Natalias persperktiv:

Att gå till skolan nästa dag var minst sagt segt, efter tio veckors sommarlov var det nästan omöjligt att gå upp klockan sju. Men det skulle ändå bli kul. Nu var jag nia, störst på skolan. Jag hade satt på mig ett par blåa jeans och en vit t-skirt.

Jag tog den vanliga vägen. Det tog mig 20 minuter att cykla. Jag ställde cykeln vid cykelstället och gick in i skolan, för första gången som nia. Redan när jag kom in började de andra niorna att titta på mig. De tittade på mig ända tills jag gått förbi och pratade sen skrattande om mig. Men jag slutade tänka på det när jag fick syn på Josh som stod med några andra killar och snackade. Så fick han syn på mig och log.

- Kom Nat, ropade han glatt. Jag gick till dem. Killarna utbytte blickar.

- Hej Josh, sa jag och kramade om honom. Han kramade tillbaka. Så tittade jag på de andra.

- Så vad gör ni då? frågade jag.

- Nae inget speciellt, sa Eric.

- Okej, sa jag. -har någon av er sett Tea? Josh nickade.

- Hon var där borta förut, sa han och pekade bort mot klassrummet.

- Okej, sa jag. -tack. Så gick jag för att leta reda på henne. Då fick jag syn på Amy. Bakom henne gick hennes två knähundar Jossan och Madde. De var på väg emot mig. Jag tänkte bara gå förbi dem, men Amy knuffade till mig.

- Ey Natalie, sa hon och ställde sig framför mig.

- Natalia, rättade jag henne. Amy ryckte på axlarna.

- Vem bryr sig? frågade hon. Jag svarade inte.

- Vad hände då? frågade hon.

- Va? frågade jag. Amy suckade otåligt.

- Hos Cameron såklart, sa hon som om det var en självklarhet. 

- Asså... Det hände ju inget.. mumlade jag. Amy skrattade lite.

- Nae eller hur, det är det enda alla snackar om nu, skrattade hon.

- Men det hände ju inget, mumlade jag.

- Cameron berättade, skrattade Amy. -fast du kanske var liiite för berusad för att komma ihåg?

- Jag måste gå nu, mumlade jag.

- Nej vänta, sa Amy. -jag måste ju få veta! Jag tryckte henne åt sidan och skyndade förbi henne.

- Schyst mot Josh då, skrek hon efter mig. -du ska va jävligt glad att han över huvudtaget pratar med dig!

Zachs persperktiv:

- Zach! Amy kom gående längst korridorren emot dem.

- Det var bara det som fattades, muttrade jag. -Amy och hennes knähundar.. Cameron svarade inte. Han stod hängandes mot sitt skåp och tuggade på ett minttuggummi. Amy ställde sig brevid honom.

- Hej Cameron, sa hon med ett falsk leende. Jag suckade. Jag förstod egentligen inte alls varför vi lät henne vara med oss. Hon hade varit med oss ända sen början av högstadiet, mest för att hon var populär bland tjejerna. Men man tröttnade fort på henne. Och hennes knähundar. Amy fortsatte prata på.

- Jag snackade med Natalie nyss, berättade hon.

- Natalia, påpekade jag. Hon tittade irriterat på mig.

- Men herregud, fnös hon. -vem bryr sig?! Jag ryckte på axlarna. Amy suckade.

- I alla fall så sa jag åt henne att hon inte borde dricka sig full och inte följa med killar hem om man har pojkvän, fortsatte hon. Cameron log.

- Klart hon inte kunde motstå mig, skrattade han. Jag suckade. Amy märkte sucken.

- Vad är det med dig Zach? frågade hon. -du är så tråkig.

- Jag tycker bara ni borde vara lite schystare, mumlade jag. Cameron tittade förvånat på mig.

- Sen när började du bry dig om henne? frågade han. Jag skakade på huvudet.

- Jag... skit i det nu, sa jag. -vad ska vi hitta på idag då?

- Schh, vänta Zach, titta där kommer hon! Cameron pekade bort mot Natalia och Tea som var påväg förbi dem. Amy log ett elakt leende.

- Vart ska ni då? ropade hon till dem.

Teas persperktiv:

Jag stannade upp.

- Nej.. stanna inte... mumlade Natalia brevid mig.

- Vi måste ju se vad dem vill, sa jag.

- Vågar du inte säga någonting? ropade Cameron och tittade menande på Natalia. Hon svarade inte. Jag buffade till henne.

- Säg åt dem, viskade jag.

- Dem bryr sig inte, muttrade hon. -kom, nu går vi... Jag vände mig emot dem.

- Det va ju inte hennes fel, sa jag till hennes försvar. Amy skrattade.

- Så vems fel var det då? Jag svarade inte.

- Kom nu så går vi, mumlade Natalia. Jag sa inget utan följde bara med henne bort mot klassrummet.

- Ska du hänga med hem igen? ropade Cameron bakom dem. Natalia svarade inte. Jag tyckte så jävla synd om henne. Men klart att de skulle göra det till en så stor sak.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gjorde ett nytt  lösenord och loggade in,först läste jag sista delan på ''sweet Highschool'' och jag blev förvånad hur bra den faktiskt var,egoistiskt,tack jag vet.. Sen tittade jag på statistiken,3 stycken? förvånande många för att inte ha s...

Hej hej!   Jag har funderat fram och tillbaka och nu har jag bestämt mig. Jag ska byta till blogg.se.... Jag kommer alltså då heta einoveller.blogg.se istället. Jag hoppas med glädje att ni fortfarande kommer att läsa? Hoppas ni inte blir...

Hannah:   Justin och jag satt och kollade på film när han plötsligt pausade och kollade allvarligt på mig. ''Middag,ikväll?'' frågade han med ''stone face''. ''Ehm jag vet inte'' skojade jag med honom. ''Oh come om,jag vet att du vill!'' sa...

   Hannah: Jag vaknade nästa dag,med Justin brevid mig. Jag hade inget minne utav att han somnat hos mig,bara att jag bad honom stanna och titta på film... Vi måste somnat båda två? Ett gäspande hördes från min sida och jag vände huvudet  m...

Justin:   Idag hade jag tillbringat min dag med familjen,det är kul att få vara med familjen och vänner efter att varit borta i så många månader. Min kärlek för Hannah har bara växt sig större,jag går runt och tänker på henne varenda dag. Och...