Direktlänk till inlägg 16 april 2011
Josh persperktiv:
Nästan direkt efter att jag hört vad Natalia hade gjort, åkte jag hem. Jag trodde inte att det var sant, Natalia skulle aldrig göra så mot mig, men ändå var jag arg. Tänk om det trots allt var sant. Tänk om hon faktiskt hade följt med killen hem, och i så fall, vad hade hänt där? Jag orkade inte ens tänka på det. Men jag kunde inte släppa tanken att det var sant. Så tidigt dagen därpå gav jag mig iväg till Natalia för att prata med henne, jag menar, hon hade säkert en bara förklaring. Jag gick i snabb takt, jag ville veta vad som hänt med Natalia så fort som möjligt, men jag ångrade snart att jag hade gått snabbt, om jag hade gått långsamt skulle jag inte behövt se vad jag såg när jag kommit halvägs. Natalia sprang vinglandes längs vägen. Jag var så glad över att se henne att jag var på väg att springa till henne och omfamna henne, men så såg jag honom. Tea hade haft rätt. Killen kom springade efter henne. Han tog tag i henne. Så kysstes dem. Jag stirrade på dem. Det var inte en okänd kille Natalia kysste. Det var Cameron. Cameron som alltid stod bredvid Zach. Cameron..
Natalias persperktiv:
Det var hemskt. Cameron hade bara skrattat åt mig när hon sprang ut ur lägenheten. Vad hade jag gjort där? Jag kom inte ihåg någonting av vad som hänt igår. Bara att någon kille bjudit upp mig, det måste ha varit Cameron, och... Jag måste ha följt med honom hem. Jag sprang. Jag kunde vägen hem. Jag sprang längst gatan. Så vände jag sig om. Cameron var bakom mig. Jag stannade upp.
- Vad vill du?! skrek jag åt honom. Cameron tog tag i min arm och drog mig intill sig.
- Rör mig inte! skrek jag. Han släppte inte. Istället kramade han om mig och kysste mig. Då såg jag honom. Josh stod där. Han stod vid cykelstället och tittade på oss. Jag tryckte genast bort Cameron från mig och började springa mot Josh. Han tittade bara på mig med förskräckta ögon.
Josh persperktiv:
Hon var på väg emot mig. Jag kunde inte röra mig, det var som om hela min kropp var fastklistrad. Natalia stannade upp precis framför mig. Hon försökte krama mig, men jag backade ifrån henne. Hon började förklara. Säga massa tomma ord. Hon bad om förlåtelse. Men jag vägrade lyssna. Jag bara vände mig om sprang hem. Det var som om hela världen fallit samman.
Natalias persperktiv:
Josh sprang iväg. Jag hade svikit honom. Jag vände mig om mot Cameron.
- Du har fan förstört mitt liv! skrek jag åt honom. -dra! Han protesterade inte, utan tittade bara lite på mig innan han gick. Det var först då tårarna började rinna. De bara kom och så vägrade de att ta slut. Jag orkade inte gå hem. Jag orkade höra på mamma och pappas tjat om att jag skulle vara hemma igår kväll. Så istället för att gå hem styrde jag mina steg mot bron vid den lilla ån. Tårarna bara rann nerför kinderna när jag stod på bron och stirrade ner i vattnet under mig.
- Är du okej? Ropet kom från andra sidan av bron. Jag vände mig om och spärrade upp ögonen.
- H-hej Zach ...
Hej hej! Jag har funderat fram och tillbaka och nu har jag bestämt mig. Jag ska byta till blogg.se.... Jag kommer alltså då heta einoveller.blogg.se istället. Jag hoppas med glädje att ni fortfarande kommer att läsa? Hoppas ni inte blir...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
|||||||
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
|||
11 |
12 |
13 |
14 |
15 | 16 | 17 | |||
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | |||
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | ||||
|