Direktlänk till inlägg 20 juni 2011
Mannen kved till och höjde kniven för att sätta den i foten på mig men jag sparkade till honom igen och han föll ihop. Livrädd reste jag mig upp och såg hur han kastade kniven mot mig. Jag såg hur den ramlade brevid mig och jag böjde mig ner, tog upp den och kastade in den mot mörkret. Då hördes ett högt skrik därinnefrån. Jag fick panik, herregud vad hade jag gjort?! Jag sprang fort därifrån och kände tjejens blick i ryggen på mig.
Felicia:
När jag vaknade var jag helt trött i hela kroppen. Jag drog under täcket och satte mig upp. Shit, hela kroppen värkte. Så kom jag ihåg vad som hänt igår kväll och tittade ner mot min fot. Det var ett stort blå-lila blåmärke runt fotleden. Jag ryckte till och petade försiktigt på det enorma blåmärket. Ajj, det gjorde skitont. Fan då.. Jag reste mig upp och drog ner byxan över blåmärket för att ingen skulle se. Jag hade somnat med kläder igårkväll, jag hade inte orkat byta om utan hade bara fallit i sängen och somnat. Hemska minnen från igår fick det att bränna bakom ögonlocken. Hade jag gjort honom illa? Han hade gjort mig illa. Jag kollade på klockan på väggen. Klockan var bara sex, jag hade sovit i cirka fyra timmar men ändå var jag klarvaken. Jag skakade i hela kroppen, jag kunde inte sluta tänka på det. Han satt där i gränden, han rånade mig, han skadade mig... Och det värsta av allt, jag skadade honom. Jag hade aldrig någonsin förut gjort någon illa.. Nej, nu fick jag skärpa mig. Ingen skulle någonsin få reda på något, jag behövde bara bete mig normalt.
Lee:
Jag vaknade av att fåglarna kvittrade utanför. Det lyste in genom fönstret, jag hade glömt dra ner persienerna.
Min första tanke när jag vaknade var Felicia. Hur var det med henne, hur hade det gått igår? Jag kom bara ihåg att jag hade åkt därifrån och att hon fortsatt dansa. Men jag lugnade snart ner mig och gick iväg till hennes rum för att försäkra mig om att hon mådde bra. Men till min förvåning var hon inte i sitt rum, jag hade förväntat mig att hon skulle sova klockan nio men hon låg inte i sin säng och snarkade.
- Felicia? ropade jag in i rummet.
- Här uppe, svarade en röst där uppifrån. Så jag gick upp för trappan och fick se henne sitta vid köksbordet med en kopp te framför sig. Hon blev likblek i ansiktet när hon fick syn på mig och sa ett ostadigt;
- H-hej Lee..
- Hej, sa jag och satte mig mitt emot henne. Hon stirrade ner i hennes kopp och rörde runt med skeden i sitt te.
- Vad är det med dig? frågade jag och hörde hur jag lät lite orolig.
- Vadå då? frågade Felicia snabbt. -vad får dig att.. fråga det?
- Du ser.. sa jag tveksamt. -liksom nervös ut. Felicia svarade inte utan reste sig upp med sin tekopp i handen för att gå.
- Jag drar till Summer, sa hon och tog första steget för att gå men fastnade med foten i stolen och föll. Hon tappade tekoppen som gick sönder i flera delar och teet låg snart över hela golvet.
- AAAAJJJ! skrek Felicia och höll om sin fotled. Då såg jag det. Ett stort lila blåmärke runt hennes fotled. Jag höll på att tappa andan.
- V-va fan... stammade jag. -va fan är detdär?! Felicia förstod snabbt vad jag menade och döljde blåmärket med händerna.
- Felicia?! nästan skrek jag. -när fick du detdär?! Hon reste sig upp och jag såg hur tårarna letade sig fram hos henne.
- Jag.. svalde hon. -jag måste gå nu. Så sprang hon nerför trappan och några sekunder senare slogs dörren igen.
Felicia:
Jag satt brevid Summer vid eken inne i skogen vid Summer. Mobilen som låg i fickan vibrerade varje sekund, antingen var det någon som ringde eller någon som smsade. Men jag kollade inte ens på smsen. Jag ville bara sitta där med Summer och bara inte finnas till. Summer frågade ingenting när jag kom med tårarna rinnande och plingade på hos henne, hon sa bara; ''kom vi går till eken och sätter oss.'' Det var bara vi som visste om vart eken låg. Det var som vårat hemliga ställe, där vi satte oss när vi bara ville försvinna.
- Skönt med sommarlov va? frågade Summer.
- Mm.. mumlade jag. -men mrs Brunce gav mig i läxa att skriva en uppsats i engelska under sommaren.
- Asså lärare fattar ju inte, när det är sommarlov ska man ju inte ha läxor, sa Summer med en suck.
- Precis, sa jag instämmande. Summer var den bästa kompis man kunde ha, hon fick mig alltid på andra tankar.
- Ska du inte kolla alla sms? frågade hon när min mobil vibrerade igen.
- Jag orkar inte, sa jag bara. Och så förstående som Summer är så sa hon inget mer om det.
Jag tror vi satt där i flera timmar, Summer och jag. Vi satt där och var helt tysta. Det var konstigt, men det fick mig faktiskt på bättre humör.
Men så tog jag tillslut upp mobilen och kollade på den. 56 olästa meddelanden, Lee var ju helt sjuk i huvudet. Så tryckte jag upp första;
vart är du?
Sen följde massa likadana sms där det stod ''vart är du, jag vill bara prata med dig!'' Så jag bläddrade ner till dem sista. Sms från mamma; ''Polisen kom och tog
Lee, dem säger att en tjej såg henne skada en man igårkväll, du måste komma hem FORT!''
Av Isabelle;)
Nu börjar det bli bättre uppdatering!
Hej hej! Jag har funderat fram och tillbaka och nu har jag bestämt mig. Jag ska byta till blogg.se.... Jag kommer alltså då heta einoveller.blogg.se istället. Jag hoppas med glädje att ni fortfarande kommer att läsa? Hoppas ni inte blir...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 |
4 |
5 |
|||||
6 |
7 |
8 |
9 | 10 |
11 | 12 |
|||
13 |
14 |
15 |
16 |
17 | 18 | 19 | |||
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 |
|||
27 | 28 |
29 |
30 |
||||||
|