Mamma tog fram sina händer efter att ha haft dom bakom ryggen och när jag såg vad det var hon hade i handen så nästan skakade jag av nervositet.

Egentligen borde jag inte vara nervös,det är ju min mamma.

Men när det gäller alkohol är hon väldigt noga...

I handen höll mamma en urdrucken ölburk...

Lee:

Mamma kollade på mig med uppspärrade ögon.

-Vad är det här?!,frågade hon argt.

-E-en ölburk,svarade jag.

-Ja och varför låg den slängd under soffan?,frågade hon och pekade mot soffan.

- J-jag vet inte, försökte jag ljuga men hörde själv hur falskt det lät.

- Vad hände igår? fortsatte mamma.

- Äum...

- Svara!

Jag svalde.

- Vi hade.. fest... mumlade jag.

- Vi? upprepade mamma. -var Felicia med? Var inte hon på landet, jag som trodde..

- Nej mamma, Felicia var inte med, avbröt jag henne. -det var Drew och jag.

- Drew? frågade mamma.

- Jag har träffat en kille, han är jättetrevlig och så.. började jag men mamma avbröt mig.

- Så Lee, sa hon. -du träffar en kille, tar med honom hit, har fest och dricker alkohol?

- Det var hans vänner, sa jag mest för att skylla ifrån mig. -det var han som bjöd in dem. Mamma suckade besviket.

- Så jag kan inte lita på dig? frågade hon.

- Det är klart du kan! utbrast jag lite sårat. -förlåt mamma, men det var bara för en gångs skull jag lovar!

- Hur kan jag veta det? frågade mamma.

- Du måste lita på mig, sa jag. -asså shit, förlåt för att jag hade fest här men jag drack faktiskt inte alkohol.

- Okej jag tror dig, sa mamma. -men det är inte slut än.

- Vad menar du? frågade jag lite oroligt.

- Förstår du inte att median kommer få reda på det snart? frågade mamma.

- Du har rätt, suckade jag. Så vände jag mig om för att gå, men hörde mammas röst bakom mig;

- Och du, det är en sak till. Jag vände mig mot henne.

- Vadå? frågade jag.

- Jag vill inte att du ska träffa Drew mer.

I just det ögonblicken förstördes hela min värld.

Felicia:

Jag gick ut och skulle sätta mig på altanen när jag fick syn på Lee som satt vid poolen. Jag gick ner till henne och satte mig brevid.

- Vad gör du? frågade jag.

- Tänker, mumlade hon. Hon hade på sig hennes älsklingsbikini, en ljusblå med prickar på underdelen.

- Ska vi bada? frågade jag och reste mig. Innan hon hann svara sa jag;

- Vänta här, jag hämtar badkläder! Så sprang jag in och bytte fort om.

När jag kom tillbaka stod Lee vid kanten och väntade på mig.

- Felicia jag har ingen lust att bada, sa hon.

- Varför har du då bytt om? frågade jag och ställde mig bakom henne. Hon svarade inte utan stod där helt tyst, så jag hoppade i.

- Hoppa i du också! ropade jag till henne. Hon skakade på huvudet.

- Fegis, sa jag.

- Sluta, muttrade hon och hoppade i hon också. Så skvätte hon vatten på mig och jag dök under ytan. När jag kom upp kom det ännu mer vatten emot mig och jag klängde mig uppför kanten på poolen. Lee kom strax efter.

- Vi hoppar i igen, sa jag. Lee såg tveksam ut.

- Jag måste ju få revanch, sa jag och puttade i henne.

Lee:

Efter att Felicia och jag hade stänkt ner varandra, gick vi upp och bytte om. Hon fick mig alltid på bättre humör, jag mådde faktiskt mycket bättre nu och hade nästan glömt Drew ett tag.

Jag hade gått in i vardagsrummet och satt mig i soffan för att kolla på tv när mobilen ringde. Jag tog upp den i handen och kollade på displayen. Det stod Drew.

Av Isabelle;)

Lee:

Jag gick runt och letade efter Drew medans jag hörde Felicia skrika-till tjejerna i köket-att dom skulle gå.

Jag gick runt i på övervåningen och tillslut fick jag syn på honom,han satt i den svartflätade plastsoffan ute på altanen med blicken ner mot marken.

-Hej,sa jag försiktigt och satte mig bredvid honom.

Han lyfte blicken och tittade på mig med sina gyllenbruna ögon.

-Förlåt,sa han sedan och riktade blicken mot marken igen.-Jag skulle frågat dig först.

-Jaa det skulle du,varför gjorde du såhär?,frågade jag.

-Jag vet inte,jag...,började han men avslutade lika snabbt.

-Du vet inte,du trodde att du bara kunde bjuda hit dina kompisar-och ha fest-som om det var du som bodde här,och dessutom hade dom sprit?,sa jag lite upprörd.

Han svarade inte,utan han reste sig upp och gick,bort mot skogen.

-Drew?!,ropade jag.

Han fortsatte bara att gå,han varken vände sig om och han sa inte ett pip.

Jag suckade och började gå mot altandörren,jag vände mig om en sista gång och tittade mot det hållet han hade gått åt.

Det enda man såg var mörker,ingen Drew.

Felicia:

Efter ett litet snack med tjejerna hade dom gett sig och gått.

Med en suck sjönk jag ner i den svarta soffan.

-Gick dom,frågade Lee.

Ska jag vara ärlig såg hon helt förstörd ut,det syndes att nånting var fel,så jag struntade i att ge henne en kommentar som ändå skulle få henne på dåligt humör.

-Ja,det tog ett tag men sen gav dom sig,svarade jag.

-Vad bra.-jag tror jag går och lägger mig,sa hon sedan.

-Okej,godnatt.

-Godnatt.

Nästa dag Lee's perspektiv:

Jag vaknade med en enorm huvudvärk.

Jag släpade mig upp ur sängen och gick med tunga steg ner till köket.

Jag tog en huvudvärkstablett och sköljde ner den med ett par klunkar vatten.

När jag gick ut ur köket slängde jag en blick mot klockan och den visade 6.55

Jag suckade och gick upp till mitt rum igen.

Efter att ha vridit och vänt på mig i en halvtimme gav jag upp och bestämde mig för att ta en liten joggingtur istället.

Jag tog fram mina träningskläder och konsdaterade att det var ganska länge sen jag var och tränade,eller joggade.

Förr tog jag alltid en joggingtur på morgonen för att delvis hålla mig i form men också för att skulle hålla längre toner när jag sjöng.

Min manager sa också att det var bra eftersom jag skulle få dansa en del under min karriär och under alla konserter,en jag hade bara sagt ''haha visst'' som om det inte var någon stor grej,men det var riktigt svårt att dansa och sjunga samtidigt.

Jag tog på mig min vita t-shirt och mina blåa joggingshorts.

Sedan gick jag tyst ner för trappan och tog på mig mina blåa joggingskor innan jag gick ut genom dörren och satte i mina hörlurar satte på musiken och började jogga.

När jag kommit en bit kom jag på att jag kanske skulle skrivit en lapp till dom,så de visste att jag var ute och joggade.

Men jag tappade bort det bland alla mina andra tankar och fortsatte jogga.

Felicia:

När jag vaknade så var det ingen annan uppe,jag tittade på klockan och läste,8.13.

Jag klev upp ur sängen och kände mig ovanligt pigg,så jag tog fram rena kläder och bestämde mig för att ta en dusch.

Efter duschen tog jag på mig mina kläder jag la fram förut för att sedan gå ner till köket och äta frukost.

När jag tagit fram smöret från kylen hör jag hur dörren öppnas och sedan stängs.

Jag kände att jag blev lite nervös och gick med myrsteg mot dörren.

Det var ingen där.

-Vad tittar du på,hörde jag en röst säga bakom mig.

Jag hoppade till och vände mig om,där stod Lee.

-Blev du rädd,frågade hon och flinade.

-Men...vah..var det du som...?,sa jag och pekade med mot dörren med pekfingret.

-Haha jaa det var jag,sa hon och log.-jag har varit ute och joggat,fortsatte hon.

Nu förstod jag,medans jag hade gått med mina myrsteg(sakta,sakta) hade hon hunnit ta vardagsrumsvägen in till köket.

Efter lunch:

Lee:

-Lee,kan du komma ett tag,ropade mamma från köket.

-Kommer,ropade jag tillbaka.

Jag sprang ner för trapporna och in i köket där mamma stod och höll någonting bakom ryggen.

-Vad har jag sagt om att springa i trapporna,sa hon.

Jag suckade.

-En vacker dag kommer du att ramla,sa hon sedan.

-Jaja men vad var det du ville,frågade jag.

Mamma tog fram sina händer efter att ha haft dom bakom ryggen och när jag såg vad det var hon hade i handen så nästan skakade jag av nervositet.

Egentligen borde jag inte vara nervös,det är ju min mamma.

Men när det gäller alkohol är hon väldigt noga...

I handen höll mamma en urdrucken ölburk...

__________________________________________________________________

_________________________________________________

Skrivet av Emma!

Det har varit ganska dålig uppdatering,men det är sommar och det är fint väder så jag hoppas att ni har varit ute istället för att sitta vid datorn(skälet till att jag inte har skrivit på länge)

Men i del 23 skrev isabelle att jag var i Turkiet,mend et blev nog ett litet missförstånd där;)

Jag åker nu på söndag...

Ska bli jätte skönt!

Jag är borta i 2 veckor,jag har tyvärr inte tillgång till egen dator(haha jag äri Turkiet)...

Men... om jag kanske kan övertala mamma och pappa att få låna hotellets datorer så kanske,kanske jag kan slänga in en del under 2 hela veckor..

Men annars skriver Isabelle,men ni måste ha full förståelse om det blir dålig uppdatering,för det kommer vara det...;(

 Annars hoppas jag att ni njuter av sommarlovet!!;)

 Då slog mig tanken, dem hade dricka... Jag visste vad som brukade hända när alkohol var inblandat, jag hade själv varit med om det. Dethär skulle inte sluta bra...

Felicia:

Jag sprang uppför trappan och fick syn på Lee där hon satt i soffan och såg inte allt för glad ut. När hon fick syn på mig reste hon sig och gick fram till mig.

- Vad ska jag göra Felicia? frågade hon oroligt. -jag måste få ut dem härifrån men ingen lyssnar.

- Jag har ingen aning... sa jag. -hur kom alla hit egentligen?
- Det är Drews vänner, sa Lee. -dem kom hit, jag sa att dem fick vara här ett tag och att inga fick bli fulla...

- Det är någon som spyr där nere, sa jag. -jag tror nog dem är fulla.

- Vad ska jag göra? frågade Lee igen. -vi måste få ut dem innan mamma kommer hem!
- Jag säger åt dem, sa jag.

- Tack, sa Lee tacksamt. -och säg inget till mamma.

- Nejdå, sa jag och gick iväg till några som satt i soffan.

- Hörni, sa jag. -ni får dra, festen är över. Dem tittade förvånat på mig.

- Över? frågade en kille. -det har ju knappt börjat?

- Bara dra, sa jag. Dem reste sig tjurigt och gick mot trappan. Jag blev lite lättad över att dem lyssnade och gick till dem nästa folksamling som stod i köket. Så fick jag syn på att en kille stod och rotade i kylskåpet.

- Hallå vad gör du?! ropade jag och åt honom och han stängde igen kylskåpsdörren.

- Vadå då? frågade han.

- Festen är över, sa jag åt alla som stod i köket. -dra. Men till skillnad från dem andra som hade gått direkt började dehär skratta.

- Vad? frågade jag.

- Vi tänker inte dra, log en tjej.

- Ni måste, sa jag.

- Du kan inte tvinga oss, sa tjejen.

- Precis, sa dem andra instämmande.

- Lägg av och dra, fräste jag. Tjejen log retfullt.

- Klockan är bara halv tio, sa hon. -vi drar inte förän tolv.

- Fattar ni inte?! nästan skrek jag. -dra!
- Tvinga oss, sa tjejen. -vi drar inte.

Av Isabelle!

(Tack Alexandra o Paulina för att jag fick låna datorn)   

- Men jag tror inte jag får... mumlade jag.

- Snälla, bad Drew. -snälla,snälla,snälla.

- Okej, okej, sa jag och suckade inombords.

- Tack, sa Drew. -det kommer bli grymt, lita på mig.

Lee:

Redan efter en halvtimme började det plinga på dörrklockan oavbrutet. Drew hade satt på musiken på högsta nivån och några hade börjat dansa i vardagsrummet. Jag gick till Drew som stod där nere och hälsade alla gäster välkomna.

- Hur många kommer det? frågade jag.

- Inte så många till, sa Drew. -eller... hur många har kommit förresten?

- Typ tio, sa jag.

- Jaha, men då kommer det nog tjugo till, sa han.

- Tjugo?! frågade jag.

- Vad är du rädd för? frågade Drew.

- Att dem ska riva huset? frågade jag.

- Det gör dem inte, sa han och pussade mig på kiden. -det lovar jag.

- Lovar du? frågade jag.

- Självklart, sa han och öppnade dörren igen och fick syn på ett par som kom gående mot dörren och ropade; hej!

Jag suckade och gick in mot mitt rum. Hur skulle dethär gå egentligen? Och när kom mamma hem? För några sekunder fick jag panik. Mamma, vad skulle hon säga?! Men jag lugnade snart ner mig. Drews vänner fick vara här ett tag, sen skulle jag köra ut dem. Så hörde jag en röst som ropade där uppe;

- Hallå, jag tog med mig sprit! Nån som vill ha?

Shit, dem hade sprit! Jag vände mig om och sprang uppför trappan. Där uppe stod en tjej med blått hår med en blå flaska.

 - Jag har denhär, sa hon. -någon som har nåt annat? En annan kille drog upp sin väska från golvet och tog fram en öl som han ställde på bordet.

- Jag har denhär, sa han. -och tre likadana till.

- Nej, ni får inte dricka! utbrast jag och rusade fram till flickan med blått hår och tog tag i flaskan. Jag kände hur allas blickar vändes mot mig.

- Inte dricka? upprepade en tjej förvånat.

- Precis, sa jag. -om ni ska dricka får ni dra.

- Men lägg av, sa killen med ölen. -va lite rolig nu då, är du rädd för att det ska komma ut i tidningarna?
- Sluta, fräste jag. -dethär är mitt hus, här gäller mina regler. Så kände jag en hand på min axel och vände mig om. Där stod Drew.

- Ta det lugnt, sa han. -va inte så allvarlig, utan ha lite kul. Jag slet bort hans hand.

- Dem får inte dricka här, sa jag. -dem får inte ens vara här!
- Men du sa... började Drew men jag avbröt honom.

- Jag skiter i vad jag sa, sa jag. -dem ska ut, allihopa!

- Försent nu, sa Drew. -kom igen nu Lee, låt oss ha lite kul. Jag vände mig om och tittade på alla som stod i vardagsrummet.

- Ni får vara här ett litet tag, suckade jag. -men drick inte så mycket att ni blir fulla.

- Grymt! sa en killen med ölen och tog upp dem andra tre ölburkarna. -höj volymen!

Felicia:

Jag satt i Summers farmors bil brevid Summer, påväg hem. Det hade varit kul på landet, men klockan var nio så det var dags att åka hem.

- Hejdå Felicia, sa Summer när dem skulle släppa av mig utanför huset.

- Hejdå Summer! sa jag och gick ur bilen. Redan då hörde jag hur musiken dunkade inomhus och skriken där innefrån. Vad höll Drew och Lee på med egentligen? Nyfiken gick jag längst gången och öppnade dörren. Jag förstod direkt att dem inte var ensamma. Några sprang omkring där uppe så taket skakade, medan några gick omkring här nere och pratade och skrattade. Jag gick in i mitt rum för att kolla att ingen var där inne. Till min förtvivlan satt det tre tjejer på sängen och skrattade.

- Heeeeeej, sa ena tjejen när jag kom in. -är det ditt rum?

- Ja och ni får inte vara här, sa jag en aning irriterat.

- Lugna ner dig, sa tjejen. -och sätt dig här med oss?

- Gå ut! fräste jag.

- Okej,okej, ta det lugnt, sa tjejen och reste sig. -kom tjejer. Så gick dem fnittrande ut ur mitt rum. Jag tog fram nyckeln från lådan på skrivbordet och låste mitt rum när jag stod utanför. Sen gick jag till lilla toan där nere och fick syn på två tjejer, den ena spydde rätt ner i toan.

  Då slog mig tanken, dem hade dricka... Jag visste vad som brukade hända när alkohol var inblandat, jag hade själv varit med om det. Dethär skulle inte sluta bra...

Av Isabelle! Imorgon ska jag till Öland till lördag kväll och Emma är i Turkiet(lyckosten!), jag tror jag inte kommer kunna skriva något men kommer jag i närheten av en dator med internet kommer jag självklart skriva!

Hoppas ni har en bra sommar!;)

Hej!

Jag(Emma) är med och tävlar om jätte fina priser på Nelly.com,då man har designat en egen klänning.

Kanske någon utav er som gjort?

Det skulle betyda jätte mycket för mig om ni skulle kunna rösta på min?

Gå in på nelly.com och sen så finns det en spalt till höger där du hittar lite om tävlingen,klicka där och när du kommit fram dit så skrollar du ner och då kommer det förmodligen upp MASSOR av klänningar!

Men hur du känner igen min är att det står einoveller.bloggplatsen.se under min klänning...

__________________________________________________________________

Massor,massor,massor,massor med kramar från Emma!<3

  - Söt du är, sa han plöstligt.

- Tack, sa jag lite förvånat. Han log ett vackert leende och jag kunde inte låta bli att le jag heller.

- Jag vill ha dig nära hela tiden, fortsatte han.

- Du är så gullig, log jag. Så böjde han sig fram mot mig och kysste mig.

Felicia:

- Klöver kung, sa jag. Summer vände snabbt på kortet och fick syn på trean jag hade lagt ner.

- Bluff, log hon.

- Hur visste du? suckade jag.

- Jag sa nyss klöver kung, sa Summer. -kommer du inte ihåg det?

- Just det, sa jag. -hur många kort har du kvar?

- Inga, sa Summer. -har vunnit för längesen.

- Det är inget kul att köra bluff med dig, sa jag -du vinner ju bara hela tiden! Summer skrattade lite, och jag började plocka ihop korten.

- Ska vi göra nu? frågade hon.

- Vi kör stress, sa jag och log lite elakt. -det är jag mycket bättre än dig på!

- Tror du ja, sa Summer.

- Jag har vunnit varje gång vi kört, sa jag.

- Jag har låtit dig vinna, påstod Summer.

- Ja eller hur? sa jag och började blanda korten. -gör ditt bästa och jag vinner ändå.

- Det får vi allt se, sa Summer. -dela ut korten nu! Så slog hon till mig på handen lite lätt och alla kort flög ut över bordet.

- Smidigt, suckade jag. -nu får faktiskt du plocka ihop!

Lee:

Jag visste inte hur jag skulle reagera.

Han satt brevid mig och tittade på mig med sina mörka bruna ögon. Han hade nyss kysst mig, herregud.

- Ehmm.. mumlade jag. Shit va pinsamt, jag måste komma på något mer att säga!

- Ska vi gå in? frågade han.

- Visst, sa jag och reste mig, glad över att han sagt något. Vi satte oss i utemöblerna i terrassen.

  - Fint du bor, sa han.

- Tack, sa jag och tyckte det lät lite konstigt. Skulle man säga tack..?

- Du verkar nervös, sa han och flyttade närmare mig.

- Nejdå, sa jag och kände hur jag bara blev mer nervös.

- Du, jag tänkte fråga en grej, sa han.

- Okej vadå? frågade jag.

- Jo mina polare frågade om dem fick komma hit, sa han och log ett snällt leende. -jag sa att det gick bra, trodde du inte hade något emot det. Så tillade han;

- För det har du inte va?

- Nejdå.. sa jag fast jag tänkte att det nog inte var en så bra idé och undrade vad mamma och pappa skulle säga. Eller mamma, pappa hade ju flyttat. Det fick mig att bli lite sorgsen, men jag ryckte snabbt upp mig, jag satt här med min drömkille brevid mig!

- När kommer dem? frågade jag. Drew tog upp mobilen och kollade på klockan.

- Om en timme, sa han.

- Hade ni bestämt dethär innan utan att fråga mig? frågade jag och hörde själv hur jag lät lite sur. Drew nickade.

- Jag trodde ju inte att det skulle göra något för dig, sa han. -och lita på mig, det kommer bli en grym fest, det vet jag.

- Fest? frågade jag.

- Precis, sa han. -sa jag inte det?
- Du frågade om dem fick komma över, påminde jag honom.

- Och festa, fyllde han i.

- Men det sa du inte, sa jag.

- Men jag menade det, sa han.

- Men jag tror inte jag får... mumlade jag.

- Snälla, bad Drew. -snälla,snälla,snälla.

- Okej, okej, sa jag och suckade inombords.

- Tack, sa Drew. -det kommer bli grymt, lita på mig.

______________________________________________________________________

Av Isabelle!   

Jag lovade mig själv att jag skulle hälsa på honom imorgon också.

Lee:

Redan klockan 9 nästa morgon ringde mobilen. Det var Drew, som jag hade hoppats.

- Hej Lee, sa han glatt. -vill du göra något idag?

- Visst, sa jag. -ska jag komma till dig?

- Jag tänkte att jag kunde komma till dig, sa Drew.

- Okej, visst, sa jag. -vet du min adress?
- Jadå, sa Drew. -när kan jag komma?

- Kom elva? frågade jag.

- Okej! sa Drew. -ses då, längtar! Sen la han på.

Felicia:

- Vad är det med dig? frågade jag när jag såg hur Lee satt på andra sidan av bordet och knappt kunde sitta still.

- Vill du verkligen veta? frågade Lee.

- Självklart, sa jag.

- Okej, sa Lee. -jag ljög igår, jag var inte hos Melissa igår utan hos en kille som jag träffat.

- Vad gjorde ni då? frågade jag.

- Vi åt mat tillsammans och vet du?, jag fick en keps av honom! sa Lee och log för sig själv. -han är så underbar, han ska lära mig åka longboard! Lee fick 'att åka långboard' att låta som världens roligaste grej.

- Jag vill inte förstöra ditt ''förhållande'', sa jag lite ironiskt. -men tänk på att du är känd över hela världen Lee. En del kanske bara vill vara med dig för att du är.. Du vet, känd.

- Lägg av, sa Lee. -jag vet att han gillar mig!
- Jag sa bara det, sa jag. -men det är säkert riktig kärlek.

- Det är det, sa Lee bestämt.

- Hoppas ni får leva lyckliga då, sa jag. -akta så inte nån papparazzi får er på bild bara för då blir det ett väldigt ståhej.

- Jag vet, suckade Lee. -men dem får tycka vad dem vill, bara jag får vara med Drew.

- Gud vad du håller på och tjatar om honom, sa jag.

- Bara för att du inte har någon kille, mumlade Lee.

- Jag vill inte ha någon! sa jag.

- Vill du visst, sa Lee. -du gillar väl fortfarande han killen i din skola?

- Nej! sa jag. -du vet ingenting om mig!
- Jag vet allt om dig, sa Lee dramatiskt. -jag vet alla dina hemligheter.

- Sluta! sa jag argt.

- Okej, okej, sa Lee.

- När får man träffa Drew då? frågade jag. Lee tvekade lite innan hon svarade:
- Idag, han kommer klockan elva.

- Men vad kul! utbrast jag.

- Mm, fast jag funderar på om jag vill presentera honom för dig, sa hon.

- Jag kommer inte göra något mot honom, sa jag och log lite oskyldigt. -eller kommer jag? Det vet ju du, för du vet ju allt om mig... Lee gav mig en trött blick.

- Ta det lugnt, sa jag. -jag ska inte ens vara hemma elva, jag ska följa med Summer till hennes farmors land.

- Ha så kul med Summer då, sa Lee.

- Ha så kul med Drew, sa jag och reste mig från köksbordet.

- Det ska jag, sa Lee. -omöjligt att inte ha det. Jag suckade och gick ut ur köket.

Solen sken ute på landet.

Jag satt på den lilla muren vid sjön med fötterna i vattnet och tog det lungt.

  Summer duschade inne i huset, och jag gick ofta ner hit när jag inte hade något för mig,

Det var mysigt på hennes farmors land. Det var inte alls lika lyxigt som hemma, men det var skönt att komma ifrån allt ibland. Här var det som om tiden stod still.

 Plöstsligt kom Summer gående bakom mig. Hennes hår var helt blött och hon hade på sig en vit klänning.

- Vad gör du? frågade hon och satte sig brevid mig.

- Tänker, svarade jag kort.

- På vad? frågade Summer.

- Lee har en ny kille, sa jag. -jag är rädd för att han inte gillar henne utan bara är med henne för att hon är känd, fattar du?
- Jadå, sa hon. -det är jobbigt... Jag nickade.

- Undra vad dem gör just nu, sa jag.

Lee:

Drew och jag satt vid poolen och plaskade med benen i vattnet.

  - Söt du är, sa han plöstligt.

- Tack, sa jag lite förvånat. Han log ett vackert leende och jag kunde inte låta bli att le jag heller.

- Jag vill ha dig nära hela tiden, fortsatte han.

- Du är så gullig, log jag. Så böjde han sig fram mot mig och kysste mig.

Av Isabelle!
Nu drar Emma och jag till landet i 4 dagar så det blir inget skrivande på bloggen på 4 dagar.

Men kära läsare, jag hoppas att ni står ut!   

Sent på kvällen gick jag hem som en lycklig tjej med ett stort leende på läpparna...

Felicia:

När Lee äntligen kom hem nästan sprang jag ner till hallen.

- Vart har du varit? frågade jag.

- Hos Melissa, sa hon.

- Herregud, klockan är ju tio, du brukar inte komma hem så sent, sa jag.

- Det är inte så sent, sa Lee. -varför är du så orolig.

- Jag vill inte att det ska hända något, mumlade jag.

- Jag klarar mig nog själv ska du se, sa Lee och tog av sig skorna.

- Men om mamma och pappa ska skilja sig så vill jag ju ha någon kvar, klart jag är rädd om dig? sa jag.

- Vad gullig du är, sa Lee och log. -men du kommer alltid ha både mamma, pappa och mig kvar. Så suckade hon.

- Hur är det egentligen med dem? frågade hon.

- Vad menar du? frågade jag.

- Mamma och pappa, sa Lee. -dem är kvar här va, båda två?

- Nae, sa jag. -pappa stack nyss... Lee tittade förvånat på mig.

- Men vadå stack?! frågade hon.

- Han hade packat och så gick han, sa jag och ryckte på axlarna. (jag tyckte det inte var en så stor grej..) -han sa att jag skulle hälsa till dig och att han och mamma skulle göra upp ett schema om hur vi skulle bo, det skulle antagligen bli varanan månad.

- Men shit, sa Lee tyst. -så jag kommer inte få träffa honom på en månad?

- Vi får självklart hälsa på när vi vill, sa jag. -vi kan hälsa på imorgon.

- Vart bor han? frågade Lee.

- Jag vet inte, han sa det men jag kommer inte ihåg, sa jag. Lee sjönk ihop i en stol som stod i hallen.

- Tänk att det är slut mellan dem, sa hon. -dem kommer aldrig vara tillsammans igen.

- Nja.. sa jag. -jag tror dem mer tar en paus, typ..

- Varför kan inte allt bara vara som vanligt? suckade Lee. -jag är trött på att allt förändras.

- Jag med, sa jag instämmande. -aja, jag går tillbaka till mitt rum, skulle bara kolla så du var okej.

- Okej hejdå, sa Lee och jag gick iväg till mitt rum. Så fick jag syn på ett kort på skrivbordet. Det var på mamma och mig när jag var liten.

  Jag tog med mig bilden upp till vardagsrummet där jag såg mamma sitta i soffan. Jag satte mig brevid henne.

- Vilket fint kort mamma, sa jag och höll fram det.

- Jag hittade det i mitt skrivbord, sa hon och log. -jag tänkte om du ville ha det.

- Klart jag vill, sa jag. -men vart är Lee?
- Där nere, sa mamma.

- Nej men alltså, på kortet, sa jag.

- Jaha, hon är med.. pappa, sa mamma.

- Var hon mycket med pappa då? frågade jag. Mamma nickade.

- Hon var pappas flicka, sa hon. -du var oftast med mig.

- Jaha, sa jag.

- Det var eran pappa som lärde Lee sjunga, fortsatte mamma.

- Okej, sa jag. -så om jag skulle ha varit med pappa skulle jag blivit superstjärnan Felicia?
- Vem vet, sa mamma. -lite sent att kolla det nu. Jag satte mig nära mamma.

- Varför var ni tvugna att skilja er? frågade jag.

- Det är svårt att förklara, sa mamma tyst.

- Har du något foto på Lee och pappa? frågade jag mest för att jag insåg att mamma inte ville prata om skiljsmässan.

- Ja det ska jag ha någonstans, sa mamma och reste sig. -vänta här.

Snart kom hon tillbaka med ett kort som hon räckte mig.

- Titta vad ung din pappa var då, och titta på lilla Lee, då var hon kortklippt kommer jag ihåg men det växte snabbt ut igen, suckade mamma.

- Gullig Lee var, log jag.

- Du var inte så dålig du heller, sa mamma skojsamt. -ni var så söta båda två.

- Var? frågade jag.

- Är, sa mamma. -ni är så söta. Jag skrattade lite åt henne.

- Du är inte så dålig du heller, sa jag.

- Tack, sa mamma och log. -nej nu ska jag kolla lite papper.

- Okej, sa jag. -jag går och lägger mig tror jag, är ganska trött.

- Gör så, sa mamma. -godnatt!

Lee:

Jag låg i sängen och stirrade upp i taket. Jag hade aldrig insett var som menades med uttrycket ''fjärilar i magen'' förräns nu. Det var som om tusentals fjärilar bara flög omkring där inne och aldrig ville vara still.

Jag lovade mig själv att jag skulle hälsa på honom imorgon också.

Av Isabelle!! :D