- Vad heter du? frågade jag.

- Drew, svarade killen.

- Jag känner rätt många som heter det, sa jag. -vart träffades vi?

- På festen, jag är din syrras förra kille, sa han. Då slog det mig.

- Jahaaaa, den Drew..

Felicia:

- Vad kul att ni känner varandra! utbrast Summer och ett stort leende spred sig över hennes ansikte. Jag tittade på Drew med asky.

- Du borde gå, sa jag. -Lee kommer nog hem snart.

- Bra, sa Drew. -då kan jag prata med henne, hon svarar inte på sms.

- Med borde gå, menar jag att du ska gå, sa jag envist.

- Jag vill stanna, sa han lika envist.

- Stick! röt jag och hörde hur arg jag lät. Summer tittade chockat på mig.

- Vad är det Felicia? frågade hon.

- Du fattar inte vad han har gjort mot Lee, sa jag och vände huvudet mot Drew. -hon berättade allt om vad som hänt igår. Drew verkade oberörd.

- Och? frågade han.

- Och, hon vill inte träffa dig, sa jag.

- Vad har du gjort mot Lee? frågade Summer och tittade också på Drew.

- Ingen stor sak, sa han. -det är gammalt.

- Gammalt? upprepade jag. -det hände igår! Drew svarade inte, så jag fortsatte tjata på honom:

- Seriöst nu, dra innan hon kommer.

- Vill ju lösa allt med henne, sa han. Det fick Summer att bli lite förvånad.

- Lösa allt? frågade hon. -som att, lösa allt och bli tillsammans igen?

- Nejdå, sa han och log mot henne. -älskar ju dig. Jag kände hur ilskan spred sig i kroppen. Skulle han såra Summer nu också? Det tillät jag inte!

- Summer får jag prata med dig i enrum? frågade jag. Summer nickade och jag drog med henne till badrummet och låste in oss.

- Så fort du får chansen måste du göra slut med honom, sa jag. Summer tittade frågande på mig och jag besvarade hennes blick:

- Han är inte som du tror, han kanske kana charma dig o så men han kommer såra dig i slutet, det vet jag!

- Han skulle inte göra sånt, sa Summer tvärt.

- Du måste tro mig, sa jag. -Lee tänkte precis som du.

- Ledsen Felicia, du vet att jag alltid tror dig annars men nu är jag tveksam.. mumlade hon.

- Han kommer såra dig, sa jag. -lita på mig..

- Njaa, mumlade hon.

- Vet du, jag tror han bara är med dig för att komma närmre Lee, sa jag. Summer blev helt chockad av det jag sagt.

- Jag säger bara vad jag tror, vill inte hålla nåt hemligt för dig, sa jag.

- Han skulle inte göra så, sa hon.

- Men Summer, han hade säkert sett dig på en bild med mig i nån tidning och sen letat reda på dig eller nåt, sa jag. -frågade han inte när ni träffades om du hade nån kontakt till Lee och då berättade du att du var vän med mig som var hennes syster?

- Joo men.. började Summer men avslutade inte meningen. -han skulle inte göra så! Jag suckade lätt.

- Okej, skit i det då, sa jag. -men jag vet att han kommer såra dig, men jag kan inte göra nåt åt det. Jag gick till dörren och låste upp och gick ut från badrummet. Summer gick tyst bakom. Så gick vi till hallen där Drew väntade med ett äckelfult leende på läpparna.

- Hej Summer, sa han glatt.

- Drew vi går, mumlade Summer till svar och gick ut med Drew efter sig. Sen stod jag ensam i hallen igen.

Lee:

- Jag ska gå på stan lite, sa mamma. -ska du åka hem med limon? Jag ryckte på axlarna. Jag hade ont i halsen och orkade inte prata.

- Tar tåget, sa jag hest.

- Tåget? frågade mamma.

- Mm, svarade jag kort.

- Men du kan ju ta limon? frågade mamma och tittade på mig som om det var det konstigaste i världen att åka tåg.

- Får man inte va normal? frågade jag.

- Jo då.. sa mamma. -har du pengar till biljett? Jag skakade på huvudet och mamma tog upp en femtiolapp ur plånboken som hon gav till mig.

- Ses sen, sa hon. -säkert att du inte ska ta limon? Shit, vad hon tjatade..

- Ja! utbrast jag och vände mig om och gick mot tågstationen.

Jag sjönk ihop mot en vägg när jag kommit fram. Jag var helt slut, även om jag inte hade gjort så mycket.  

Jag kollade på klockan som satt på väggen en bit bort. Klockan var tre, bäst att gå och köpa biljett för tåget gick 15.05 Jag reste mig och gick bort för att köpa biljett. Det tog inte lång tid, och en minut senare stod jag och väntade på tåget. Det kom 15.07, och jag steg på det och satte mig längst bak. Ingen hade känt igen mig än, kanske var det för att jag hade en vit stickad mössa som döljde det mesta av ögonen.

Jag gick av tåget tjugo minuter senare och började gå hemåt. Det var inte ofta jag gick numera, men det  var bara bra för kroppen antar jag. Jag kom inte ihåg att det brukade vara så långt hem från tågstationen, men det tog mig en kvart att gå hem i snabb takt. Jag öppnade dörren och fick syn på Felicia som stod och rotade i en låda.

- Vad gör du? frågade jag.

- Letar efter min mobil, mumlade hon till svar. Jag gick fram och ställde mig brevid henne.

- Letar du efter din mobil bland alla vantar och mössor? frågade jag.

- Japp, svarade Felicia som om det vore den självklaraste saken i världen. Jag ryckte på axlarna och lämnade henne där, rotandes i lådan. Jag hade inget för mig, så jag satte mig vid tv:n. Det var nåt kul program på mtv, så jag blev sittandes där rätt länge skulle jag tro. Plötsligt hörde jag Felicias röst:

- Lee su har suttit där aslänge, kan vi inte hitta på nåt? Jag slet bort blicken från tvskärmen och såg henne stå vid fotöljen.

- Som vad? frågade jag.

- Kan vi inte göra som igår? frågade hon. -vi kan sitta ute i trädgården och ta med oss en filt och kakor och bara sitta där.

- Visst, sa jag och reste mig samtidigt som jag stängde av tv:n med fjärrkontrollen. -vi fixar sakerna nu elr?

- Precis så jag tänkte! sa Felicia. -kom nu, du är så långsam! Med en suck följde jag efter henne ut i köket för att hämta kakor.

Felicia:

Vi väntade tills det blev ganska mörkt innan vi gick ut och satte oss på filten i trädgården. Mamma trodde vi var galna när vi sa att vi skulle gå ut och fika i trädgården klockan halv elva, men vi struntade i det. Vi pratade om allt möjligt där ute, och skrattade så mycket att det säkert hördes över hela gatan. Men jag sa inget om Summer och Drew, jag ville inte förstöra kvällen med det. Men när Lee tillslut frågade om det var jag bara tvungen att berätta..

- Har du hört nåt från Drew, har han kommit förbi eller nåt? frågade hon helt plötsligt.

- Vill du verkligen veta? frågade jag. Lee verkade förvånad över svaret.

- Det är klart, sa hon. Så  berättade jag allt för henne och hon lyssnade utan att avbryta en enda gång. När jag var klart suckade hon djupt.

- Jag borde aldrig ha gått till honom dendär kvällen, sa hon. -nu kommer han såra Summer.

- Det tror jag också, sa jag. -men han får inte göra det!

- Nej, det får han faktiskt inte, instämde Lee. -det vore riktigt oschysst, jag vet ju själv hur man känner sig.

- Vi får stoppa honom på nåt sätt! utbrast jag.

- Ja, vi kommer på nåt sätt att stoppa honom! sa Lee och sken upp.

- Bra, då säger vi det! sa jag med ett leende på läpparna. Jag såg fram emot det.

Av Isabelle:)

Kommentera gärna både bra och dåligt!

 

Tintin Belisida

20 juli 2011 10:43

Bra del./ Jag är ingen lärare men jag märker att det är vanligt (inte bara hos er) att man inte skiljer på var och vart. Var står för befintlighet och vart för riktning. "Var bor du?" men "vart ska du?" De och dem är viktigt att tänka på också. T.ex "Jag såg dem" men "De kommer".

http://elisannw.bloggplatsen.se

 

Trude

20 juli 2011 11:36

Riktigt bra del!
Hoppas de hinner stoppa Drew innan han sårar Summer!

http://insidemyself.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gjorde ett nytt  lösenord och loggade in,först läste jag sista delan på ''sweet Highschool'' och jag blev förvånad hur bra den faktiskt var,egoistiskt,tack jag vet.. Sen tittade jag på statistiken,3 stycken? förvånande många för att inte ha s...

Hej hej!   Jag har funderat fram och tillbaka och nu har jag bestämt mig. Jag ska byta till blogg.se.... Jag kommer alltså då heta einoveller.blogg.se istället. Jag hoppas med glädje att ni fortfarande kommer att läsa? Hoppas ni inte blir...

Hannah:   Justin och jag satt och kollade på film när han plötsligt pausade och kollade allvarligt på mig. ''Middag,ikväll?'' frågade han med ''stone face''. ''Ehm jag vet inte'' skojade jag med honom. ''Oh come om,jag vet att du vill!'' sa...

   Hannah: Jag vaknade nästa dag,med Justin brevid mig. Jag hade inget minne utav att han somnat hos mig,bara att jag bad honom stanna och titta på film... Vi måste somnat båda två? Ett gäspande hördes från min sida och jag vände huvudet  m...

Justin:   Idag hade jag tillbringat min dag med familjen,det är kul att få vara med familjen och vänner efter att varit borta i så många månader. Min kärlek för Hannah har bara växt sig större,jag går runt och tänker på henne varenda dag. Och...