Förra delen:

Hon stod där på bron och vattnet speglade sig på hennes ansikte.

-Hej,jag har 4 minuter,sa jag och ställde mig brevid henne.

-Snygg klänning,svarade hon.

Jag hade tagit på mig en turkos klänning med ett skärp i midjan.

-Tack,men var det något särskilt du ville,jag måste gå ,sa jag och kollade mot henne och jag såg hur en tår letade sig fram ut ögat och föll nerför kinden.

-Jag ska flytta Natalia,svarade hon och nu rann det mer tårar ner för kinderna.

-V-va,var den ända jag fick fram.-vad sa du?

-Jag ska flytta,till Atlanta,vi åker imorgon...- Det var allt,nu kan du gå och möta Zach,sa hon sedan.

Jag vände mig om och började gå hemmåt,just nu ville jag inte vara med Zach,jag ville hem...

Del 18:

Zach's perspektiv:

Var är hon?,tänkte jag medans jag stog där 21.00 mitt på skolgården och väntade på Natalia medans jag höll på att frysa till is.

'' Var är du?'',knappade jag in på mobilskärmen och skickade till Natalia.

Cirka 2 minuter senare fick jag ett svar:

''Jag mår inte bra,jag är ledsen Zach...''

Jag svarade att det var okej och frågade vad som hänt men det ville hon inte svara på,då var det bara att gå hem.

Nästa dag i skolan så var inte Natalia här.

-Vet du vart Natalia är,frågade jag Tea när vi blev ihopparade för en matteuppgift.

-Hemma,antar jag,svarade hon och började ta fram grejerna man behövde.

-Jaa,det fattar jag med men varför är hon hemma,frågade jag.

-Jag vet inte säkert men  en anledning kan vara att jag igår-innan hon skulle träffa dig-berättade att jag skulle flytta,svarade hon och ryckte på axlarna.-men jag vet inte,jobba nu.

-VA?!,sa jag nästan lite för högt eftersom alla vände sina blickar mot mig.-oj sorry,men varför ska du flytta?,frågade jag sedan.

-Men,mamma har fått ett nytt jobb där och hon tyckte det var bra lön och så och bestämde sig för att ta jobbet och sen direkt efter skolan så åker vi,svarade hon och såg lite  ledsen ut.- jag hade hoppats på att Natalia skulle vara här så jag kunde tillbringa min sista dag i Los Angeles med min bästa vän,fortsatte hon.

-Mm,svarade jag och försökte koncentrera mig på arbetet,men det gick inte så bra.

Natalias perspektiv:

Anledningen till att  jag inte gick till skolan var väl flera men, att gå upp på morgonen efter att varit uppe till 01.52 igårkväll och bara tänk på hur det skulle bli nu efter att Tea åkt,att komma till skolan och få alla tusen frågor från Zach om varför jag inte kom igår...

Så jag bestämde mig för att vara hemma.

Jag satt framför tv:n och zappade mellan kanalerna när det plingar på dörren.

Jag suckar och reser mig upp för att gå och öppna,när jag öppnar dörren står Tea där,och hon grät.

-Men,är inte du i skolan,frågade jag och flyttade på mig så att hon kunde komma in.

-Om inte min bästa vän är i skolan med mig vill inte jag heller vara i skolan,sa hon och log ett litet leende.

-Naaw kom,sa jag och slog ut armarna till en kram.-vi tittar på film och bara myser tycker jag,sa jag sedan.

-Du vet Natalia,hur mycket jag än vill att vi ska stanna kan jag inte hindra mamma från att ta jobbet hon fått där,jag vill kunna stanna här med dig och slippa byta skola och skaffa nya vänner och så,men jag kan inget göra just nu,sa hon och det rann ännu en tår ner för kinden.

-Jag vet, jag vill också att du stannar och jag kommer sakna dig jättemycket,liksom nu när Zach ska på turnering och du flyttar så vet jag inte vem jag ska vara med,knappast att jag är med Amy och dom.

-Haha nee,ingen vill ju vara med dom liksom,men du kommer klara dig det vet jag men det är värre för mig,jag kommer dö,sa hon och gjorde en ledsen min med munnen.

-Haha nee,du kommer också klara dig,det är jag säker på,svarade jag och puttade till henne lite lätt på armen.

-Jag kommer sakna dig,sa hon och log mot mig.

-Jag kommer sakna dig mer,svarade jag...

Emma

      Ganska tråkigt!...dålig fantasi idag...

Efter hårt jobb med läxorna och en god middag så hade klockan blivit 20.00...nu var det 3 timmar kvar,vad skulle jag göra nu då?

Jag låtsades att jag skulle gå och lägga mig och borstade tänderna och så och sa sedan godnatt till mamma och pappa.

''Redan'',hade dom sagt och på det hade jag svarat att det hade varit en lång dag.

Klockan gick och det var dags att gå för att möta Natalia,om hon nu kom.

Jag stod där och väntade medans jag frös som aldrig förr.

Men efter en lång väntan såg jag nån komma gåendes igenom grinden som ledde in till rosträdgården.

Personen kom närmare och när han/hon stod under lycktstolpen så att ljuset från den lyste upp och jag kunde se vem det var,hon kom...

Natalias perspektiv:

-Du kom,sa han och log ett snett leende.

-Mm,svarade jag och klämde fram ett litet leende.

Vi stod säkert i 10 minuter och bara kollade på varandra innan jag avbröt.

-Var det något speciellt du ville?,frågade jag.

-Just det,som du läste så älskar jag dig fortfarande Natalie,när jag skrev att vi skulle gå vidare så visste jag inte att det skulle göra så ont att se dig med någon annan än mig,jag saknar att ha dig vid min sida,att hålla om dig...

-Jag vet Josh,men vi vet båda att det här är det bästa för oss båda.-eller hur?,frågade jag.

-Mm,visst det är det väl men...jag kanske bara e rädd för att du ska glömma mig,och allt vi gjort tillsammans...

-Josh,du är en utav dom som betyder mest för mig och jag kommer aldrig glömma allt vi gjorde,men vi måste gå vidare nu.

Zach's perspektiv:

I skolan nästa dag bad jag Natalia att möta mig i skolans aula,lite senare stod vi där på scenen och jag kollade in i hennes vackra ögon.

-Var det nåt särskilt,frågade hon när det började bli lite pinsamt.

-jaa,det är så att basketlaget ska på turnering i Europa och kommer hem om några månader så...eeehm, jag vill bjuda dig på middag ikväll.

''Vadå middag ikväll,jag har ju ingenting planerat för en middag'',tänkte jag

-Jaha jag kommer sakna dig men vad kul!,svarade hon och gav mig en varm kram.-när ska vi ses?

-Ehm möt mig på skolan vid 18.00,svarade jag.

Teas perspektiv:

Jag måste berätta det nu,tänkte jag och tog upp min mobil från väskan.

''Möt mig vid bron'',skrev jag och skickade det till Natalia.

''Jag ska träffa Zach,men vad vill du?'',svarade hon.Självklart,tänkte jag

''Det är viktigt,möt mig om 5'',svarade jag och gick ner för att ta på mig mina skor och gick sedan till bron där vi skulle mötas.

Natalias perspektiv:

Tea hade sms:at att hon ville mäta mig vid bron,egentligen hade jag inte tid men vad gjorde jag inte för min bästa vän.

Hon stod där på bron och vattnet speglade sig på hennes ansikte.

-Hej,jag har 4 minuter,sa jag och ställde mig brevid henne.

-Snygg klänning,svarade hon.

Jag hade tagit på mig en turkos klänning med ett skärp i midjan.

-Tack,men var det något särskilt du ville,jag måste gå ,sa jag och kollade mot henne och jag såg hur en tår letade sig fram ut ögat och föll nerför kinden.

-Jag ska flytta Natalia,svarade hon och nu rann det mer tårar ner för kinderna.

-V-va,var den ända jag fick fram.-vad sa du?

-Jag ska flytta,till Atlanta,vi åker imorgon...- Det var allt,nu kan du gå och möta Zach,sa hon sedan.

Jag vände mig om och började gå hemmåt,just nu ville jag inte vara med Zach,jag ville hem...

Skrivet av Emma.

Det kommer nog ingen mer ikväll men imorgon kommer det förmodligen en till!

 Förra delen:

Jag brukar skriva låtar, sa han och hämtade gitarren. -kom. Han satte sig på sin säng och jag satte mig brevid.

- Jag har skrivit en åt dig, sa han och började spela. Inte nog med att han var söt, han kunde spela gitarr oxå.. Jag la mig ner i hans säng och lyssnade på när han spelade.

- Va fint du spelar, sa jag.

- Tack, log han. -kan du spela? Jag skakade på huvudet.

- Kom, sa han. -så ska jag lära dig. Så satt vi där i hans rum och spelade på hans gitarr. Jag hade nog inte varit så kär i hela högstadiet...

Josh perspektiv:

Ända sen Natalia och jag gjort slut har allt bara fallit samman...

Mina betyg i skolan sänks och mamma blev rasande när hon fick se dom.

Jag saknar henne,jag vill ha henne brevid mig och bara hålla om henne...

Men hon valde att gå till Zach,skolans snyggaste kille och inte nog med det han är ju kapten för basketlaget,såklart alla vill han honom...vad tänker jag med?

Jag hade aldrig gjort det här men jag visste att om jag skulle be henne prata med mig i skolan öga mot öga skulle hon inte lyssna på mig.

Så jag tog fram papper och penna för att skriva att brev till henne, jag visste inte riktigt hur jag skulle börja men jag visste hur jag skulle sluta...

Natalia...

Jag vet att du alltid,ALLTID tar rätt beslut och gör det som e bäst för dig,men när jag skrev att vi skulle gå vidare på det förra brevet jag gav dig så skrev jag det även fast det gjorde jätte ont att skriva just de två orden-gå vidare- och jag skrev det för att om vi skulle varit tillsammans nu skulle det ändå inte vara som förr...

Men nu när du gjort som jag skrev-gått vidare-gör det bara ont att se dig med honom,ni ser så glada och lyckliga ut...

Du betyder för mycket för mig Natalia för att jag bara ska släppa taget om dig,jag älskar dig Natalia och jag tror just nu att jag alltid kommer att göra det.

                                                  
                           xo Josh...

Ps: Om du vill möt mig vid rosträdgården kl. 23.00

Det tog ett bra tag att skriva brevet så när jag var klar var det bara att gå till sängs,imorgon skulle jag lägga brevet i hennes skåp,ännu en gång...

Natalias perspektiv:

När jag klev ut ur duschen kände jag att jag faktiskt ville gå till skolan,jag ville träffa mina kompisar efter en lång helg och speciellt Zach.

Jag gjorde min morgonrutin och sedan gick jag ut för att faktiskt ta bussen denna gång,istället för att gå eller cykla som jag brukade.

I lagom tid för att inte missa bussen sa jag hejdå till mamma och gick till busshållplatsen.

När jag kom fram till skolan gick jag direkt för att se om Zach stod vid sitt skåp,och som jag tänkt mig stod han där lika snygg som vanligt.

Jag sprang till honom och han omfamnade mig i en varm bamsekram.

-Hej beautiful,sa han när han släppte taget om mig.

-Hej själv,svarade jag och log som en fåne.

Jag såg i ögonvrån att Josh gick med tunga steg förbi oss.

Har det hänt nåt kanske,tänkte jag men skakade av mig tanken.

-Ska bara gå och hämta mina böcker,sa jag och kollade mot Zach som höll på och ta ut sina böcker.

-Gör det,vi ses senare,sa han och pussade mig på kinden.

Jag gick mot mitt skåp lite längre bort och när jag öppnade skåpsdörren föll ett vitt kuvert ut och på det stod det Natalia med stora bokstäver.

Jag la ner det i  fickan på min blåa jeansjacka,tog böckerna och gick till tjejtoaletterna.

Jag satte mig inne på  en utav toalettbåsen och öppnade kuvertet,i det låg det ett vitt ihopvikt papper.

Jag började läsa och förstod direkt vem det var ifrån,i slutet hade han skrivit att om jag ville skulle jag möta honom vid rosträdgården och sedan hade han skrivit ett klockslag.

Josh perspektiv:

Jag hade gått förbi Zach's skåp där han och Natalia stod och log mot varandra.

Jag hade lagt brevet i skåpet i hopp om att hon skulle se det,och att hon skulle komma ikväll.

Måndagen gick väldigt snabbt och skolan slutade,jag gick raka vägen hem för att kanske hinna göra några läxor innan middagen och så.

Efter hårt jobb med läxorna och en god middag så hade klockan blivit 20.00...nu var det 3 timmar kvar,vad skulle jag göra nu då?

Jag låtsades att jag skulle gå och lägga mig och borstade tänderna och så och sa sedan godnatt till mamma och pappa.

''Redan'',hade dom sagt och på det hade jag svarat att det hade varit en lång dag.

Klockan gick och det var dags att gå för att möta Natalia,om hon nu kom.

Jag stod där och väntade medans jag frös som aldrig förr.

Men efter en lång väntan såg jag nån komma gåendes igenom grinden som ledde in till rosträdgården.

Personen kom närmare och när han/hon stod under lycktstolpen så att ljuset från den lyste upp och jag kunde se vem det var,hon kom...

Skrivet av Emma!

Det handlade lite mer om Natalia och Josh i den här delen men hoppas den blev bra!

Kommentera och vi tar gärna emot tips eller om det är något vi kan göra bättre så säg till!!

Jag tittade mig omkring och såg att vi var hemma hos mig.

-Jag släpper av dig här nu,jag ska träna.- Vi ses imorgon,hoppas jag!,sa Zach.

-Jaa,lycka till med träningen,hejdå ses!,svarde jag och stängde bildörren.

När jag klev in i huset fick jag mig en stor överraskning,någon hade varit här...

Natalias persperktiv:

Jag gick in i huset och låste snabbt dörren. Det var saker överallt. Lådor var utdragna och rensade på saker. Jag sprang upp till mitt rum. Datorn, vart var datorn?! Jag la mig ner på golvet och kollade under sängen. Ingen dator där. Jag började bli nervös. Hade vi haft besök av en inbrottstjuv?? Jag letade överallt i mitt rum, på skrivbordet, under mattor, i sängen, i garderoben... Men min dator fanns ingenstans. Jag slog mammas mobilnummer med mobilen. Det gick fram tre signaler innan hon svarade.

- Hej gumman, sa hom lugnt.

- Vi har haft inbrott! nästan skrek jag. Det fick mamma väldigt stressad.

-Jag kommer hem nu, sa hon. -vänta där, jag kommer. På mindre än tjugo minuter var hon hemma.

- Herregud, sa hon när hon kom in. -men hur...

- Jag sa ju att vi skulle ha skaffat larm! sa jag. Mamma svarade inte.

- Du får bo någon annanstans, sa hon när vi satt och åt mat på kvällen. -men jag har ingen aning om vart.. Jag sa inget. Bara tanken på att några inbrottstjuvar hade varit inne hos oss och tagit våra saker gjorde mig så nedstämd att jag inte orkade svara.

- Du kan ju bo hos Josh, fortsatte mamma. -jag kan ringa hans föräldrar och fråga om du får stanna där ett tag.

- Nej mamma, sa jag snabbt. -inte Josh... Hon tittade förvånat på mig.

- Vad är det med dig och Josh? frågade hon.

- Det är slut mellan oss, mumlade jag. -jag kan sova hos Zach istället.

- Vem är Zach? frågade hon.

- Min nya pojkvän, sa jag.

- Men vad hände me...

- Sluta fråga så mycket! Det blev tyst. Så reste jag mig upp.

- Jag går och packar och sen drar jag till Zach, sa jag. Jag sprang upp till mitt rum och slängde i några kläder i en påse och gick iväg. Så tog jag upp mobilen och slog Zachs nummer.

- Vi har haft inbrott, sa jag när han svarade. -jag behöver någonstans att bo. Zach förstod direkt.

- Ska jag hämta dig? frågade han.

- Jag väntar utanför mitt hus, sa jag.

- Okej, sa han. -jag kommer om tio minuter. Mycket riktigt kom Zach snart körade med sin hummer och stannade framför mig.

- Hoppa in, sa han och jag satte mig i framsätet. När jag för andra gången var i Zachs hus, fick jag se lite mer av huset. Han visade mig sitt rum som låg på andra våningen. I hörnet stod en gitarr.

- Vet du vad jag brukar göra? frågade han. Jag skakade på huvudet.

- Jag brukar skriva låtar, sa han och hämtade gitarren. -kom. Han satte sig på sin säng och jag satte mig brevid.

- Jag har skrivit en åt dig, sa han och började spela. Inte nog med att han var söt, han kunde spela gitarr oxå.. Jag la mig ner i hans säng och lyssnade på när han spelade.

- Va fint du spelar, sa jag.

- Tack, log han. -kan du spela? Jag skakade på huvudet.

- Kom, sa han. -så ska jag lära dig. Så satt vi där i hans rum och spelade på hans gitarr. Jag hade nog inte varit så kär i hela högstadiet...

Skrivet av Isabelle, kommentera nu :D

 Förra delen:

- Jag gillar dig verkligen Zach, sa hon. Jag log.

- Jag älskar dig Natalia, sa jag. -och när du ändå inte är upptagen med Josh... jag blev tyst, men Natalia förstod ändå.

- Du har rätt, sa hon. -Josh och jag är inte tillsammans längre  och jag gillar dig verkligen Zach. Jag böjde mig fram mot henne och så kysstes vi.

Del 14:

Zachs persperktiv:

Jag hade övertalat Natalia att gå till skolan nästa dag. Hon hade sagt att hon skulle komma så jag stod utanför skolan och väntade på henne.

- Hej Zach! Det var Linn som ropat. Jag vinkade lite åt henne. Så fick jag syn på Natalia där hon kom cyklande. Jag vinkade åt henne och hon vinkade glatt tillbaka. Jag gick fram till henne.

- Så du kom, sa jag. Hon nickade.

- Jag sa ju det, log hon. Jag tog hennes hand.

- Kom, nu går vi in, sa jag. Det syntes att hon var nervös.

- Men tänk... Jag avbröt henne.

- Skit i Josh och alla andra, sa jag. Hon skrattade lite.

- Men Amy då, vad kommer hon säga? frågade hon. Jag ryckte på axlarna.

- Om hon ska hålla på får hon hitta någon annan att va med, sa jag.

- Men Cameron då? frågade hon. -han gillar nog inte att jag är med er. Jag drog med mig henne mot skolan.

- Sluta oroa dig nu och kom, sa jag.

Teas persperktiv:

-Men gud, kolla! Min kompis Susan pekade bort mot skolans ingång. Där gick Natalia. Med Zach.. Alla stirrade på dem när dem gick till Natalias skåp och hämtade böcker till spanskan. Jag var tvungen att gå bort till dem.

- Natalia, sa jag. Hon vände sig förvånat om.

- Hej Tea, log hon. Jag tittade på henne.

- Vad gör du med Zach? frågade jag.

- Josh och jag är inte tillsammans längre, sa hon.

- Men det vet jag! sa jag. -men varför är du med Zach?! Zach var den som svarade.

- Vi är tillsammans, är det något fel med det tycker du? Jag skakade på huvudet.

- Nej, det är bara så...

- Bara så vadå?

- Nae inget .. Jag gick tillbaka till Susan.

- De är tillsammans, viskade jag till henne. -Natalia och Zach.

- Oj, sa hon. -vänta bara tills Josh får höra det här...

Natalias persperktiv:

Zach och jag gick bort till skåpen där han, Cameron och Amy brukade hänga och Amy var redan där. Hon tittade förskräckt på mig när jag kom gående tillsammans med Zach.

- Va fan gör du..? frågade hon när vi ställde oss brevid henne. Jag svarade inte, men Zach svarade.

- Natalia är med oss nu och om du inte kan acceptera det får du hitta någon annan att vara med, sa han. Amy blev knäpptyst.

-Amen,det är klart du får vara med oss,svarde hon och log mot mig.

''säkert'',tänkte jag.

Klockan ringde och alla gick till sina klasser och till den lektion man skulle ha, i mitt fall...spanska,Zach skulle ha tyska så vi skildes åt i korridoren.

-Ses sen då,sa han och gav mig en snabb puss på kinden.

-Aa,hejdå,svarade jag och gick in till klassrummet,alla blickar vändes mot mig.

Jag gick och satte mig på den lediga platsen brevid killen som kunde allt,bokstavligen...allt.

När Mrs Gall sa åt oss att ta fram penna för att skriva ner gloserna vi hade i läxa till idag svor jag för mig själv och självklart skulle Kalle-den smarta killen brevid mig-höra det:

-Kan du inte glosorna,jahopp...jag önska att jag kunde hjälpa dig men somsagt så är det fel att fuska och du vet ju inte om jag säger rätt svar till dig eller om jag ljuger så...

-Ja,jag fattar,avbröt jag honom.

När Mrs Gall gick förbi mig och gav mig pappret vi skulle skriva på började jag direkt...

Jag kunde de 5 första och sedan var det kört.

-När ni är klara kan ni lägga fram pappret här och sedan gå ut,sa Mrs Gall.

Jag skrev 5 av 15 och sedan gick jag fram och la pappret på Mrs Galls kateder.

Zach's perspektiv:

Jag slutade lite senare än Natalia så jag hade bett henne att vänta utanför tills jag var klar,det var ju trotsallt bara 15 minuter,och som bestämt stod hon där lika vacker som jag minns henne utanför och väntade.

-Tjena snygging,sa jag och hon vände sig om.

-Haha,hej själv,svarade hon och jag såg hur hennes kinder blev lite röda.

Efter rasten fortsatte lektionerna som vanligt men när vi skulle gå hem blev vi stoppade, av Amy.

-Du tror att du bara kan gå och stjäla min pojkvän bara sådär,vah?!,sa Amy och gick fram till Natalia.

-Amy! ta det lugnt och jag har väl aldrig varit din pojkvän,sa jag förvånat.

-Nee men det är vi som ska vara tillsammans,svarade hon och log artigt mot mig.- Jag e ju cheerleaderkapten och du baksketlagets kapten så det är ju självklart att vi ska vara tillsammans,fortsatte hon.

-Så är det faktiskt inte på alla skolor,hörde jag Natalia säga lite försiktigt och jag vände mig mot henne.

-Nehe..men på Campbell Hall School är det så,och om du inte vet det så är Campbell Hall School den skolan du går på?,sa Amy som om hon trodde att Natalia inte visste nånting.

Natalias perspektiv:

Anledningen till att jag började på den här skolan var att den var inriktad på sport, drama,musik och dans linjen och jag har alltid älskat att dansa,men det var en sak som bara Tea och Josh visste,eller jaa min familj oxå då...

Mina föreldrar skilde sig när jag var 5 och då flyttade jag från Los Angeles där jag föddes ,till Australien för att bo med min pappa,men när jag skulle börja på dagis där i Australien hände det en allvarlig bilolycka lite utanför Australien,och i den bilen som blev mest skadad satt pappa...han hade lämnat mig på skolan för att sedan över dan åka på möte med jobbet, och sedan hände olyckan,han blev väldigt svårt skadad och olyckligtvis dog han några dagar efter olyckan....jag hade skolkat från skolan i flera dagar och sedan hade jag flyttat tillbaka till Los Angeles-jag sa till skolan förståss att jag skulle flytta-och nu bor jag här,med mamma.

Jag kanske ska berätta det för Zach så han oxå vet men,tänk om han sprider det vidare över hela skolan fast...det var ju inget stort men det var ändå viktigt för mig.

-Natalia,hallååå?,hörde jag Zach säga och jag vaknade upp ur mitt tänkande.

Jag tittade mig omkring och såg att vi var hemma hos mig.

-Jag släpper av dig här nu,jag ska träna.- Vi ses imorgon,hoppas jag!,sa Zach.

-Jaa,lycka till med träningen,hejdå ses!,svarde jag och stängde bildörren.

När jag klev in i huset fick jag mig en stor överraskning,någon hade varit här...

Kommentera!;)

För mig har du alltid varit den enda,sedan dag ett på hägstadiet,sedan jag såg dig gå in genom dörren in till klassrummet i början av 7:an...har jag varit kär i dig,Natalia.

I hela 3 år!, har jag älskat dig!

Jag vet inte vad jag gjort för fel för att förtjäna det här?!, och hur ont det än gör så...är det nog bäst om vi går vidare...de här 2 åren med dig har varit de bästa åren i hela mitt liv och jag kommer aldrig glömma allt vi gjort tillsammans, våra simturer,picknickar,filmkvällar och inte glömma den dagen vi blev tagna av polisen...xD

De stunderna med dig kommer jag alltid att komma ihåg!

Sedan la jag lappen i hennes skåp...

Josh persperktiv:

Jag ställde mig vid de andra killarna som vanligt och försökte att inte låtsas om det som hänt igår. Natalia hade nog inte sett lappen jag lagt i hennes skåp, hon hade inte ens kommit till skolan än. Hon kanske inte vågade, efter vad som hade hänt. Jag försökte att inte tänka på det men det var ju omöjligt, Natalia hade ju varit inblandad i det. Och det gick inte att sluta tänka på det. Det gick bara inte. Men när jag tänkte på det dök alltid Zach upp. Zach och Natalia. Det fick inte bli så. Det passade inte ihop, det skulle ju vara Josh och Natalia, inget annat. Men tanken på att Natalia varit otrogen för andra gången fick mig sårad. Hon hade lovat, men så hade hon svikit mig. Ändå ville jag bara förlåta henne och hålla om henne igen. Men hur skulle det se ut? Om jag förlät henne och vi blev tillsammans igen? Skulle hon vara otrogen en gång till? Jag vågade inte ta den risken. Jag ville inte bli sårad igen, så jag antar att det var bäst att hålla sig borta från henne. Om hon nu hade så starka känslor för Zach, var det ändå ingen idé. Han fick gärna ta henne. Hur mycket hon än bad skulle jag aldrig förlåta henne.

Natalias persperktiv:

Jag klarade inte av att gå till skolan efter det som hände igår. Jag orkade inte med Josh, Zach eller Amy. Jag orkade inte med alla frågor. Så jag stannade hemma idag. Kanske imorgon också. Och kanske också i övermorgon. Kanske stannade jag hemma hela veckan. Jag låg under täcket och tänkte. Att allt behövde vara så komplicerat. Det var så typiskt. Att allt skulle hända mig. Det hade ju inte hänt något mellan mig och Zach. En liten kyss bara, sen inget mer. Men Josh förstod inte. Jag kunde inte förklara. Det enda Josh förstod var att han hade blivit lurad, att jag hade gjort det igen. Men han förstod inte. Det var bara en kyss. En liten obetydelsefull kyss. Jag drog täcket över huvudet.

- FAN! skrek jag. -VARFÖR SKA ALLT HÄNDA MIG?! Jag var ensam hemma, så jag skrek rätt mycket, rätt högt. Vilket då resulterade i att grannarna snart kom och knackade på. Men jag öppnade inte. Varför skulle jag öppna? Varför skulle jag bry mig? Mitt liv va så eländigt ändå, jag orkade inte bry mig.

Zachs persperktiv:

Natalia hade inte kommit till skolan idag. Antagligen var hon för ledsen. Jag brukade egentligen inte bry mig om när folk var ledsna, men med Natalia var det annourlunda. Hon bettyde något för mig. Och det var mitt fel att hon mådde dåligt. Jag kände mig nästan tvungen att svänga förbi hos henne för att höra hur hon mådde.

- Natalia det är jag, ropade jag när jag stod utanför hennes hus. Efter en lång stund öppnades dörren och hon stod där. Hon hade mjukisbyxor och en vit t-skirt och var röd runt ögonen.

- Åh Zach, mumlade hon. -kom in. Jag gick in och satte mig på hennes säng.

- Natalia jag vet att det var fel att kyssa dig men jag gillar dig verkligen¨så jag kunde inte låta bli, började jag.

- Det är okej Zach, mumlade Natalia och satte sig brevid mig. -jag borde inte ha låtit dig göra det... Så tittade hon på mig och log lite.

- Jag gillar dig verkligen Zach, sa hon. Jag log.

- Jag älskar dig Natalia, sa jag. -och när du ändå inte är upptagen med Josh... jag blev tyst, men Natalia förstod ändå.

- Du har rätt, sa hon. -Josh och jag är inte tillsammans längre  och jag gillar dig verkligen Zach. Jag böjde mig fram mot henne och så kysstes vi. (Hon har sååå underbara läppar...)

Skrivet av Isabelle :D Lite stressigt där i slutet men hoppas det blev bra, kommentera gärna!

Förra delen:

-Okej men Zach,du måste förstå att det kommer aldrig bli något utav oss ,mer än vänner...- okej?

-Om det är det du vill så...,sa han och såg faktiskt lite besviken ut.- Jag ska nog gå nu,fortsatte han och gick mot ytterdörren.

-Mm, vi ses imorgon,svarade jag och stängde dörren efter honom.

Jag sjönk ner med mot ytterdörren och satt där och grät mot dörren tills den öppnas och jag faller bakåt.

-Men herregud!,hörde jag mamma säga.- Varför sitter du här,upp med dig,sa hon och böjde sig ner för att hjälpa mig upp.

-Oj,förlåt,sa jag och reste mig upp.

-Men kära barn,har du gråtit?,frågade hon och granskade mig.

-Ehm,nee,sa jag och darrade lite på rösten men mamma verkade inte höra det eftersom hon var upptagen med att plocka in kylvarorna i kylen.

Den här dagen i skolan var jag mer nervös efter det som hänt med Zach.

Men jag gick in i skolan,genom korridoren med Tea brevid mig,jag såg hur Zach och ''det coola gänget'' stod och hängde vid skåpen.

Med tur lyckades jag fakstiskt undvika Amys  spydliga kommentarer och kunde lägga in min väska i skåpet,sedan gick jag till klassrummet där matten är.

-Haru matteboken?,frågar Tea när vi närmade oss klassrummet.

-Varför?!,frågar jag mig själv efter att ha glömt boken VARENDA gång vi skulle ha matte.

Jag hörde Tea skratta tyst och jag gav henne en blick som fick henne att sluta skratta direkt.

-Gå i förväg du, sa jag till Tea och vände mig om fär att ännu en gång gå och hämta matteboken.

Självklart måste Amy komma fram och ge sina spydliga kommentarer.

-Glömt matteboken...igen,suckar hon och ler ett falskt leende.- om inte vad gör du här ute i korridoren?

-Vadå då, får jag inte gå här som alla andra människor på den här skolan eller?!.- det är ju inte så att du aldrig sett mig här förut?, frågade jag irriterande.

-Oj oj oj,värst vad kaxig du blev då Gold,sa hon och fixade till håret så det låg över axlarna.

Jag gav ifrån en suck och gick för att ta min mattebok och sedan gå till lektion.

-Och vart....tror du att du ska gå lilla vännen, frågade hon och tog tag i min arm.

-Släpp mig,sa jag bestämt.-och kalla mig inte lilla vännen!

Jag ryckte bort armen och hon log retfullt.

- Hallå, va inte så taskiga,sa Zach helt plötsligt...

- Värst vad tyst du vart då Nat, sa Cameron från ingenstans...

-jaa...,sa Amy instämmande.- Men Zach varför försvarar du henne, man kan ju tro att ni är tillsammans typ....jag tystnade och såg hur Josh var påväg mot mig och jag hoppades för livet att Amy inte slängde ur sig nåt fånigt så Josh skulle höra det..

- Oj Natalia,otrogen...igen,sa Amy och log ett stort och brett leende.

-VA?!, nästan skrek Josh och kollade på mig.

Varför var Amy tvungen att säga det just nu...?

Josh sa ingenting utan kollade bara ledset på mig...

-Det är för tusan andra gången Nat,jag trodde du menade vad du sa när vi lämnade det första bakom oss...eller att du lärde dig nånting av det?!,sa han sedan.

Jag orkade inte...jag vände mig om och sprang ut från skolan,jag bara sprang och sprang tills jag hamnade på stranden.

Jag satte mig mitt på stranden som var väldigt folktomt,och jag grät i stora floder,vad hade jag gjort!?

Josh perspektiv:

Efter jag hörde Amy säga att Natalia hade varit otrogen igen ville jag bara försvinna...livet var ju inte värt att leva om den man älskar inte älskar en tillbaka?

Jag var inte arg eller ledsen  jag var bara besviken,besviken på Natalia.

Jag stog och kollade in i hennes mörka vackra ögon...ögonen blev blanka och sedan rullade en liten tår ner för hennes kind,hon vände sig om och sprang här ifrån.

De andra stod som fågelholkar, jag tog upp mitt block och rev sönder en pappersbit och skrev på lappen:

''Jag vet inte om det är svårast för dig eller mig att gå igenom det vi gör just nu...

Älskar du mig Natalia?, jag börjar fakstiskt tvivla på att du gör det..du beter dig som om du inte älskar mig...

För mig har du alltid varit den enda,sedan dag ett på hägstadiet,sedan jag såg dig gå in genom dörren in till klassrummet i början av 7:an...har jag varit kär i dig,Natalia.

I hela 3 år!, har jag älskat dig!

Jag vet inte vad jag gjort för fel för att förtjäna det här?!, och hur ont det än gör så...är det nog bäst om vi går vidare...de här 2 åren med dig har varit de bästa åren i hela mitt liv och jag kommer aldrig glömma allt vi gjort tillsammans, våra simturer,picknickar,filmkvällar och inte glömma den dagen vi blev tagna av polisen...xD

De stunderna med dig kommer jag alltid att komma ihåg!

Sedan la jag lappen i hennes skåp...

Skrivet av Emma;)

KOMMENTERA! (ps: Natalia heter Gold i efternamn)

 Förra delen:

Natalias persektiv:

På stranden satt alla runt elden eller så var de vid den lilla baren eller...så var de och dansade för fullt.

Vi bestämde oss för att ta något och dricka,när vi druckit upp gick vi ut till den öppna platsen för att dansa.

En lugnt låt började spelas och han la sina händer på min höft,egentligen ska jag stoppa allt och vara med Josh men jag kunde inte,jag kunde inte stoppa honom.

I mitten av låten närmade han sig och våra näsor nuddade varandra,han närmade sig lite mer och jag kände hans läppar mot mina....vi kysstes.

Natalias persperktiv:

Det som hände igår var ett stort misstag. Jag borde aldrig ha gjort det, det var bara ett enda stort misstag. Om Josh fick reda på att jag varit otrogen mot honom en gång till, denna gång nykter, så skulle det vara helt slut mellan oss. Men jag kunde inte sluta tänka på Zach... Men jag fick inte vara kär i honom, jag fick bara inte.. Det fick aldrig komma ut att vi kysstes. Aldrig. Och det fick aldrig hända igen.

Dag tre i skolan var jag mer nervös än första dagen. Jag försökte undvika skåpen där Zach och ''det coola gänget'' hängde, men när vi skulle till vår matte lektion var jag tvungen att gå förbi.

- Vi går snabbt förbi, sa jag till Tea när vi närmade oss dem.

- Varför då? frågade Tea. -du ska inte vara rädd för dem, de är precis som vi bara bra mycket kaxigare. Jag orkade inte förklara för Tea. Vågade inte. Då kanske hon skulle säga till Josh...

- Vi ser er, ropade Amy när vi skulle gå förbi. -hur mycket ni än försöker gömma er så ser vi er.

- Nej nu, mumlade Tea.

- Nej, bry dig inte, mumlade jag men Tea lyssnade inte.

- Får vi inte gå förbi här utan att du måste kommentera allt vi gör?! frågade hon.

Amy skrattade.

- Nej, det får ni inte.

- Vem säger att du bestämmer här? Jag sa ingenting, stod helt tyst. Men så hörde jag Zachs röst.

- Natalia, hur är det med dig då? Jag försökte att låta som valigt.

- Bara bra. Och med dig? Zach ryckte på axlarna.

- Bra, sa han och log. Om jag bara kunde berätta för honom att kyssen var ett misstag, att han inte fick berätta för någon om den. Men det fick jag vänta med. Tills vi var ensamma. Och då fick absolut inget hända.
Hela dagen tänkte jag på hur jag skulle berätta för Zach.

Vi gick hem till mig efter skolan skulle och jag säga det direkt,inget skulle hindra mig!

Hemma hos Natalia:

Vi klev in i huset och jag bad honom sätta sig på soffan.

-Joo du vet på festen igår,när vi...du vet..,började jag.

-När vi kysstes,fortsatte Zach.

-Jaa juste,du vet väl att det inte betydde något,vah?

-Nja asså...jag vet inte hur jag ska säga det här men,innan festen hemma hos mig så var du typ en sån som bara smälte in vart man än gick och man la liksom aldrig märke till dig men jag gjorde det hela tiden,jag vet att det kanske låter lite konstigt att jag -skolans populäraste kille- skulle kanske falla för dig...sa han och småskrattade för sig själv.

-En sån som mig...,sa jag och tittade frågande på honom.

-Nee alltså,inget illa menat men...äsch!

-Okej men Zach,du måste förstå att det kommer aldrig bli något utav oss,mer än vänner...- okej?

-Om det är det du vill så...,sa han och såg faktiskt lite besviken ut.- Jag ska nog gå nu,fortsatte han och gick mot ytterdörren.

-Mm, vi ses imorgon,svarade jag och stängde dörren efter honom.

Jag sjönk ner med mot ytterdörren och satt där och grät mot dörren tills den öppnas och jag faller bakåt.

-Men herregud!,hörde jag mamma säga.- Varför sitter du här,upp med dig,sa hon och böjde sig ner för att hjälpa mig upp.

-Oj,förlåt,sa jag och reste mig upp.

-Men kära barn,har du gråtit?,frågade hon och granskade mig.

-Ehm,nee,sa jag och darrade lite på rösten men mamma verkade inte höra det eftersom hon var upptagen med att plocka in kylvarorna i kylen.

Skrivet av Emma;)