- Ska vi gå in? frågade jag.

- Nae, sa Lee. -det är mysigt att sitta här.

- Okej, sa jag och satte mig tillrätta. Och resten av kvällen satt vi där, ända tills månen lyste över oss.

Felicia:

Jag vaknade av att min mobil oavbrutet fick sms. Den låg på skrivbordet och det var säkert tre meter dit, så jag var inte säker på om jag orkade. Fast jag ville inte bli kallad lat så jag reste mig och hämtade mobilen. 32 olästa sms. Okej... Jag kollade på ett sms, det var från Summer: HAR DU HÖRT?! Jag blev nyfiken och läste ett till från Summer: SKOLAN SKA STÄNGA! Min första tanke var att börja skratta, men sen visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta. Att skolan stängde var en ganska allvarlig sak, vart skulle jag nu undervisas? Jag skickade ett sms tillbaka: vart ska vi gå då? :o Svaret kom säkert bara 3 sekunder senare: ingen aning, men Felicia, vi kanske slipper lite av skolan i början och får längre sommarlov?! Jag svarade: hoppas det! Sen la jag ifrån mig mobilen. Skojgrejerna fick vänta, det var ju trots allt sommarlov.

Lee:

Jag ställde mig mot väggen och lyssnade efter ljud. Det var knäpptyst i Felicias rum så hon var säkert inte vaken. Jag log ett onskefullt leende och kikade in. Jag skulle väcka henne på mitt sätt.. Med muggen full med vatten i handen smög jag mig in i hennes rum och tittade mot sängen. Tom. Jag måste ha sett rolig ut där jag stod med muggen och ett förvånat uttryck i ansiktet, för plötsligt hörde jag ett gapskratt bakom mig. Jag vände mig om och fick syn på Felicia där hon stod i dörröppningen.

- Du får vara snabbare nästa gång, jag gick upp för 40 minuter sen,skrattade hon.

- Akta dig, sa jag på skoj och närmade mig hotfullt med muggen.

- Oooh, jag blir så rädd, sa Felicia ironiskt och vände sig om för att gå. Jag log elakt och kastade muggen mot henne.

Felicia:

Ena ögonblicken var min t-skirt helt torr, andra ögonblicken var den genomvåt. Muggen slog i ryggen och jag rös till av det kalla vattnet. Jag vände mig om mot Lee med en hotfull blick samtidigt som jag kände hur vattnet droppade nerför mina jeans.

- Seriöst?! utbrast jag. -du är ju helt galen!

- Aa, sa Lee. -det är jag.

- Vänta du bara, sa jag. -jag kommer på nåt bättre, det ska du allt få se! Så trampade jag ut ur hennes rum, men backade tills jag var innanför dörren. Så vred jag ur t-skirten och gick ut igen.

Lee:

Skadeglad följde jag efter min blöta syster till hallen. Hon gick till sitt rum för att byta kläder, så jag gick upp till köket för att käka frukost. Det fick bli en äggmacka och jucie, jag orkade inte mer på morgonen. Så såg jag hur Felicia kom in i köket. Hon hade på sig som en rutig skjorta, vit t-skirt, ett svart halsband och en ljusbrun kjol. Hon var lika söt som alltid.

Jag tittade ner på mina kläder, en slapp t-skirt och mjukisbyxor. Jag fick byta sen.

- Jag tog ditt halsband, det var okej va? frågade hon, men innan jag hann svara tilla hon:

- För du skvätte ju ner mina andra grejer så jag tog det för givet. Hon satte sig på stolen brevid mig och tog tag i mitt jucieglas. Utan att jag såg det, höll hon det över mina byxor och vände upp och ner på det. Jag kände hur det blev blött och kladdigt om låren och såg hur Felicia ställde tillbaka glaset på bordet.

- Detdär var jucie! utbrast jag. -vatten torkar, men jucie blir äckligt och kladdigt! Felicia ryckte ointresserat på axlarna.

- Dedär gamla mjukisbyxorna är ju så fula ändå, sa hon. -du borde slänga dem. Jag reste mig upp med en suck.

- Bra, nu behöver jag duscha också! sa jag.

- Det behöver du, log Felicia.

- Kan du sluta? frågade jag irriterat.

- Du började, sa Felicia.

- Du låter som en barnunge, grymtade jag och sprang nerför trappan så jag skulle slippa höra vad hon svarade.

Felcia:

Jag hade tänkt tillbringa dagen med min kära syster, men hon åkte iväg till studion för att kolla det sista med skivan innan den släpptes. Hon hade varit hemma ganska många dagar sen hon kom hem från turnen, och det var jag glad för men jag tyckte ändå det hade gått alldeles för snabbt. Men i alla fall, jag ringde Summer och kollade vad hon skulle göra.

- Hej Summer, sa jag när hon svarade. -fett kul , det med skolan!

- Ja eller hur?! utbrast Summer i andra luren. -tänk om vi får förlängt sommarlov.

- Inte så stor chans tror jag, sa jag.

- Inte? frågade Summer. -det tror jag, eller jag hoppas det. Så kom jag och tänka på en grej.

- Tänk om vi inte kommer i samma klass, sa jag. -tänk om vi inte kommer i samma skola! Summer blev tyst.

- Du har rätt, sa hon. -tänk om! Det verkade som om hon fattade att det kanske inte var så kul trots allt, Summer och jag kunde inte leva utan varandra.

- VIll du komma hit så kan vi snacka om det? frågade jag.

- Visst! sa Summer. -kommer klockan två!

- Två? upprepade jag. -varför inte innan?

- Ska träffa en, sa hon.

- Vem? frågade jag nyfiket.

- En kille jag har träffat, svarade Summer och jag kunde se framför mig hur hon rodnade där hemma hos henne.

- Ta med honom så jag får se honom! utbrast jag. -så jag kan kolla så att han är bra nog åt dig! Summer skrattade lite.

- Jadå det ska jag! sa hon. -han sa att han sett dig.

- Ja det har han säkert i nån tidning, sa jag. -hördu, måste sticka nu men ses vid två! Så la jag på.

När klockan äntligen blev två och det knackade på dörren, sprang jag för att öppna. Mamma och Lee var fortfarande i stuidon så jag var ensam hemma, så jag,Summer och killen kunde hitta på nåt utan att ha mamma hängande efter.

- Hej! utbrast jag när jag öppnade dörren.

- Hej, sa Summer och gick in och efter henne gick en brunhårig kille i samma ålder som mig. Jag räckte fram handen mot honom men han skakade den inte.

- Vi har redan träffats, sa han.

- Jag tyckte väl jag kände igen dig, sa jag och undersökte honom med blicken. Jag kunde inte komma ihåg från vart jag sett honom.

- Vad heter du? frågade jag.

- Drew, svarade killen.

- Jag känner rätt många som heter det, sa jag. -vart träffades vi?

- På festen, jag är din syrras förra kille, sa han. Då slog det mig.

- Jahaaaa, den Drew..

Av Isabelle;)

- Du oroar dig för mycket, sa hon. -ta det bara lugnt nu, ska vi ta en fika utomhus?
- Visst, jag kan duka! sa jag och följde glatt efter henne när hon gick ut ur mitt rum. Dethär var nog trots allt den bästa dagen i mitt liv!

Lee:

Jag slet upp dörren och tittade in i huset samtidigt som jag slängde munkjackan på golvet. Det verkade inte va nån hemma, de kanske var på altanen. Jag orkade inte ta av mig skorna utan gick upp till altanen med skorna stampande i trappan. Mycket riktigt satt både mamma och Felicia på altanen med bullar, kakor, saft och en kaffekopp på det lilla glasbordet. Felicia såg överlycklig ut.

- Lee du kan inte fatta vem som nyss ringde, log hon.

- Nej det kan jag inte, sa jag och satte mig brevid henne i soffan.

- Polisen! utbrast hon. Jag höjde ögonbrynen och sa ett ointresserat:

- Och...? Felicia tittade besviket på mig.

- De har bestämt straff, fortsatte hon.

- Okej vad kul då, muttrade jag. Felicias leende försvann, jag dämpade verkligen hennes bra humör.

- Vad är det med dig Lee? frågade mamma. -är nåt på tok?

- Nedå, sa jag fast det visst var nåt på tok. Men jag behövde ju inte ta in mamma i dethär.

- Vet du mamma? frågade jag. Mamma skakade på huvudet och jag tog ett djupt andetag och sa:

- Alla killar är svin. Mamma ställde ner kaffekoppen hon nyss druckit ur.

- Alla? frågade hon. Det fick mig att ångra lite att jag sagt sådär.

- Njaa, mumlade jag. -men nästan alla.

- Det är inte sant, sa Felicia helt plötsligt. -jag har massa killkompisar, de är skitshyssta!

- Har du? frågade mamma. -jag har aldrig träffat några. Felicia blev tyst igen.

- Glöm det mamma, sa hon tyst. -bara glömt det.. Mamma vände bort huvudet mot Felicia och tittade på mig igen.

- Berätta vad du menar nu då, sa hon.

- Nej det var dumt sagt, suckade jag.

- Du har varit hos Drew, sa mamma.

- Ehh... Nej, vad har jag hos honom och göra? frågade jag.

- Vad hände där? frågade mamma och jag blev lite irriterad.

- Varför tror du inte på mig?! fräste jag.

- Lugna ner dig, sa mamma, men jag ville inte lugna ner mig.

- Säg inte åt mig vad jag ska göra, fräste jag och rusade in i huset igen och kände mamma och Felicias blickar i ryggen på mig. Jag gick ut genom ytterdörren och gick och satte mig på gräsmattan vid vägen. Varför var jag inte på turné nu så jag slapp allt dethär? Med en suck la jag händerna i asiktet.  

Felicia:

- Jag kanske borde följa efter henne, mumlade jag.

- Nej låt henne vara, sa mamma och la en hand på min axel. -hon behöver nog vara själv. Motvilligt stannade jag kvar i soffan.

När mamma tillslut lät mig gå, hittade jag Lee på gräsmattan där hon stirrade ut mot alla bilar. Jag satte mig brevid henne.

- Hej Lee, sa jag. Hon svarade inte,tittade inte ens på mig.

- Hur är det? frågade jag. Inget svar. Jag buffade lite på henne, men hon reagerade inte. Med en suck reste jag mig.

- Ska du sitta här hela dagen? frågade jag. Hon ryckte lite lätt på axlarna.

- Namen, du var visst inte död, sa jag ironiskt. Hon vände på huvudet och tittade på mig.

- Har du en kille? frågade hon. Jag blev lite överaskad över frågan men svarade:

- Nej men jag hade en när du va på turné ett tag. Lee suckade.

- Jag missar så mycket för att jag är borta, sa hon. Jag satte mig vid henne igen.

- Du missar inte så värst mycket, sa jag. -det händer ändå inget speciellt och, kom igen Lee, du lever ju livet medan jag sitter i en gammal skola och ruttnar! Jag hade förväntat mig att hon skulle skratta åt det men hon log inte ens.

- Hur var den killen? frågade hon.

- Han var jättegullig och så, sa jag. -men jag tröttnade på honom så jag gjorde slut.

- Tröttnade du på honom? frågade Lee fast jag nyss sagt det.

- Mm, sa jag. -han var mer med mina kompisar än vad han var med mig, dessutom sa Sara att han hade hånglat med henne. Lee tittade chockat på mig.

- Stackars dig! utbrast hon. -var det sant?! Jag ryckte på axlarna.

- Grejen är Lee, att killar kommer och går, sa jag. -och mister man en finns ju tusentals kvar. Hon log och kramade om mig.

- Du har rätt, sa hon. Jag log jag också.

- Ska vi gå in? frågade jag.

- Nae, sa Lee. -det är mysigt att sitta här.

- Okej, sa jag och satte mig tillrätta. Och resten av kvällen satt vi där, ända tills månen lyste över oss.

Av Isabelle!

Kommentera gärna;)