- Du oroar dig för mycket, sa hon. -ta det bara lugnt nu, ska vi ta en fika utomhus?
- Visst, jag kan duka! sa jag och följde glatt efter henne när hon gick ut ur mitt rum. Dethär var nog trots allt den bästa dagen i mitt liv!

Lee:

Jag slet upp dörren och tittade in i huset samtidigt som jag slängde munkjackan på golvet. Det verkade inte va nån hemma, de kanske var på altanen. Jag orkade inte ta av mig skorna utan gick upp till altanen med skorna stampande i trappan. Mycket riktigt satt både mamma och Felicia på altanen med bullar, kakor, saft och en kaffekopp på det lilla glasbordet. Felicia såg överlycklig ut.

- Lee du kan inte fatta vem som nyss ringde, log hon.

- Nej det kan jag inte, sa jag och satte mig brevid henne i soffan.

- Polisen! utbrast hon. Jag höjde ögonbrynen och sa ett ointresserat:

- Och...? Felicia tittade besviket på mig.

- De har bestämt straff, fortsatte hon.

- Okej vad kul då, muttrade jag. Felicias leende försvann, jag dämpade verkligen hennes bra humör.

- Vad är det med dig Lee? frågade mamma. -är nåt på tok?

- Nedå, sa jag fast det visst var nåt på tok. Men jag behövde ju inte ta in mamma i dethär.

- Vet du mamma? frågade jag. Mamma skakade på huvudet och jag tog ett djupt andetag och sa:

- Alla killar är svin. Mamma ställde ner kaffekoppen hon nyss druckit ur.

- Alla? frågade hon. Det fick mig att ångra lite att jag sagt sådär.

- Njaa, mumlade jag. -men nästan alla.

- Det är inte sant, sa Felicia helt plötsligt. -jag har massa killkompisar, de är skitshyssta!

- Har du? frågade mamma. -jag har aldrig träffat några. Felicia blev tyst igen.

- Glöm det mamma, sa hon tyst. -bara glömt det.. Mamma vände bort huvudet mot Felicia och tittade på mig igen.

- Berätta vad du menar nu då, sa hon.

- Nej det var dumt sagt, suckade jag.

- Du har varit hos Drew, sa mamma.

- Ehh... Nej, vad har jag hos honom och göra? frågade jag.

- Vad hände där? frågade mamma och jag blev lite irriterad.

- Varför tror du inte på mig?! fräste jag.

- Lugna ner dig, sa mamma, men jag ville inte lugna ner mig.

- Säg inte åt mig vad jag ska göra, fräste jag och rusade in i huset igen och kände mamma och Felicias blickar i ryggen på mig. Jag gick ut genom ytterdörren och gick och satte mig på gräsmattan vid vägen. Varför var jag inte på turné nu så jag slapp allt dethär? Med en suck la jag händerna i asiktet.  

Felicia:

- Jag kanske borde följa efter henne, mumlade jag.

- Nej låt henne vara, sa mamma och la en hand på min axel. -hon behöver nog vara själv. Motvilligt stannade jag kvar i soffan.

När mamma tillslut lät mig gå, hittade jag Lee på gräsmattan där hon stirrade ut mot alla bilar. Jag satte mig brevid henne.

- Hej Lee, sa jag. Hon svarade inte,tittade inte ens på mig.

- Hur är det? frågade jag. Inget svar. Jag buffade lite på henne, men hon reagerade inte. Med en suck reste jag mig.

- Ska du sitta här hela dagen? frågade jag. Hon ryckte lite lätt på axlarna.

- Namen, du var visst inte död, sa jag ironiskt. Hon vände på huvudet och tittade på mig.

- Har du en kille? frågade hon. Jag blev lite överaskad över frågan men svarade:

- Nej men jag hade en när du va på turné ett tag. Lee suckade.

- Jag missar så mycket för att jag är borta, sa hon. Jag satte mig vid henne igen.

- Du missar inte så värst mycket, sa jag. -det händer ändå inget speciellt och, kom igen Lee, du lever ju livet medan jag sitter i en gammal skola och ruttnar! Jag hade förväntat mig att hon skulle skratta åt det men hon log inte ens.

- Hur var den killen? frågade hon.

- Han var jättegullig och så, sa jag. -men jag tröttnade på honom så jag gjorde slut.

- Tröttnade du på honom? frågade Lee fast jag nyss sagt det.

- Mm, sa jag. -han var mer med mina kompisar än vad han var med mig, dessutom sa Sara att han hade hånglat med henne. Lee tittade chockat på mig.

- Stackars dig! utbrast hon. -var det sant?! Jag ryckte på axlarna.

- Grejen är Lee, att killar kommer och går, sa jag. -och mister man en finns ju tusentals kvar. Hon log och kramade om mig.

- Du har rätt, sa hon. Jag log jag också.

- Ska vi gå in? frågade jag.

- Nae, sa Lee. -det är mysigt att sitta här.

- Okej, sa jag och satte mig tillrätta. Och resten av kvällen satt vi där, ända tills månen lyste över oss.

Av Isabelle!

Kommentera gärna;)

 

Trude

18 juli 2011 08:59

Bra del:)

http://insidemyself.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gjorde ett nytt  lösenord och loggade in,först läste jag sista delan på ''sweet Highschool'' och jag blev förvånad hur bra den faktiskt var,egoistiskt,tack jag vet.. Sen tittade jag på statistiken,3 stycken? förvånande många för att inte ha s...

Hej hej!   Jag har funderat fram och tillbaka och nu har jag bestämt mig. Jag ska byta till blogg.se.... Jag kommer alltså då heta einoveller.blogg.se istället. Jag hoppas med glädje att ni fortfarande kommer att läsa? Hoppas ni inte blir...

Hannah:   Justin och jag satt och kollade på film när han plötsligt pausade och kollade allvarligt på mig. ''Middag,ikväll?'' frågade han med ''stone face''. ''Ehm jag vet inte'' skojade jag med honom. ''Oh come om,jag vet att du vill!'' sa...

   Hannah: Jag vaknade nästa dag,med Justin brevid mig. Jag hade inget minne utav att han somnat hos mig,bara att jag bad honom stanna och titta på film... Vi måste somnat båda två? Ett gäspande hördes från min sida och jag vände huvudet  m...

Justin:   Idag hade jag tillbringat min dag med familjen,det är kul att få vara med familjen och vänner efter att varit borta i så många månader. Min kärlek för Hannah har bara växt sig större,jag går runt och tänker på henne varenda dag. Och...