När vi gick ut från Starbucks,skulle vi gå åt höger.

Så klantig som jag är,när jag skulle gå åt höger,går jag rakt in i en person.

Jag skulle presic säga förlåt när jag lyfter huvudet och möter ett välbekant ansikte...

Del: 29

Zach's perspektiv:

Jag hade kommit hem tidigt på lördag morgonen,jag vaar påväg till Starbucks för att köpa färskpressad juice när jag går in i någon.

Jag kollar upp från min mobil och möter ett par glittrande mörkbruna ögon,jag visste direkt vem det var,ingen hade så fina ögon som...Natalia.

*jag harklade mig*

-Natalia,ehm det var längesen,sa jag och flyttade mig åt sidan så en mamma med barnvagn kunde passera.

-Ehm,jaa det var längesen,svarade hon.

-Ursäkta att jag avbryter men vi var faktiskt påvg hem,hörde jag en tjejröst säga bakom Natalia,jag såg inte riktigt vem det var.

-Jaa,jag ska väl gå in,men...vi får ses nån dag,sa jag.

-jaa,hejdå Zach,svarade hon och log.

Tea's perspektiv:

Jag hade sett Natalias ansiktsuttryck när hon krockat med Zach.

Men liksom,var de inte tillsammans?

De såg ut som om de var främlingar för varanda

-Varför kramades ni inte eller nåt?,frågade jag och vände mig mot Natalia.

Hon svarade inte.

-Hallåå,svara din dagdrömmare,sa jag och skrattade lite.

-Vah,sa hon lite förvånat.

-Varför betedde ni er som främlingar,frågade jag

-Gjorde vi,svarade hon, men hon visste exakt vad jag menade.

-Du vet vad jag menar svara nu,sa jag och lät lite allvarligare.

-Jaa,men allvarligt,jag vet inte varför,svarade hon och ryckte på axlarna.

Natalias perspektiv:

Senare på kvällen när Tea gått hem så ringde Zach.

Jag tror inte att vi vill samma sak längre,så vi bestämde oss för att göra slut...

BY:Emma

En timme kvar,sedan ska del 30 oxå vara ute på bloggen!

Ska göra mitt bästa!,hoppas ni uppskattar det nu!

-Haha du e rolig du,sa jag och log stort.

När vi satt i taxin i beställt så var jag så trött så jag skulle kunna somna vilken sekund som helst,men mina tankar höll mig vaken.

''undra vad Zach hade tänkt göra om vi inte skulle fått punktering''

''undra om det finns någon på hela jorden som är lyckligare än mig?''

''finns det nån som är mer underbar än Zach?''...

DEL 28:

3 månader senare:

Natalia:

Jag stod i badrummet och kollade mig i spegeln,var jag verkligen vacker?

Jag tog av mig min pyjamas och klev in i duschen,jag lät vattnet stå på när jag skulle schamponera håret,jag tog upp flaskan och när jag presic skulle hälla i handen,plingade det på dörren.

''varför just nu?'',tänkte jag.

Jag virade en blå handduk runt kroppen och sprang ner till dörren.Det plingade för andra gången.

-Jag kommer!,skrek jag medans jag rättade till handduken.

Jag öppnade dörren och tappade hakan när jag såg vem som stod utanför...

-TEA,sa jag förvånat och nästan hoppade upp i famnen på henne, så jag höll på att tappa handduken.

-Oj,hej på dig med,sa hon och skrattade.

Jag hade saknat hennes fina skratt.

-Vad gör du här?,frågade jag och klev åt sidan så hon kunde komma in.

-Tänkte bara hälsa på världens bästa kompis,sa hon och log.-men jag kan gå igen om du vill.

-Glöm det,du stannar här,sa jag och lät bestämd.

-Ehm,duschade du,frågade hon och granskade min ''klädsel''.

-Jaa,men jag...eeeh,jag duschar snabbt,sa jag och sprang upp för trappan men stannade i mitten.-du kan ta min dator om du vill,du vet hur man sätter på den.

Efter duschen tog jag på mig en randig tröja,shorts och lite smycken.   

Jag flätade mit hår i två flätor och lät dom hänga över axlarna.

-Så nu är jag klar,sa jag när jag gick ner till Tea som satt i soffan med min laptop i knät.

-Okej,såå vad vill du göra,frågade hon och stängde av datorn efter sig.

-Vi kanske kan gå en sväng på stan,föreslog jag.

När vi kommit fram till stan gick vi direkt till forever 21,våran favorit affär!

-Sååå,jag hörde att det var något mellan dig och Zach,tillslut,sa hon och puffade till mig lite lätt åt sidan.

-Jaa,men jag vet inte,vi har inte sett varandra på 1½ månad nu så jag vet inte riktigt hur vi känner längre,visst vi har sms:at och pratat över telefon men inget mer,sa jag och kollade på en fin tröja som det stod ''do you like what you see'' på.

-Okej,vart är han då,frågade hon.

-Jag vet inte exakt vad han skulle göra,jag tror han skulle iväg med familjen eller så var det laget.-äh,skitsamma,iallafall men de skulle åka typ på en resa någonstans och ''utveckla'' basketen och så...inget som jag brur mig speciellt mycket om,svarade jag.

-Jaha,men då måste det ju varit med laget eftersom de skulle ''utveckla'' ,det där,sa hon och log ett snett leende.

Vi kom ut från affären med en påse var.

-Ska vi ta nåt och dricka ,frågade jag.-jag håller på at dö!

-Jaa visst,vi kan gå in på Starbucks,sa hon och pekade.

Vi beställde varsin dricka och bestämde oss för att åka hem till mig och sola,det var rätt varmt här i Los Angeles framåt sommaren.

När vi gick ut från Starbucks,skulle vi gå åt höger.

Så klantig som jag är,när jag skulle gå åt höger,går jag rakt in i en person.

Jag skulle presic säga förlåt när jag lyfter huvudet och möter ett välbekant ansikte...

By:Emma!

Förlåt,ni skulle fått den här igår,men den blev aldrig gjord...

Ikväll,eller imorgon (inte säker) kommer Isabelle hem så då skriver hon antagligen en men en sak ska jag lova innan dess:

Innan klocakn slår 22.00 ikväll...så ska ni ha fått del 29 och del 30!!

Ska göra mitt allra bästa!

Jag tog på mig mina skor och jacka,och sedan gick jag raka vägen till Natalia för att se efter om hon var okej. När jag hade gått en bit så såg jag henne stå där på bron,jag ökade takten lite men saktade ner när jag såg Zach komma från andra sidan av bron.

Han sprang fram till henne,gav henne en kram och jag borde förstått att det var Zach hon pratade med när det var upptaget förut...

Del 27:

Natalia:

Skolan hade varit seg hela veckan,mycket läxor och tjatande lärare.Men äntligen var det fredag,och den skulle jag tillbringa med Zach såklart.

-Redo för en fredagkväll med mig,frågade han när han kom för att hämta mig.

-Haha,jaa,svarade jag och log.

Jag satte mig till rätta och vi började vi började åka,någonstans.Zach hade inte velat berätta vart vi skulle,även fast jag hade sagt inga överraskningar.

Vi kom till en smal väg lite utanför stan,när bilen plötsligt sjunker lätt ner till marken och tappar farten.

-Vad fan?,säger Zach och kliver förtvivlande ut genom dörren,likaså jag.

-Du måsta skoja med mig,hör jag Zach säga från andra sidan av bilen,jag går runt och kollar ner mot honom när han sitter  där på marken.

-Punktering,frågar jag och han kollar upp.

-Jaa men,pappa sa till mig att ta med mig ett extra däck och nödvändiga saker ifall detta skulle hända,men jag protesterade emot och åkte utan däcket.-smart vah?,frågade han och drog handen genom sitt hår och suckade.

-Jag ringer pappa,han kan säker komma eller nåt sånt.

Jag ringde pappa och han var upptagen och kunde därför inte komma.

-Han var upptagen,sa jag till Zach och gick fram till honom.

Han skrek till och sparkade på bilen med sin högra fot.

-Aj som...började han men hindrade sig själv när han mötte min blick.

-Förlåt,men det var inte riktigt såhär jag ville tillbringa min kväll med dig,sa han och kramade mig.

Zach:

-Det är lugnt,svarade hon.-vi kan slå oss ner där borta under eken,sa hon och pekade bort mot en stor ek.

Vi satt där och bara njöt av varandras närvaro.

Senare på kvällen:

-Kom,sa jag och sträckde ut min hand så hon kunde ta den.

-Vad ska vi göra,frågade hon och kollade frågande på mig.

-Vi går en liten promenad,svarade jag.

Vi gick längs med vägen tills vi kom till en äng,det var högt gräs  ända upp till knäna ,och blommor överallt.

Jag tog tag i hennes hand och sprang,sedan lyfte jag upp henne och kramade henne.     (som på bilden)                                        

Jag släppte ner henne och kollade in i hennes bruna ögon,dom glittrade så fint i solskenet.

Jag kunde inte låta bli att le.

-Vad ler du åt,frågade hon.

-Jag trodde aldrig att en sån som jag kunde få en sån underbar tjej som du,sa jag och slog armarna om henne,hårt...

-Öhm Zach,du måste släppa mig,sa hon men det var svagt eftersom hon hade ansiktet pressat emot mitt bröst.

-Aldrig,jag ska inte släppa dig förns...aldrig,svarade jag och log för mig själv.

-Jag kan inte andas,hörde man en ynklig röst säga.

Jag släppte henne.

-Det var egentligen inte såhär jag ville att kvällen skulle bli men den har varit underbar ändå,men nu kanske vi ska vandra tillbaka och se om vi kan komma hem på något sätt,sa jag och tog hennes hand.

Natalia:

Zach släppte min hand för att ta på sig sin tröja,och när vi kommit fram till ett övergångsställe så stannade vi och jag tröck på knappen.

-Nu måste vi hålla handen,sa Zach och tog tag i min hand.

-Varför måste vi,frågade jag och kollade upp mot han.-Men jag har inget emot det!

-Kolla skylten,sa han och pekade mot en skylt ganska högt upp.

-Haha du e rolig du,sa jag och log stort.

När vi satt i taxin i beställt så var jag så trött så jag skulle kunna somna vilken sekund som helst,men mina tankar höll mig vaken.

''undra vad Zach hade tänkt göra om vi inte skulle fått punktering''

''undra om det finns någon på hela jorden som är lyckligare än mig?''

''finns det nån som är mer underbar än Zach?''...

By: Emma

Förlåt,jag är faktiskt inte så nöjd med den här delen men ni får mer imorgon och då kanske min fantasi har kommit tillbaka!?;)

Jag tänkte oxå bara påminna att detta är dåtit vi kommer börja skriva i nutid om kanske 10-15 delar...

UPDATE:Det var oxå bara Natalia och Zach's perspektiv i den här delen,som ni kanske märkte;)

Zach tog tag i min arm och drog mig igen på bänken igen.

-Du är modig som vågar säga hur du känner men...

Jag visste hur han skulle sluta meningen och jag ville inte höra det så jag sprang genast där ifrån.

-Natalia,vänta...vart ska du,Zach ropade efter mig men jag struntade i det och gick raka vägen hem.

Natalia:

Tänk om det Zach skulle säga inte var det jag trodde han skulle,allt snurrade runt i mitt huvud när jag låg där i min säng.                   

Skolan hade ringt och frågat vart jag var och jag hade svarat att jag inte mådde bra.Det stämde delvis,men inte helt. 

Jag måste veta vad Zach var påväg att säga.Jag slog hans nummer och lyssnade på de entonade signalerna.

-Hallå?,svarade han.

-Ehm,hej...det är jag,Natalia,började jag. -jag är ledsen för att jag bara stack sådär,jag vet inte varför...

-Jaa varför gick du?,jag var ju inte klar,sa han och lät lite besviken.- Jag börjar om...'Det är modigt av dig att säga hur du känner men'...när jag var med dig så kände jag nånting som jag aldrig känt förut när varit med en tjej. - det var då jag förstod att du är den första jag faktiskt blev kär på riktigt i,jag har haft många tjejer och jag har varje gång trott att hon,eller hon var den rätta...men jag blev bara låtsas(?) kär,och besviken varje gång...men med dig,är det annorlunda.

Jag blev mållös,jag hade aldrig trott att Zach kunde vara så...jaa det fanns inga ord,jag kände hur en tår rann ner för min kind.

-Zach...,sa jag och min röst skar lite.

-Jaa,svarade han och man hörde att han oxå darrade lite på rösten.

-Jag,vet inte vad jag ska säga...jag gillar dig Zach,mycket.

Josh:

Natalia hade bara försvunnit från skolan idag,jag hade ringt henne efter skolan men hon hade inte svarat och senare hade det varit upptaget ett bra tag.

Man får väl vara orolig?

Jag tog på mig mina skor och jacka,och sedan gick jag raka vägen till Natalia för att se efter om hon var okej. När jag hade gått en bit så såg jag henne stå där på bron,jag ökade takten lite men saktade ner när jag såg Zach komma från andra sidan av bron.

Han sprang fram till henne,gav henne en kram och jag borde förstått att det var Zach hon pratade med när det var upptaget förut...

Emma

Min fantasibox är slut,men jag skriver så gott som jag kan!

Hoppas det blev bra iallafall!;)(ganska kort vart den oxå)

-Nej,vi är klara,eller hur,frågade jag och kollade på Zach.

-Eehm,jag antar det,svarade han och reste sig upp.

Josh gick runt till den andra sidan och satte sig på bänken.

-Vad var det ni pratade om,frågade han nyfiket.

-Inget speciellt,svarade jag även fast den sista meningen Zach sa ekade i mitt huvud...''ingen har fått mig att känna så som jag gjorde när jag var med dig''

Josh:

Jag vaknade av att min störiga lillasyster Evelina,stod och rotade bland mina cd-skivor.

-V-vad gör du i mitt rum,gå ut!,skrek jag lite sömnigt och hon ryckte till.

-J-ja...jag,jag skulle titta om du hade min skiva,svarade hon och gick mot dörren.

Evelina var ett STORT fan av Justin bieber,så det måste varit den skivan hon letade efter.

Jag gjorde mig iordning för skolan och gick sedan till bussen.

Natalia satt lite längre bak,så jag gick till henne.

-Hej,sa jag och satte mig ner brevid henne.

-Hej,svarade hon och såg ut att vara lite bekymrad.

-Har det hänt nåt,jag var bara tvungen att fråga.

-Nee inget speciellt,varför undrar du?,frågade hon och log ett litet leende.

-Nee,du såg så bekymrad ut,svarade jag medans jag reste mig upp för att gå ut genom dörren,vi var framme.

Hon svarade inte på det,utan hon bara gick ut genom dörren och med huvudet ner mot marken,gick hon med stora snabba steg in till skolan.

Natalia:

På bussen hade Josh frågat varför jag såg så bekymrad ut,och jag hade sagt inget speciellt!

Det var ju inte sant,jag hade suttit hela resan till skolan och tänkt på vad Zach hade sagt.

Visst,jag kanske gillade honom lite fortfarande och han skickade söta små sms som fick mig att le som en fåne,det gjorde aldrig Josh.

Men liksom,hur många andra tjejer hade han inte gjort så mot?

Jag hade bestämt mig för att prata med Zach.

Han satt där på avbytarbänken i idrottssalen,jag gick fram till honom.

-Zach,kan jag få prata lite med dig,frågade jag försiktigt,han svarade inte,han var för inne i spelet.

-Hallå,Zach,sa jag och ställde mig framför honom och viftade med armarna som en bläckfisk.''det måste sett roligt ut'',tänkte jag.

-Oj,hej Natalia,sa han lite försiktigt.

-Kan jag få prata med dig,frågade jag igen.

-Jaa visst,vad vill du?,frågade ha och hans mungipor åkte upp.

-joo,du vet när vi pratade eller när du pratade,det sista du sa...om att du aldrig hade kännt så som du gjorde med mig, förut?

-Jaa,det kommer jag ihåg,sa han.

-När du sa det så upptäckte jag att det var för svårt för mig att gå vidare och glömma dig...jag vet inte om du fortfarande känner likadant men nu vet du iallafall hur jag känner,sa jag och reste mig upp.

Zach tog tag i min arm och drog mig igen på bänken igen.

-Du är modig som vågar säga hur du känner men...

Jag visste hur han skulle sluta meningen och jag ville inte höra det så jag sprang genast där ifrån.

-Natalia,vänta...vart ska du,Zach ropade efter mig men jag struntade i det och gick raka vägen hem.

BY: Emma

Det tog lite tid för mig att äntligen skriva den här delen,hade liite mycket att göra men ska inte skylla på det men jag hoppas den blev bra och som ni vet så drar jag till Sthlm imorgon så det blir ingen då men på onsdag!

Säger förlåt i förväg eftersom jag vet att det kanske kommer bli lite dålig uppdatering men bara denna vecka,sedan är Isabelle tillbaka och då så!

Men glöm inte att kommentera nu!,snälla:)

Hej!

Vi undrar om den är någon där ute som skulle vilja och kan göra en gratis bloggdesign av något slag ,till oss?;)

Nästa del kommer förmodligen upp imorgon,har ett projekt i skolan som ska vara inne på MÅNDAG..så det är därför jag det inte kommer nån mer idag;)

- Hej Natalia, sa hon och log fånigt. -vad synd att du och Zach är osams.

- Prata inte med mig, sa jag irriterat.

- Vad arg du va då, sa Amy. -tål du inte att någon pratar med dig längre?

- Jag vill inte prata med dig, muttrade jag. Amy spelade förvånad.

- Har du något emot mig? frågade hon.

- Ja, det har jag, fräste jag. -du tror ju att du är så jävla bra men det är du inte! Jag har alltid blivit nertryckt i skolan för att jag inte vågaat säga emot, men nu är det slut på det. Du ska inte kunna trycka ner mig nu, fattar du det?! Amy tittade på mig med stora ögon.

- Fan va du blev kaxig, sa hon och stirrade framåt. Jag log nöjt inombords. Hädanefter skulle ingen och då menar jag ingen trycka ner mig längre.

Del 24:

Zach's perspektiv:

Jag hade gått in klassrummet och såg hur Amy pratade med Natalia,men de verkade inte prata utan de var mer...osams på nåt sätt.

-Ja,det har jag!,hörde jag Natalia säga till Amy.

Efter lektionen tittade jag åt Natalias plats,men hon hade redan gått,jag gick till mitt skåp och la in böckerna.

Jag såg Natalia gå förbi mig,men hennes blick riktades mot...Josh.

Jag visste att de hade blivit kompisar igen,och det är väl bra men...hon började umgås mer och mer med honom nu när Tea hade flyttat.''bara de inte blir tillsammans igen'',tänkte jag.

Natalias perspektiv:

-Hej Josh,sa jag och log mot honom.

-Åh,herregud,vad du skrämde mig,sa han och pustade ut.

-Haha oj förlåt,men har du lust att gå ut?,frågade jag.

-Ehm,jaa visst jag kommer snart,svarade han och vände sig in mot skåpet.

Jag gick ut och satte mig på den gamla vanliga bänken.

-Snälla,gå inte iväg,jag måste få prata med dig Natalia,hörde jag en välbekant röst bakom mig.

-Vad vill du?,frågade jag stelt.

Zach satte sig brevid och bänken vinglade till...den var ju rätt gammal nu.

-Joo,det jag gjorde och så det säger ju alla att bara en sån typiskt sportfåne,som jag skulle göra...men egentligen så är jag ingen cool kille  som alla tror, jag har faktiskt känslor som alla andra och du är ju den ända som vet hur jag har det hemma,det är väl därför jag är som jag är att jag gör sånna saker som...jaa du vet,men ingen har någonsin fått mig att känna så som jag gjorde när jag var med dig,jag...

Han blev avbruten utav att nån harklade sig bakom oss,där stod Josh.

-Oj,jag väntar där borta sa han och pekade mot en bänk lite längre bort.

-Nej,vi är klara,eller hur,frågade jag och kollade på Zach.

-Eehm,jag antar det,svarade han och reste sig upp.

Josh gick runt till den andra sidan och satte sig på bänken.

-Vad var det ni pratade om,frågade han nyfiket.

-Inget speciellt,svarade jag även fast den sista meningen Zach sa ekade i mitt huvud...''ingen har fått mig att känna så som jag gjorde när jag var med dig''

BY Emma

Uppdateringen kommer bli lite sådär,Isabelle åkte till Turkiet idag(fuskigt!)

På tisdag är jag i Stockholm men på onsdag har vi jag studiedag så då kommer det nog en/flera,glöm inte att kommentera!

- Men stanna då, ropade jag. Jag tog tag i hennes axel och hon vände sig om.

- Vet du vad Zach? frågade hon. -du kan åka tillbaka till din tjej, eller varför inte bara ta någon här? Du kan ju få vem du vill, bara du låter mig vara. Så vände hon sig om och gick.

Zachs persperktiv:

Vad Natalia hade sagt till mig spred sig snabbt. Amy som stått brevid när Natalia sagt det var källan till det. Så fort det hände något var hon bara tvungen att berätta det för någon. Så berättades det vidare och så slutade det med att hela skolan visste om det. Jag hade tänkt till. Natalia hade rätt. Jag kunde få vem jag ville, alla var ju kära i mig. Men ändå kunde jag inte sluta tänka på vad jag gjort mot Natalia och vad hon tänkte om mig just nu. Varje dag hade jag tittat efter henne när jag kom till skolan, men hon hade aldrig funnits där. Förrän hon plötsligt dök upp på fredagen. Hon kom gående uppför trappan och undvek allas stirrande blickar. Så vände hon sig plöstligt emot mig. Cameron buffade till mig.

- Säg någonting, viskade han.

- Natalia, hej... sa jag. Hon svarade inte utan vände sig bara om igen och gick iväg.

- Jag kommer snart, sa jag till Cameron och sprang efter henne.

- Vänta Natalia, ropade jag efter henne. -jag måste prata med dig. Hon stannade tvärt.

- Ja Zach, vad är det? frågade hon. Jag blev alldeles stum.

- Jag... mumlade jag. -äum...

- Jag vadå? frågade hon otåligt. -ville du något eller?

- Jag har ringt och sms:at men du har inte svarat, sa jag.

- Varför skulle jag svara? frågade hon trött. -jag hade ingen anledning att göra det.

- Du kunde väl ha svarat lite kort bara? frågade jag. Natalia skakade på huvudet.

- Nej, sa hon kort. Hon tog upp spanska boken ur väskan och tappade blocket hon hade i famnen. Jag böjde mig ner för att ta upp det.

- Rör det inte, fräste hon. Jag ryckte till.

- Jag vill inte ha något med dig att göra, sa hon snabbt. -bara låt mig vara och leva ett normalt tonårsliv. Hon tog snabbt upp blocket och gick därifrån.

Natalias persperktiv:

Som väntat var Zach på mig redan när jag kom in. Men jag gjorde som jag tänkt och hoppades att han skulle lämna ifred. Jag var fortfarande kär i honom men vad sa att han inte skulle göra om det? Vad sa att han aldrig mer skulle kyssa en annan tjej? Inget, precis. Jag var rädd för att bli sårad igen. Det skulle nog ta lång tid innan jag skulle öppna mina känslor igen. Jag hade spanska så jag gick till spanska lektionen.

- Buenos dias, sa vår spanska lärare när jag kom in.

- Buenos dias, sa jag tillbaka och satte mig vid en bänk. Spanska lektionen gick ganska snabbt. Jag fattade allt han pratade om och kunde faktiskt hänga med i lektionen. Många tittade nyfiket på mig men jag försökte att undvika allas blickar. Efter spanskan var det dags för svenska. Jag tittade på schemat i skåpet och kom på att Amy också hade svenska. Jag suckade för mig själv. Inte hon. Vem som helst utom hon.

Självklart satte hon sig ner vid bänken brevid mig och tuggade på sitt tuggummi.

- Hej Natalia, sa hon och log fånigt. -vad synd att du och Zach är osams.

- Prata inte med mig, sa jag irriterat.

- Vad arg du va då, sa Amy. -tål du inte att någon pratar med dig längre?

- Jag vill inte prata med dig, muttrade jag. Amy spelade förvånad.

- Har du något emot mig? frågade hon.

- Ja, det har jag, fräste jag. -du tror ju att du är så jävla bra men det är du inte! Jag har alltid blivit nertryckt i skolan för att jag inte vågaat säga emot, men nu är det slut på det. Du ska inte kunna trycka ner mig nu, fattar du det?! Amy tittade på mig med stora ögon.

- Fan va du blev kaxig, sa hon och stirrade framåt. Jag log nöjt inombords. Hädanefter skulle ingen och då menar jag ingen trycka ner mig längre.