i alla våra dar. Varför kunde det inte bara ha fortsatt så? Utan allt krångel, utan alla killar som höll på? Jag suckade snyftande. Så hördes en röst från sängen brevid mig.

- Fan va komplicerat livet ska vara då, sa Tea tyst.

- Varför ska det va så? frågade jag men fick inget svar. Tea låg helt knäpptyst och jag likaså. Så reste jag mig upp för att gå till toaletten. Jag kände att Tea följde mig med blicken.

När jag kom tillbaka hade Tea tänt och satt i sin säng och la ut spelpjäser på en spelmark hon lagt ut. Jag tittade på henne och hon mötte min blick.

- Jag tänkte om du ville spela dethär, sa hon. -jag hade tänkt att vi skulle spela det på dagen men jag hade ingen lust.

- Visst, sa jag och satte mig på andra sidan av sängen. -hur gör man?

Vi satt länge och spelade det spelet. För första gången på länge hade vi riktigt kul och skrattade tillsammans. Plötsligt var klockan redan tre.

- Vi måste sluta, skrattade Tea och pekade på klockan. -den är redan tre.

- Nej, sa jag. -vi kan inte sluta nu, det här är alldeles för roligt! Tea reste sig upp på knä och puttade ner mig från sängen.

- Vi måste sova nu! sa hon och frustade av skratt.

- Jag vill inte sova, sa jag och drog ner Tea på golvet också. -vet du hur många timmar man spenderar på att sova?

- Nej, sa Tea. -det har jag ingen aning om.

- Inte jag heller, skrattade jag och tog upp min kudde. -det får vi kolla upp någon gång. Tea tog tag i sin kudde och slängde den på mig och jag slängde min på henne. Hon kastade sig ner för att den skulle missa och den flög rätt på spelplanen. Alla spelpjäser och kort flög åt alla håll.

- Vi måste plocka ihop spelet, sa jag.

- Nej, sa Tea. -vet du hur mycket timmar man spenderar på att städa?

Teas persperktiv:

När Natalia och jag äntligen somnade vid cirka fyra var vi båda helt slut. Eftersom ingen av oss hade orkat plocka ihop spelet somnade jag helt utmattad på massa spelpjäser. Även fast det gjorde lite ont sov jag som en stock.

- Du måste vakna, sa Natalia med ett stort leende. -klockan är tolv! Jag satte mig yrvaket upp.

- Tolv? frågade jag förvånat. Natalia nickade.

- Kom nu! Hon drog med mig upp och jag följde efter henne till köket. Frukosten stod serverad på bordet.

- Jag plockade fram lite, sa Natalia och log stolt. Jag var för trött för att ens svara och satte mig på en stol och tittade trött på alla saker.

- Va du var trött då, sa Natalia glatt och hällde upp lite jucie åt sig själv. -ska du också ha jucie? Jag nickade och hon hällde upp i ett glas till. Jag tittade mig omkring.

- Vart är mamma? frågade jag. Natalia fick ett ännu större leende.

- Din mamma och min mamma åkte iväg till stan för att göra något, sa hon. -du och jag har huset ensamma hela dagen!! Jag log jag också, Natalias leende smittade av sig.

- Vad kul, sa jag. Natalia nickade ivrigt.

- Det blir bara du och jag hela dagen, sa hon. -du och jag, INGA KILLAR!

By Isabelle!! :D

Tillbaka efter veckas semester då. Vore kul om ni kommenterade, väldigt dåligt me kommentarer

- Har ni träffats då? frågade jag.

- Ja då, sa Tea. -jag kan ringa honom så får han komma hit och du får träffa honom.

- Det vore jättekul, sa jag och Tea gick ut i hallen och ringde.

Tjugo minuter senare ringde det på dörren. Tea sprang och öppnade och jag stod bakom henne. Så stod han där. Den sötaste killen jag någonsin sett. Han hade mörkt brunt hår och djupa bruna ögon och ett vackert leende.

- Hej Tea, sa han och log. Så fick han syn på mig och sträckte fram handen.

- Teo, sa han. Jag tog hans hand.

- Hej jag heter Natalia....

Teo:

-Hej jag heter Natalia,sa hon och tog min hand.

Jag kunde inte släppa blicken från hennes bruna ögon,de glittrade i ljuset från fönstret.

-Ehm,vill vi ha nått att äta eller dricka,avbröt Tea.

-Okej,svarade Natalia och följde efter Tea in i köket.

-Bor du här i Atlanta,frågade jag.

-Nee,jag bor i Los Angeles men är här för att hälsa på Tea.-Du då?

-Okej,jag har bott här i 10 år snart,svarade jag och tog emot drickan av Tea.

Tea:

Det verkade inte som om Teo överhuvudtaget visste att jag fanns här,han kom alltid på nya saker att prata med Natalia om.

-Ska vi hitta på nåt kanske,frågade jag.

-Nee,vi kan sitta här och prata,sa Teo innan nån annan hunnit säga ett pip.

- Men vi kan väl dra ner till stranden istället,föreslog Natalia och kollade först på mig och sen på Teo.

-Visst,svarade både Teo och jag.

-Jag har två bikini ifall du behöver låna Natalia,sa jag.

-Har du,vad snällt,svarade hon.

-Och jag,frågade Teo.

-Men du kan väl gå till dig och byta om så ses vi på stranden om 30 minuter,föreslog Natalia.

-Okej,svarade Teo.-ses sen då!

Natalia:

Han Teo verkade lite skum,han var väldigt på eller vad man ska säga.

Han hade alltid ett ämne att prata om.

-Du,den där Teo,började jag.

-Jaa,vad är det med honom,svarade Tea.

-Äsch inget,svarade jag.

-Okej,men du kan ta den här,sa hon och tog fram en blå bikini.

-Tack,jag byter om i badrummet,sa jag.

30 minuter senare:

Tea:

Vi hade lagt ut handdukarna och lagt oss till rätta.

Solen brände och det var varmt ute,alla var i vattnet eller så satt de i en stol i skuggan.

-Hörni,jag går ner och doppar mig,sa Natalia och tog av sig sina  solglasögon.

-Jag hänger på,svarade Teo snabbt.

-Jag med,sa jag och kollade på Teo som genast sprang fram till Natalia och gick onödigt nära henne.

''låt inte samma sak hända som med alla andra killar jag gillat'',tänkte jag.

För varenda gång jag gillat nån kille och han börjat gilla mig,så är det såklart att han träffar Natalia och faller pladdask för henne.

-Aaaah,det är ju svinkallt,utbast Natalia när hon nuddat vattnet med foten.

-Lika mesig som alltid,sa jag och puttade till henne i sidan.

-Äh,skitsnack, svarade hon och räckte ut tungan.

-Bevisa det,sa jag och gick lite längre ut i vattnet.

Hon kollade allvarligt på mig men gick sedan längre ut i vattnet,hon stannade när vattnet nådde midjan.

Hemma:

Natalia:

Teo satt i soffan och pillade med knappen på sina byxor.

Det var tyst en lång stund innan Tea avbröt.

-Jag går på toa bara,sa hon och gick mot badrummet.

Jag satt där i fotöljen och kollade mig omkring.

Jag såg i ögonvrån att Teo kom närmre och satte sig på kanten av fotöljen.

-Vad gör du?, frågade jag och kollade upp mot honom.

-Schhhh,sa han och satte fingret över mina läppar innan han pressade sina mot mina.

-Jag kände en obehaglig känsla men gjorde inget åt det förrens jag såg Tea stå i dörröppningen.

Jag puttade bort Teo och han kollade frågande på mig.

Han såg att jag hade blicken bakom honom och han vände sig om.

Han mötte Teas ledsna med arga ansikte.

-Jag ska nog gå nu,sa han och gick med snabba steg ut ur huset.

Jag reste mig upp.

-Hur kunde du?!,skrek Tea.

-Jag gjorde inget jag lovar,han kom och satte sig brevid mig och sedan pressade han bara sina äckliga läppar mot mina.

-Det spelar ingen roll vad som hände,jag visste att det skulle bli såhär,sa hon och såg riktigt besviken ut.-Varje gång jag gillar en kille så ''presenterar'' jag honom för dig,och det trodde jag var bra!, men jag får aldrig ha någon kille ifred innan han faller för dig!du har allt en kille vill ha,jag kan inte ha en enda kille i närheten utan att alla klänger på dig!

-Jag visste inte att det var så du kände,sa jag och mötte hennes ögon som var fyllda med tårar.

-Men nu vet du det ,så nu kan du gå härifrån!,sa hon.

-Men...

-Nej, gå härifrån,skrek hon och pekade mot dörren.

Jag protesterade inte utan gick mot dörren och sedan öppnade jag den och gick ut.

Tea:

Jag hade nyss bett min allra bästa vän att gå,det här som skulle bli de 2 bästa veckorna i mitt liv,de var förstörda!

''Men vart ska hon sova,hon har ju ingenstans att ta vägen'',tänkte jag.

Jag måste hitta henne.

Jag tog på mig mina skor och jacka och gick ut.

Jag skulle precis börja gå innan jag ser henne sitta där på bänken.

Jag gick sakta fram till henne,hon satt med ryggen mot mig så hon såg inte att jag kom.

När jag stog precis bakom henne såg jag att hon sms:ade med någon,det var Zach.

''hon kommer aldrig förlåta mig'',stog det.

Emma.

Det var en ganska lång del...den får ni för att det har varit världens sämsta uppdatering!

-Det är synd att du har pojkvän,sa hon när vi satt i bilen.

-Jaha,sa jag och kollade fundersamt på henne.

-Jaa,det finns väldigt snygga killar här,sa hon.

-Jaha,jaa det var ju synd.

''Jag har Tea bredivd mig,solsken dagen lång och sommarlov,kan det bli bättre'',tänkte jag

Tea:

Natalia hade äntligen kommit! Jag hade väntat i en evighet på att hon skulle komma, sen hon skickade ett sms om att hon skulle komma. Jag hade saknat henne så mycket att jag nästan började gråta, men jag gjorde det inte. Det vore ju löjligt. Nu satt vi på stranden och hon tittade på alla killar som gick förbi.

- Du hade rätt, sa hon och fnittrade lite. -det finns snygga killar här.

- Ja vet, sa jag och log. -jag sitter ofta här och tittar på dem, men jag har aldrig vågat prata med någon av dem. Natalia pekade på en kille som satt framför oss.

- TItta på honom, viskade hon. -gud, va snygg! Hon föll in i en dagdröm. Jag viftade med handen framför henne.

- Dröm inte för mycket bara, sa jag. -du har faktiskt kille.

- Jag vet, sa Natalia. -men det har varit mycket krångel där hemma.

- Vad menar du? frågade jag. Natalia suckade.

- Det är en lång historia, jag ska inte tråka ut dig med sånt, sa hon. Men när hon såg hur nyfiken jag var sa hon:

- Jag berättar hemma hos dig.

Natalia:

När vi kom hem från stranden fick jag för första gången se Teas hus. Det var ganska stort och väldigt fint. Hon hade ett stort rum på övervåningen där väggarna var fulla av affischer på killar.

- Sen när började du intressera dig för killar? frågade jag.

- Sen jag flyttade hit, log Tea. -jag har märkt att vissa killar faktiskt inte är idioter. Jag himlade med ögonen.

- Trodde du det? frågade jag.

- Snälla, sa Tea. -killarna i skolan, tycker inte du att dem var idioter?

- Vissa kanske, sa jag. -men vissa är faktiskt helt okej.

- Som Josh och Zach? frågade Tea.

- Ja, dem är ju helt okej, sa jag. -fast jag har sett sidor hos dem som jag aldrig sett förut.

- Har Zach någon hemliget? frågade Tea nyfiket. Jag väntade med att svara. Skulle jag berätta för Tea hur Zach hade det hemma? Nej, han ville ju hålla det hemligt så det var bäst att hålla tyst om det.

- Nej, sa jag. -inga speciella. Tea sjönk ihop i sin säng.

- Du fattar inte hur lycklig du borde vara, suckade hon. -det är min dröm att ens få prata med Zach.

- Han är inte så perfekt som alla tror, sa jag.

- Nehe? sa Tea. -vad är det med honom?

- Nej, inget.. sa jag. -det är bara så att han är precis som alla andra.

- Okej, sa Tea. -du vet att du kan berätta för mig, jag kommer inte att berätta någonting och dessutom så åker jag inte till Los Angeles för att sprida ut en hemlighet.

- Så du lovar att inte säga någonting? frågade jag.

- Jag lovar, sa Tea.

- Okej, han har problem hemma, sa jag. -hans föräldrar bråkar hela tiden, det är faktiskt jätte synd om honom... Tea tittade förvånat på mig.

- Det trodde jag inte, sa hon.

- Det är bara du och jag som vet, sa jag. -så du får absolut inte berätta för någon.

- Nejdå jag ska inte berätta för nån, sa Tea och log. -lita på mig.

- Klart jag litar på dig, sa jag. Och så dök plötsligt en fråga upp i mitt huvud.

- Har du någon kille då? frågade jag.

- Nae, sa Tea. -men jag gillar en kille och jag tror att han gillar mig..

- Har ni träffats då? frågade jag.

- Ja då, sa Tea. -jag kan ringa honom så får han komma hit och du får träffa honom.

- Det vore jättekul, sa jag och Tea gick ut i hallen och ringde.

Tjugo minuter senare ringde det på dörren. Tea sprang och öppnade och jag stod bakom henne. Så stod han där. Den sötaste killen jag någonsin sett. Han hade mörkt brunt hår och djupa bruna ögon och ett vackert leende.

- Hej Tea, sa han och log. Så fick han syn på mig och sträckte fram handen.

- Teo, sa han. Jag tog hans hand.

- Hej jag heter Natalia....

By Isabelle!

Denhär delen blev inte så lång. Igår hade jag skrivit en lång del men då stängde mamma av internet och det blev inte sparat så.. Men aja, det blir en längre del någon annan gång. Kommentera nu :)

 Jag tog upp den och kollade på displayen. Det stod Josh. Jag svarade.

- Vad vill du? frågade jag.

- Zach? frågade Josh förvånat. -jag vill prata med Natalia.

- Varför ringer du efter henne hela tiden? frågade jag. -kan du inte låta henne va någon gång?

- Du har ingenting att göra med dethär, sa Josh irriterat.

- Det har jag visst, sa jag. -du har inget att göra med henne, så låt henne va, hon vill inte ens va med dig.

- Det vill hon visst, sa Josh.

- Nej, sa jag. -du kan väl ta och fråga vem hon gillar mest, vi vet ju båda vad hon svarar.

   (Natalias klänning)

Natalias perspektiv:

Imorgon var det skolavslutning,och efter det väntade ett långt sommarlov!

 Mamma och jag ska åka in till stan idag för att kolla på kläder.

Jag hade ju hittat en klänning tidigare,men jag hade ändrat mig,jag ville inte ha den.

Mamma protesterade men gav sig till slut.

Efter skolan stod mamma på parkeringen och väntade.

-Såå,vad vill du ha den här gången vi kollar då?,frågade hon och suckade lite.

-En klänning,svarade jag bestämt,bättre än förra gången.

Vi gick runt och tittade och efter 2 timmar på stan hade jag hittat den perfekta klänningen.

-Nu får du inte ändra dig,sa mamma när vi satt i bilen påväg hem.-klänningen var inte billig heller,fortsatte hon.

-Nee,nu är jag nöjd,skrattade jag.

Zach:

Jag vaknade och tog en lång varm dusch.

Idag var det skolavslutning,nu skulle man slippa alla jobbiga lärare,läxor och tidiga mornar.

Men tidiga mornar gällde inte mig,jag skulle gå på ett basketläger eller vad man kan kalla det,baket hela sommaren iallafall.

Jag gick fram till min garderob och tog fram min vita skjorta och de svarta byxorna,mamma hade försökt med kavaj,men där gick gränsen...

Kanske när jag tar examen,men inte nu.

1 timme senare:

Jag klev ut ur bilen och kollade mig omkring,det var folk överallt.

Jag tittade efter min klass,för att kunna hitta Natalia lättare.

Tillslut såg jag henne,hon stog där bland alla andra i klassen,hon såg helt fantastisk ut!

Josh:

Jag stod i klumpen utav alla människor,tittade jag bakåt mötte jag Amys barbie ansikte,tittade jag framåt såg Natalia stå och kolla sig omkring.Hon var verkligen vacker idag.

Jag petade henne lite löst på axeln.

-Åh,hej Josh,sa hon och log sitt underbara leende.

-Vad fi...,jag blev avbruten,och gissa vem som kom.

-Zach,utbrast Natalia och slängde sig i famnen på honom.

-Hej,sa han medans han log fånigt mot mig.

Natalia:

Hela avslutningen stod jag bredvid Zach,jag tittade på honom då och då,han var snyggare än vanligt.

Fast han är ju alltid snygg.

När det var slut så ville jag inte släppa taget om Zach,jag visste att han skulle åka på nåt sånt där basketläger eller vad det var,vi skulle inte ses på hela sommaren.

Jag gav honom en lång hård kram innan jag var tvungen att släppa honom.

2 veckor senare:

Jag hade packat allting inför resan,vi skulle åka till Tea,i Atlanta!

Fatta hur glad jag blev när mamma berättade.

Jag hade med mig shorts,t-shirtar,klänningar,linnen och lite allt möjligt.

-Är du redo,frågade mamma och log när vi hade satt oss på våra platser för att vänta på att flygplanet skulle lyfta.

-Jag föddes redo,svarade jag och log ännu större.

Några timmar senare:

Jag stog och väntade på att folk skulle börja röra sig så att jag kunde komma ut ur detta flygplan.

När sedan jag kom ut ur planet rusade jag in till flygplatsen för att möta Tea.

Jag kollade mig omrking och såg henne sitta där,hon höll på med sin mobil.

''pling''

Jag hade fått ett sms,från Tea.

''var är du,jag sitter utanför gaten'',stod det.

''kolla upp'',svarade jag

Hon lyfte huvudet och ett leende spred sig på hennes ansikte.

jag släppte all min packnig och sprang fram till henne.

-Vart ska du?,frågade mamma men hindrade sig när hon såg Tea.

Jag gav henne en lång kram innan vi fortsatte till bilen.

-Det är synd att du har pojkvän,sa hon när vi satt i bilen.

-Jaha,sa jag och kollade fundersamt på henne.

-Jaa,det finns väldigt snygga killar här,sa hon.

-Jaha,jaa det var ju synd.

''Jag har Tea bredivd mig,solsken dagen lång och sommarlov,kan det bli bättre'',tänkte jag

Så kom Josh ut. Han tittade länge på oss innan han gick därifrån med snabba steg.

- Vad var det med honom? frågade jag och tittade bort mot Josh.

- Å inget, sa Zach och tittade på mig med sina vackra ögon. -han är bara avis..

- Avis? frågade jag förvånat. -för vadå?

- För att du är min, sa Zach och kysste mig.

Josh persperktiv:

Jag satt hemma och försökte göra läxan. Det var nästan omöjligt för att jag bara hela tiden tänkte på Natalia. Det kunde inte vara sant, Natalia och Zach. De var tillsammans igen! Jag ryste. Jag hatade Zach, jag forstod inte vad Natalia såg hos honom. Jag kastade pennan i marken och reste mig upp. Det var ju helt sjukt. De var tillsammans. Igen. Jag saknade Natalia så. Varför hade hon valt Zach och inte mig? Vad hade han som inte jag hade? Jag tog upp mobilen ur fickan och slog hennes nummer.

Natalias persperktiv:

'' ring, riiiing '' Jag reste mig upp och tog tag i mobilen som låg på sängen. Det var Josh. Jag tvekade en stund, men sen svarade jag.

- Hej Josh, sa jag. -hur är det med dig då?

- Joo det är bara bra, sa han. -och hur är det med dig?

- Bara bra, sa jag. -jobbigt med alla läxor bara.

- Mm det tycker jag med, sa Josh. Och så tog han ett djup andetag och frågade:
- Och hur är det med Zach?

- Äum.. sa jag och försökte komma på något att säga.

- Jag antar att han mår bra? sa Josh. -nu när han har dig. Jag visste inte vad jag skulle svara.

- Är du kvar? frågade Josh tillslut.

- Jaa.. sa jag. -jag vet bara inte vad jag ska svara.

- Du, får jag fråga en sak? frågade han.

- Visst, sa jag.

- Vad har Zach som inte jag har? frågade Josh. Jag blev helt stum. Vad skulle jag svara på det.

- Asså jag... började jag men tystnade snabbt. Josh väntade på ett svar.

- Jag vill bara veta, sa han.

- Det är bara så, sa jag. -jag vet faktiskt inte varför.

- Ska ni tillbringa hela sommaren tillsammans nu då? frågade han.

- Jag antar det, sa jag. -varför är du så nyfiken?

- För att jag älskar dig Nat! sa Josh. -jag vill ha tillbaka dig, konstigt nog ännu mer nu när du är med Zach.

- Men Josh det funkar inte så, sa jag.

- Jag vill bara veta, sa Josh. -vad han har som inte jag har. Jag förstår inte... Det var en av de saker som jag inte kunde förklara för Josh, så jag hade ingen aning om vad jag skulle säga.

- Josh, jag måste lägga på nu, sa jag.

- Okej Nat, sa han. -älskar dig.

Jag tänkte mycket på vad Josh sagt senare på dagen. Egentligen förstod jag inte, varför ville alla killar ha mig? Jag knackade på hos Zach och hans pappa öppnade.

- Hej, sa han och så ropade han in:
- Zach, det är någon som vill träffa dig. Zach kom springande nerför trappan och log när han fick syn på mig.

- Hej Natalia! sa han glatt och kramade om mig. -vad kul att du kom!

- Jag hade tråkigt, så jag tänkte komma och hälsa på, sa jag.

- Kom, vi går upp till mitt rum, sa Zach och drog mig med sig.

- Jag ska bara stänga av datorn, sa han och jag satte mig på hans säng. Utan att jag märkte det ramlade min mobil ut ur min ficka och hamnade på täcket.

- Jag måste gå på toa, sa jag.

- Visst, sa Zach. -du vet, längst bort till höger. Jag reste mig och gick bort mot toaletten.

Zachs persperktiv:

Jag satte mig på sängen och väntade på att Natalia skulle komma tillbaka. Så fick jag syn på hennes mobil som låg på täcket. Skulle jag kolla igenom hennes sms? Nej, det vore för taskigt även fast jag var nyfiken. Så plötsligt började den ringa. Jag tog upp den och kollade på displayen. Det stod Josh. Jag svarade.

- Vad vill du? frågade jag.

- Zach? frågade Josh förvånat. -jag vill prata med Natalia.

- Varför ringer du efter henne hela tiden? frågade jag. -kan du inte låta henne va någon gång?

- Du har ingenting att göra med dethär, sa Josh irriterat.

- Det har jag visst, sa jag. -du har inget att göra med henne, så låt henne va, hon vill inte ens va med dig.

- Det vill hon visst, sa Josh.

- Nej, sa jag. -du kan väl ta och fråga vem hon gillar mest, vi vet ju båda vad hon svarar.

Framåt filmens slut blev jag bara tröttare,och tröttre.

Tillslut somnade jag tryggt,med huvudet lutat mot Zach's axel.

Zachs persperktiv:

Jag reste mig trött upp och tittade på klockan som hängde på väggen. Jag ruskade om Natalia som låg brevid mig.

- Du måste vakna, vi måste till skolan, sa jag.

- Jag vill inte till skolan, sa Natalia trött. -jag vill vara hemma med dig... Jag försökte få henne att sätta sig upp men hon låg envist kvar i sängen.

- Kan vi inte vara hemma? frågade hon. -jag orkar inte... Jag kysste henne på pannan och reste mig upp för att byta om. Det fick bli en t-skirt och jeans, jag hade inte tid över att fundera på vad jag skulle ha på mig.

- Jag fixar fruktost, sa jag åt Natalia och gick ner till köket.

Josh persperktiv:

Jag satt och räknade matte när plötsligt dörren öppnades. Zach kom in, lika självsäker som alltid satte han sig vid bänken brevid mig och struntade i mattelärarens kommentarer.

- Jag kan ta kvarsittning sen, sa Zach med en suck och tog upp matteboken och en avbruten penna. Det var något som jag inte gillade med honom, det var kanske hans attityd eller att han hade tagit Natalia från mig. Men nu var det i alla fall slut mellan dem. Jag blängde på honom. Tydligen märkte han det för han vände snabbt huvudet emot mig.

- Varför tittar du på mig? frågade han.

- Varför kommer du alltid försent? frågade jag. Zach flinade lite.

- För att jag var tvungen att fixa frukost åt Natalia. Hela min värld stannade.

- Vad menar du? frågade jag.

- Vad tror du jag menar? frågade Zach. -hon var hemma hos mig igår, vi såg på film, skräckfilm, och så sov hon över.

- S.. sov hon över? frågade jag stammande. Zach nickade.

- Vart sov hon? frågade jag plöstligt. Det hade bara kommit. Zach log lite elakt.

- I min säng, sa han. Jag vände bort blicken. Var dem tillsammans igen? Bara sådär..? Det var massor jag ville fråga, men innan jag hann säga något började Zach prata.

- Aja, nu ska jag koncentrera mig på matten, sa han. -så nu får du va tyst. Jag va motvilligt tyst, även fast alla frågor ekade i mitt huvud.

Natalias persperktiv:

Jag stod och väntade på Zach utanför klassrummet han var i. Han skulle kommit för fem minuter sen, men som vanligt drog läraren över på lektionen. Men jag väntade tålmodigt. Så öppnades äntligen dörren och Zach kom ut. Han lyste upp när han fick syn på mig.

- Natalia, sa han glatt och höll mig tätt intill sig. Så kom Josh ut. Han tittade länge på oss innan han gick därifrån med snabba steg.

- Vad var det med honom? frågade jag och tittade bort mot Josh.

- Å inget, sa Zach och tittade på mig med sina vackra ögon. -han är bara avis..

- Avis? frågade jag förvånat. -för vadå?

- För att du är min, sa Zach och kysste mig.

- Zach, sa Amy otåligt. -gillar du honom fortfarande? Det tog ett tag innan jag svarade.

- Ja, sa jag tillslut. -det gör jag. Det gjorde bara Amy mer argare.

- Synd, sa hon. -för Zach är min, du kan inte tro att du bara kan komma och ta honom, fattar du det?! Hon gick iväg utan att låta mig svara. Jag stod tyst kvar, men tankarna for omkring i huvudet.

''gillade jag verkligen Zach?''

''han gillade mig...''

''jag gillade honom''

''jag måste bli tillsammans med honom igen..''

Zachs persperktiv:

Jag kunde inte rå för det, men jag saknade verkligen Natalia. Det var som om att när jag inte hade henne ville jag bara ha henne mer. Cameron var säkert trött på att jag bara pratade om henne men det var det enda jag kunde komma på att prata om.

-Okej kompis,du måste sluta snacka om tjejen nu,utbrast Cameron helt plötsligt.

-Men det är inte så lätt som du tror,svarade jag och med en suck satte jag mig i soffan.

-Jag vet,men hon är det enda du pratar om hela tiden,det är bara Natalia,Natalia,Natalia...jag känner inte igen dig längre,sa han och man såg att han menade vad han sa.-Jag måste gå,vi ses imorgon.

När han hade gått ut genom dörren ringde min mobil,jag tog upp den ur min byxficka och kollade på displayen.

''Natalia<3'',stod det.

Natalia:

Jag hade bestämt mig för att ringa honom,eller ska jag sms:a,nee jag ringer,eller föressten,jag sms:ar.

Nee,nu ringer jag,jag tvekade men slog sedan numret.

''Klockan var runt sju så han borde inte sova iallafall'',tänkte jag.

*piiip,piiiip,piiip*

signalera gick,och sedan hörde jag hans röst.

-Hallå,svarade han.

-Hej,det är jag,igen.-Jag ska säga det här ganska snabbt,jag pratade med Amy-ovanligt,jag vet- men jag såg henne på stranden och så gick jag fram och ja...,sa jag lite för snabbt. 

-Okej,fortsätt,sa han och skrattade lite.

-Joo saken är att hon sa något som fick mig att vakna till,du vet att jag gillar dig,och jag ska inte avslöja vad hon sa exakt men en sak hon sa var att det enda du pratade om var mig,jag gör detsamma fast jag tänker på dig,inte pratar...

-joo,det är väl sant,sa han.

-Väl?,kommenterade jag.

-Det är sant,sa upprepade han men utan väl.-jag insåg det inte förns ungefär två veckor efter vi gjort slut,att jag faktiskt fortfarande gillade dig.-men hur ska vi göra nu?,frågade han sedan.

-Jag vet inte,svarade jag.

-Jag vet,svarade han,du går från dig,till mig och sedan stannar du här och kollar på film,föreslog han.

15-20 minuter senare stod jag utanför hans dörr anfådd efter att ha sprungit den sista biten.

-Hej,sa han när han äntligen öppnade dörren.-kom in.

Jag gick in,tog av mig mina ytterkläder,det var rätt varmt men jag hade min jeansjacka ifall.

Han hade ställt fram popcorn och dricka på bordet som stod framför soffan och han hade lagt fram två filtar.

-Vilken film,frågade jag.

-Ehm,jag valde Paranormal Activity 2,sa han och log retligt eftersom han visste att jag hatade skräckfilmer.

Hela filmen satt jag och kramade mina ben,då det hände något hoppade jag till och Zach skrattade.

Framåt filmens slut blev jag bara tröttare,och tröttre.

Tillslut somnade jag tryggt,med huvudet lutat mot Zach's axel.