Lee:

Jag gick runt och letade efter Drew medans jag hörde Felicia skrika-till tjejerna i köket-att dom skulle gå.

Jag gick runt i på övervåningen och tillslut fick jag syn på honom,han satt i den svartflätade plastsoffan ute på altanen med blicken ner mot marken.

-Hej,sa jag försiktigt och satte mig bredvid honom.

Han lyfte blicken och tittade på mig med sina gyllenbruna ögon.

-Förlåt,sa han sedan och riktade blicken mot marken igen.-Jag skulle frågat dig först.

-Jaa det skulle du,varför gjorde du såhär?,frågade jag.

-Jag vet inte,jag...,började han men avslutade lika snabbt.

-Du vet inte,du trodde att du bara kunde bjuda hit dina kompisar-och ha fest-som om det var du som bodde här,och dessutom hade dom sprit?,sa jag lite upprörd.

Han svarade inte,utan han reste sig upp och gick,bort mot skogen.

-Drew?!,ropade jag.

Han fortsatte bara att gå,han varken vände sig om och han sa inte ett pip.

Jag suckade och började gå mot altandörren,jag vände mig om en sista gång och tittade mot det hållet han hade gått åt.

Det enda man såg var mörker,ingen Drew.

Felicia:

Efter ett litet snack med tjejerna hade dom gett sig och gått.

Med en suck sjönk jag ner i den svarta soffan.

-Gick dom,frågade Lee.

Ska jag vara ärlig såg hon helt förstörd ut,det syndes att nånting var fel,så jag struntade i att ge henne en kommentar som ändå skulle få henne på dåligt humör.

-Ja,det tog ett tag men sen gav dom sig,svarade jag.

-Vad bra.-jag tror jag går och lägger mig,sa hon sedan.

-Okej,godnatt.

-Godnatt.

Nästa dag Lee's perspektiv:

Jag vaknade med en enorm huvudvärk.

Jag släpade mig upp ur sängen och gick med tunga steg ner till köket.

Jag tog en huvudvärkstablett och sköljde ner den med ett par klunkar vatten.

När jag gick ut ur köket slängde jag en blick mot klockan och den visade 6.55

Jag suckade och gick upp till mitt rum igen.

Efter att ha vridit och vänt på mig i en halvtimme gav jag upp och bestämde mig för att ta en liten joggingtur istället.

Jag tog fram mina träningskläder och konsdaterade att det var ganska länge sen jag var och tränade,eller joggade.

Förr tog jag alltid en joggingtur på morgonen för att delvis hålla mig i form men också för att skulle hålla längre toner när jag sjöng.

Min manager sa också att det var bra eftersom jag skulle få dansa en del under min karriär och under alla konserter,en jag hade bara sagt ''haha visst'' som om det inte var någon stor grej,men det var riktigt svårt att dansa och sjunga samtidigt.

Jag tog på mig min vita t-shirt och mina blåa joggingshorts.

Sedan gick jag tyst ner för trappan och tog på mig mina blåa joggingskor innan jag gick ut genom dörren och satte i mina hörlurar satte på musiken och började jogga.

När jag kommit en bit kom jag på att jag kanske skulle skrivit en lapp till dom,så de visste att jag var ute och joggade.

Men jag tappade bort det bland alla mina andra tankar och fortsatte jogga.

Felicia:

När jag vaknade så var det ingen annan uppe,jag tittade på klockan och läste,8.13.

Jag klev upp ur sängen och kände mig ovanligt pigg,så jag tog fram rena kläder och bestämde mig för att ta en dusch.

Efter duschen tog jag på mig mina kläder jag la fram förut för att sedan gå ner till köket och äta frukost.

När jag tagit fram smöret från kylen hör jag hur dörren öppnas och sedan stängs.

Jag kände att jag blev lite nervös och gick med myrsteg mot dörren.

Det var ingen där.

-Vad tittar du på,hörde jag en röst säga bakom mig.

Jag hoppade till och vände mig om,där stod Lee.

-Blev du rädd,frågade hon och flinade.

-Men...vah..var det du som...?,sa jag och pekade med mot dörren med pekfingret.

-Haha jaa det var jag,sa hon och log.-jag har varit ute och joggat,fortsatte hon.

Nu förstod jag,medans jag hade gått med mina myrsteg(sakta,sakta) hade hon hunnit ta vardagsrumsvägen in till köket.

Efter lunch:

Lee:

-Lee,kan du komma ett tag,ropade mamma från köket.

-Kommer,ropade jag tillbaka.

Jag sprang ner för trapporna och in i köket där mamma stod och höll någonting bakom ryggen.

-Vad har jag sagt om att springa i trapporna,sa hon.

Jag suckade.

-En vacker dag kommer du att ramla,sa hon sedan.

-Jaja men vad var det du ville,frågade jag.

Mamma tog fram sina händer efter att ha haft dom bakom ryggen och när jag såg vad det var hon hade i handen så nästan skakade jag av nervositet.

Egentligen borde jag inte vara nervös,det är ju min mamma.

Men när det gäller alkohol är hon väldigt noga...

I handen höll mamma en urdrucken ölburk...

__________________________________________________________________

_________________________________________________

Skrivet av Emma!

Det har varit ganska dålig uppdatering,men det är sommar och det är fint väder så jag hoppas att ni har varit ute istället för att sitta vid datorn(skälet till att jag inte har skrivit på länge)

Men i del 23 skrev isabelle att jag var i Turkiet,mend et blev nog ett litet missförstånd där;)

Jag åker nu på söndag...

Ska bli jätte skönt!

Jag är borta i 2 veckor,jag har tyvärr inte tillgång till egen dator(haha jag äri Turkiet)...

Men... om jag kanske kan övertala mamma och pappa att få låna hotellets datorer så kanske,kanske jag kan slänga in en del under 2 hela veckor..

Men annars skriver Isabelle,men ni måste ha full förståelse om det blir dålig uppdatering,för det kommer vara det...;(

 Annars hoppas jag att ni njuter av sommarlovet!!;)