Jag gick sakta fram till henne,hon satt med ryggen mot mig så hon såg inte att jag kom.

När jag stog precis bakom henne såg jag att hon sms:ade med någon,det var Zach.

''hon kommer aldrig förlåta mig'',stog det.

Teas persperktiv:

Jag la handen på hennes axel och hon tittade upp på mig.

- Tea förlåt... sa hon. Jag bara skakade på huvudet.

- Det gör inget, det var inte ditt fel, sa jag även fast jag inte kunde sluta tänka på vad som hänt. Natalia reste sig upp och stoppade ner mobilen i fickan.

- Ska vi gå hem? frågade hon. -om jag fortfarande är välkommen alltså. Jag nickade.

- Klart du är.

Natalias persperktiv:

Jag förstod att Tea fortfarande var arg på mig, även om hon inte sa något högt. Det var liksom hennes blickar som avslöjade henne, hon tittade på mig så konstigt. Vi pratade inte så mycket med varandra under den dagen, vi sa inte ens godnatt när vi lagt oss ner i sängarna och skulle sova. Jag låg och tänkte på det när jag försökt somna men inte kunde sova. Tea hade redan somnat och låg och snarkade lite lätt. Utan förvarning började ögonen rinna. Snart var hela kudden blöt och jag låg där och snyftade. Tänk va lätt livet var innan nian. Då bodde Tea fortfarande i Los Angeles och jag och Josh levde lyckliga i alla våra dar. Varför kunde det inte bara ha fortsatt så? Utan allt krångel, utan alla killar som höll på? Jag suckade snyftande. Så hördes en röst från sängen brevid mig.

- Fan va komplicerat livet ska vara då, sa Tea tyst.

- Varför ska det va så? frågade jag men fick inget svar. Tea låg helt knäpptyst och jag likaså. Så reste jag mig upp för att gå till toaletten. Jag kände att Tea följde mig med blicken.

När jag kom tillbaka hade Tea tänt och satt i sin säng och la ut spelpjäser på en spelmark hon lagt ut. Jag tittade på henne och hon mötte min blick.

- Jag tänkte om du ville spela dethär, sa hon. -jag hade tänkt att vi skulle spela det på dagen men jag hade ingen lust.

- Visst, sa jag och satte mig på andra sidan av sängen. -hur gör man?

Vi satt länge och spelade det spelet. För första gången på länge hade vi riktigt kul och skrattade tillsammans. Plötsligt var klockan redan tre.

- Vi måste sluta, skrattade Tea och pekade på klockan. -den är redan tre.

- Nej, sa jag. -vi kan inte sluta nu, det här är alldeles för roligt! Tea reste sig upp på knä och puttade ner mig från sängen.

- Vi måste sova nu! sa hon och frustade av skratt.

- Jag vill inte sova, sa jag och drog ner Tea på golvet också. -vet du hur många timmar man spenderar på att sova?

- Nej, sa Tea. -det har jag ingen aning om.

- Inte jag heller, skrattade jag och tog upp min kudde. -det får vi kolla upp någon gång. Tea tog tag i sin kudde och slängde den på mig och jag slängde min på henne. Hon kastade sig ner för att den skulle missa och den flög rätt på spelplanen. Alla spelpjäser och kort flög åt alla håll.

- Vi måste plocka ihop spelet, sa jag.

- Nej, sa Tea. -vet du hur mycket timmar man spenderar på att städa?

Teas persperktiv:

När Natalia och jag äntligen somnade vid cirka fyra var vi båda helt slut. Eftersom ingen av oss hade orkat plocka ihop spelet somnade jag helt utmattad på massa spelpjäser. Även fast det gjorde lite ont sov jag som en stock.

- Du måste vakna, sa Natalia med ett stort leende. -klockan är tolv! Jag satte mig yrvaket upp.

- Tolv? frågade jag förvånat. Natalia nickade.

- Kom nu! Hon drog med mig upp och jag följde efter henne till köket. Frukosten stod serverad på bordet.

- Jag plockade fram lite, sa Natalia och log stolt. Jag var för trött för att ens svara och satte mig på en stol och tittade trött på alla saker.

- Va du var trött då, sa Natalia glatt och hällde upp lite jucie åt sig själv. -ska du också ha jucie? Jag nickade och hon hällde upp i ett glas till. Jag tittade mig omkring.

- Vart är mamma? frågade jag. Natalia fick ett ännu större leende.

- Din mamma och min mamma åkte iväg till stan för att göra något, sa hon. -du och jag har huset ensamma hela dagen!! Jag log jag också, Natalias leende smittade av sig.

- Vad kul, sa jag. Natalia nickade ivrigt.

- Det blir bara du och jag hela dagen, sa hon. -du och jag, INGA KILLAR!

By Isabelle!! :D

Tillbaka efter veckas semester då. Vore kul om ni kommenterade, väldigt dåligt me kommentarer