-Nej,vi är klara,eller hur,frågade jag och kollade på Zach.

-Eehm,jag antar det,svarade han och reste sig upp.

Josh gick runt till den andra sidan och satte sig på bänken.

-Vad var det ni pratade om,frågade han nyfiket.

-Inget speciellt,svarade jag även fast den sista meningen Zach sa ekade i mitt huvud...''ingen har fått mig att känna så som jag gjorde när jag var med dig''

Josh:

Jag vaknade av att min störiga lillasyster Evelina,stod och rotade bland mina cd-skivor.

-V-vad gör du i mitt rum,gå ut!,skrek jag lite sömnigt och hon ryckte till.

-J-ja...jag,jag skulle titta om du hade min skiva,svarade hon och gick mot dörren.

Evelina var ett STORT fan av Justin bieber,så det måste varit den skivan hon letade efter.

Jag gjorde mig iordning för skolan och gick sedan till bussen.

Natalia satt lite längre bak,så jag gick till henne.

-Hej,sa jag och satte mig ner brevid henne.

-Hej,svarade hon och såg ut att vara lite bekymrad.

-Har det hänt nåt,jag var bara tvungen att fråga.

-Nee inget speciellt,varför undrar du?,frågade hon och log ett litet leende.

-Nee,du såg så bekymrad ut,svarade jag medans jag reste mig upp för att gå ut genom dörren,vi var framme.

Hon svarade inte på det,utan hon bara gick ut genom dörren och med huvudet ner mot marken,gick hon med stora snabba steg in till skolan.

Natalia:

På bussen hade Josh frågat varför jag såg så bekymrad ut,och jag hade sagt inget speciellt!

Det var ju inte sant,jag hade suttit hela resan till skolan och tänkt på vad Zach hade sagt.

Visst,jag kanske gillade honom lite fortfarande och han skickade söta små sms som fick mig att le som en fåne,det gjorde aldrig Josh.

Men liksom,hur många andra tjejer hade han inte gjort så mot?

Jag hade bestämt mig för att prata med Zach.

Han satt där på avbytarbänken i idrottssalen,jag gick fram till honom.

-Zach,kan jag få prata lite med dig,frågade jag försiktigt,han svarade inte,han var för inne i spelet.

-Hallå,Zach,sa jag och ställde mig framför honom och viftade med armarna som en bläckfisk.''det måste sett roligt ut'',tänkte jag.

-Oj,hej Natalia,sa han lite försiktigt.

-Kan jag få prata med dig,frågade jag igen.

-Jaa visst,vad vill du?,frågade ha och hans mungipor åkte upp.

-joo,du vet när vi pratade eller när du pratade,det sista du sa...om att du aldrig hade kännt så som du gjorde med mig, förut?

-Jaa,det kommer jag ihåg,sa han.

-När du sa det så upptäckte jag att det var för svårt för mig att gå vidare och glömma dig...jag vet inte om du fortfarande känner likadant men nu vet du iallafall hur jag känner,sa jag och reste mig upp.

Zach tog tag i min arm och drog mig igen på bänken igen.

-Du är modig som vågar säga hur du känner men...

Jag visste hur han skulle sluta meningen och jag ville inte höra det så jag sprang genast där ifrån.

-Natalia,vänta...vart ska du,Zach ropade efter mig men jag struntade i det och gick raka vägen hem.

BY: Emma

Det tog lite tid för mig att äntligen skriva den här delen,hade liite mycket att göra men ska inte skylla på det men jag hoppas den blev bra och som ni vet så drar jag till Sthlm imorgon så det blir ingen då men på onsdag!

Säger förlåt i förväg eftersom jag vet att det kanske kommer bli lite dålig uppdatering men bara denna vecka,sedan är Isabelle tillbaka och då så!

Men glöm inte att kommentera nu!,snälla:)