Just nu sitter jag, Natalia, här och väntar på min pojkvän. I början trodde jag aldrig  att det skulle bli vi. Men allt slutar inte alltid som man har tänkt sig. Men låt oss börja från början...

Flashback:

8 september 2009

Natalias perspektiv;

Jag tog en bit av mitt bruna hår och virade in det i locktången. Eftersom det var nytvättad slingrade det sig ur locktångens grepp. Brevid mig stod Tea, min bästis, hennes blonda hår var tunnt och platt då hon plattat det i en halvtimme. Jag slängde en blick på klockan. Snart skulle Josh komma, min underbara pojkvän, i sin Range Rover och hämta upp oss. Vi skulle till Zach, skolans populäraste kille som bara cheerleading kaptenen hade chans på, och gå på hans fest. Hela 9:an var bjuden så det var inget speciellt, men jag var ändå ivrig. Jag hade aldrig förut varit i hans hus, vem hade någonsin det, så det skulle bli kul. Men i alla fall åter till verkligheten. Josh tutade utanför. Snabbt lindade jag ännu en hårslinga runt locktången innan jag drog ut kontakten. Tea var redan klar. Hon väntade redan vid dörren. Även om hon inte sa något så visste jag att hon längtat efter Zachs fest, hon va lite förtjust i honom. Fast egentligen, vem var inte det? Snabbt snörade jag på mig mina converse och gick ut till den väntande Range Rovern.

- Hej Nat, sa Josh och log ett vänligt leende medans de satte sig i baksätet.

-Hej älskling, svarade jag och log tillbaka.

Tea muttrade ett hej och satte sig brevid mig i baksätet.

Framme hos Zach:

När Josh parkerade sin Range Rover utanför det stora vita huset hörde man dunkande musik innifrån.

Vi tog de första kliven innanför grinden och började gå upp till dörren, att knacka var ingen idé att fundera på eftersom musiken var så hög så ingen skulle förmodligen höra...så vi öppande dörren och klev in. 

Zach måste hört eller sett att vi kom eftersom han genast kom fram med några drinkar.

- Tjena, sa han eller nästan skrek för att överrösta den höga musiken.

-Hej, skrek vi alla tre.

-Känn er som hemma, sa han och gick sedan iväg.

-Jag går till  killarna, skrek Josh och gav mig en puss på kinden. - ses sen!

Tea drog med mig till en soffa men vi satt inte där länge innan en kille kom och bjöd upp Tea.

Jag tittade mig omkring och såg ett lyxigt hus med vita väggar pryntade med tavlor målade av kända konstnärer skulle jag gissa på.

Jag skulle inte bli förvånad om jag såg Mona Lisa hänga på någon vägg, så rik som han var.

En stund senare kom en kille och satte sig brevid mig.

- Lust att dansa?, sa han.

Jag funderade över om jag skulle säga ja, eftersom jag och Josh var tillsammans men en liten dans skulle väl inte skada.

- Visst, svarade och kollade om jag kunde se Josh men nej.

Han drog upp mig på dansgolvet och vi började dansa.

Efter en stund dansande gick han och hämtade något att dricka.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gjorde ett nytt  lösenord och loggade in,först läste jag sista delan på ''sweet Highschool'' och jag blev förvånad hur bra den faktiskt var,egoistiskt,tack jag vet.. Sen tittade jag på statistiken,3 stycken? förvånande många för att inte ha s...

Hej hej!   Jag har funderat fram och tillbaka och nu har jag bestämt mig. Jag ska byta till blogg.se.... Jag kommer alltså då heta einoveller.blogg.se istället. Jag hoppas med glädje att ni fortfarande kommer att läsa? Hoppas ni inte blir...

Hannah:   Justin och jag satt och kollade på film när han plötsligt pausade och kollade allvarligt på mig. ''Middag,ikväll?'' frågade han med ''stone face''. ''Ehm jag vet inte'' skojade jag med honom. ''Oh come om,jag vet att du vill!'' sa...

   Hannah: Jag vaknade nästa dag,med Justin brevid mig. Jag hade inget minne utav att han somnat hos mig,bara att jag bad honom stanna och titta på film... Vi måste somnat båda två? Ett gäspande hördes från min sida och jag vände huvudet  m...

Justin:   Idag hade jag tillbringat min dag med familjen,det är kul att få vara med familjen och vänner efter att varit borta i så många månader. Min kärlek för Hannah har bara växt sig större,jag går runt och tänker på henne varenda dag. Och...