- Du borde vara glad, sa jag.

- Jag är glad, sa Felcia.

- Det märks ju, sa jag ironiskt.

- Tyst med dig, sa Felicia. -jag är så lyckligt lottad som har en så bra syster som du. Jag skrattade åt henne.

- Åh Felicia, sa jag. -du får mig alltid att skratta, vad skulle jag gör utan dig?

Felicia:

När Lee hade jobbast klart med skivan var hon helt slut. Ändå föreslog hon att vi skulle gå på disco, mest för att vi skulle göra något kul ihop för det var inte ofta vi gjorde något tillsammans längre. Så vi tog limon till det hetaste discot i stan, Night forever young. 

- Du vet att du kommer inte få ha mig ensam, sa Lee.

- Nej det vet jag, sa jag och gick ur limon. -alla där inne kommer bli galna. Lee nickade och vi gick mot ingången. Kön in till discot var ända ut till gatan, men självklart behövde inte vi stå i den. Så fort dörrvakten fick syn på Lee vinkade han henne till sig, sa att han var ett stort fan och släppte in oss. Sen var partyt igång.

Lee:

Det skulle bli en lång kväll, redan när jag kom in hördes ett skrik;

- Men herregud, det är Lee! Alla trängde sig på för att komma närmare mig och alla skrek som galna.

 Men det dröjde inte länge förän en vakt tog med mig och Felicia till vip rummet. Där var det ganska lungt, det var bara tre personer till om man inte räknade med Felicia och mig och dem verkade inte ha lagt märke till mig än. Det var inte så sent än, klockan var bara åtta, så snart skulle det nog komma fler.

Klockan tio kom det fler, och några av dem var ''stora fans''. Jag hade fullt upp med att prata med dem stora fansen och hade inte så mycket tid över till Felcia, men hon verkade klara sig själv. Hon dansade med olika personer och skrattade.

Felicia:

Lee hade fullt upp med sina fans så jag hade kul på egen hand. Jag mötte många snälla människor, många av dem var självklart söta killar, som jag dansade med. Så tiden gick fort. Alldeles för fort. För helt plötsligt kom Lee och knackade mig på axeln.

- Jag ser att du har kul, sa hon.

- Aa då! sa jag glatt.

- Vi måste dra, sa Lee.

- Redan? frågade jag förvånat. Lee nickade.

- Klockan är halv ett, mamma vill nog att vi ska va hemma ett, sa hon.

- Men det tar inte en halvtimme att åka hem så vi kan stanna lite till, sa jag.

- Men jag vill åka hem nu, sa Lee. -kom igen Felicia, vi drar nu!

- Nej, sa jag tvärt. -jag vill inte, åk hem du så ringer jag en taxi när jag vill åka hem. Lee suckade.

- Okej då, sa hon. -men var rädd om dig, du vet inte vad det finns för läskiga typer där ute.

- Men sluta, sa jag. -det är väl typ en chans på miljonen att det händer just mig?! Lee ryckte på axlarna.

- Var försiktig bara, okej? frågade hon.

- Okej, sa jag. Lee nöjde sig med det och gick mot utgången.

Sen gick tiden allt långsammare och långsammare. Många gick hem och några blev bara fullare och fullare, tillslut blev dem bara läskiga. Så vid två bestämde jag mig för att gå hem. Det var rätt mörkt ute men jag var inte rädd, jag hade ringt en taxi så snart skulle den komma. Jag gick fram och tillbaka och väntade på taxin när jag fick syn på nåt som rörde sig i gränden. Jag gick lite närmre för att kolla vad det var, men det var så mörkt att jag behövde gå närmre för att se. Så jag gick in i den mörka gränden.

- Hallå? ropade jag. Det rörde sig igen där inne. Så jag gick längre in.

- Hallå? ropade jag igen. -vem är där inne? Så såg jag hur en man satt med nedåtböjt huvud där inne. Men så lyfte han på huvudet när han hörde att jag ropade och stirrade på mig med hans genomträngande blåa ögon.

- Inte ska du väl vara här? frågade jag och gick ännu närmre honom. Han sa inget utan reste dig blixtsnabbt upp, tog ett tag om mina axlar och drog mig till sig.

- Tysssst, väste han och satte handen för min mun. Så släppte han ena handen och tog ett hårt tag om mitt guldarmband innan han slet bort det från min handled.

- Nhmmmm, sa jag och han la armbandet i sin ficka och tog tag om mitt halsband. Så drog han bort det också och la ner det också. Sen drog han in mig längre in i gränden.

- Kom, viskade han. Jag försökte förtvivlat slita mig bort när han drog mig bakåt och till  min lycka ramlade han. Jag skulle ta första steget till att springa därifrån men han tog tag om mitt ben och drog till i det så jag föll. Så slet han upp en kniv ur fickan och höll den mot benet,

- Stilla! sa han.

- Hjäääääälp! skrek jag och sparkade förtvivlat med benen mot mannen. En tjej i min  ålder kom och såg in mot oss, hon måste ha hört mitt skrik.

- Hjälp! skrek jag och fick loss benet ur mannens grepp. Min reaktion var att sparka till honom, rätt i ansiktet och jag gissar att jag sparkade honom på näsan för blodet rann nerpå munnen. Mannen kved till och höjde kniven för att sätta den i foten på mig men jag sparkade till honom igen och han föll ihop. Livrädd reste jag mig upp och såg hur han kastade kniven mot mig. Jag såg hur den ramlade brevid mig och jag böjde mig ner, tog upp den och kastade in den mot mörkret. Då hördes ett högt skrik därinnefrån. Jag fick panik, herregud vad hade jag gjort?! Jag sprang fort därifrån och kände tjejens blick i ryggen på mig.

Av Isabelle! :)

Tack för alla underbara kommentarer!<3

- Haha, Richard var lite sur, skrattade hon. -ni skulle ha hört honom, ''min dotter måste ha dig på sitt kalas, jag tycker verkligen du borde ta bättre hand om dina fans!'' Hon skrattade högre.

- Asså herregud Felcia, skrattade hon. -du får inte svara på mina samtal, men.. asså shit, detdär var faktiskt kul!

Lee:

Jag satt på mitt rum och kollade i almenackan. Jag hade fullt upp, särskilt eftersom jag skulle släppa skivan om två veckor. Jag behövde verkligen åka till studion och få den fixad. Men innan det så ville jag vara hemma med familjen. Ändå blev det inte så mycket tid över till familjen, jag var mycket med Melissa och Felicia hängde med någon gång ibland men jag var inte mycket med mamma och pappa...

Jag la undan almenackan och la mig raklång i sängen. Jag hade lust att bara ligga där och inte göra någonting men jag hade annat att göra. Det kanske var bäst att sticka till studion nu och få detdär fixat? Jag bestämde mig för att åka dit och ringde efter limon.

Felicia:

Limon bromsade utanför huset. Lee skulle iväg, synd för jag ville verkligen vara med henne. Jag gick till hennes rum och fick syn på henne där hon stod framför spegeln.

- Man måste ju se bra ut? frågade jag. Lee log.

- Jaa, särskilt när någon tar kort vart man än går, sa hon och tittade på sig själv i spegeln.

- Limon har kommit, sa jag och hon slet blicken från spegeln.

- Vad bra, sa hon och började gå mot hallen.

- Vart ska du? frågade jag.

- Till studion, sa Lee och tog på sig skorna.

- Kan jag föja med? frågade jag. Lee verkade lite förvånad men sa;

- Visst, men skynda dig.

Lee:

Jag stod i studion med hörlurarna på mig och micken framför mig.

- Okej nu tar vi det från början igen, sa Ken.

- Okej, sa jag och musiken började spelas från början och jag började sjunga.

''If someone says you can't, you can always take a chance. What's happend no one knows, but you have to risk for win.''

- Nej, vi tar om detdär, sa Ken. -det blev lite...

- Falskt? frågade jag.

- Nej det vill jag inte säga, sa Ken. -det blev bara lite du vet..

- Okej jag fattar, sa jag. -vi kör om bara. Så harklade jag mig och musiken startade igen. Så började jag sjunga igen. Och igen, och igen, och igen och sen åter igen. När Ken tillslut sa att det blev bra var jag helt hes och hade inte alls lust att sjunga mer.

- Kan vi ta en paus? frågade jag.

- Visst, sa Ken. -jag tror du behöver det.

- Mm tack, mumlade jag och tog av mig hörlurarna och gick ut till Felicia som satt brevid Ken.

- Ska vi gå och dricka något på cafeét här borta? frågade jag.

- Visst! sa Felicia och reste sig upp.

Det var ganska lite folk på cafeét och det var rätt skönt. Jag beställde en varm choklad och Felicia ett glas jucie. Snart kom servitrisen och skulle ge oss våran dricka. Så tittade hon länge på mig innan hon utbrast;

- Men herregud, du är ju... Du är ju Lee! Jag nickade och log.

- Japp, det är jag, sa jag och tittade mot den chockade servitrisen.

- Kan jag få en autograf? frågade hon ivrigt.

- Självklart, sa jag och tog upp ett papper och en penna jag hade i fickan (en vana jag har att alltid ha med mig papper och penna för att skriva autografer) och sen skrev jag mitt namn och räckte till henne.

- Oj, tack så mycket! sa hon och tog emot den och la ner det i en ficka i hennes förkläde. Så la hon ner chokladen och jucien och gick sin väg med ett stort leende på läpparna.

- Asså fatta hur lycklig du är, sa jag.

- Vadå då? frågade Felicia.

- Mina fans köar i timmar bara för att se mig men du behöver bara stanna hemma så får du se mig, sa jag. Felicia fnyste.

- Åh, sa hon. -jag är såååå lyckligt lottad!

- Du borde vara glad, sa jag.

- Jag är glad, sa Felcia.

- Det märks ju, sa jag ironiskt.

- Tyst med dig, sa Felicia. -jag är så lyckligt lottad som har en så bra syster som du. Jag skrattade åt henne.

- Åh Felicia, sa jag. -du får mig alltid att skratta, vad skulle jag gör utan dig?

Av Isabelle:)

- Vad är viktigare än dina fans? frågade Richard.

- Min familj, fräste jag.

- Men snälla Lee, bad Richard.

- Fattar du inte att jag tröttnar ibland?! nästan skrek jag. -alla håller på och klagar, kan ni låta mig vara ifred någon gång?! Sen la jag på. Så slog det mig en tanke. Jag kanske inte borde ha sagt så..

Lee:

När Melissa och jag var klara i gallerian så funderade vi på vad vi skulle göra nu.

- Så vad vill du hitta på? frågade Melissa.

- Det spelar ingen roll, vad vill du? frågade jag. Melissa svarade inte utan pekade bort en man med en kamera lite längre bort.

- Paparazzi, viskade hon.

- Kom, sa jag och drog henne med mig. -vi går hem. Vi började gå mot utgången men så kom en blixt bakom oss.

- Lee, le lite nu då! sa mannen som tagit kortet. Jag vände mig om, log ett fejkleende och gick ut med Melissa i släptåg.

- Dendär bilden kommer va i tidningen nästa dag, suckade jag.

- Hoppas inte jag är med! sa Melissa. Hon hade komplex över sin mage och det minsta hon ville var att hela världen såg henne.

- Sluta nu! sa jag. -du är jättefin och det vet du! Melissa log.

- Tack, sa hon. -detsamma.

- Hmm, ska jag ringa efter en taxi eller ska jag ringa efter Thomas? frågade jag.

- Thomas? upprepade Melissa.

- Mm, min chaufför, sa jag. -han som kör limon.

- Aha, sa Melissa. -ska vi ta en taxi? Limo drar till sig så mycket uppmärksamhet.

- Okej, sa jag och stoppade handen i fickan för att ta upp mobilen.

- Jag glömde mobilen hemma.. sa jag. -kan jag låna din?

- Det är klart, sa Melissa och gav mig hennes mobil. Jag slog numret till taxin och tio minuter senare stod en taxi där för att köra oss hem.

Felicia:

Jag var faktiskt nervös. Nervös för att Richard skulle skälla ut Lee för att hon.. Äum jag, hade sagt sådär. Vad skulle han säga?,

''Jag vet att det var du som pratade, det lät precis som du och det måste ju vara du om du nu inte har någon tvillingsyster eller något som låter likdant?''

Och då skulle Lee tänka,

''Det var Felicia som sa så!''

Då kanske hon skulle bli jättesur... Herregud, vad hade jag gjort?!
Men nu överreagerade jag. Hennes karriär skulle ju inte vara över bara för att jag sagt sådär? Och hur stor var chansen egentligen att Richard skulle säga just sådär? Hur stor var chansen egentligen att han skulle skälla ut Lee? Okej, jag måste ta det lungt! Då öppnades dörren och Lee kom in med Melissa bakom sig. Jag gick ut i hallen.

- Hej Lee! sa jag. -hur har du haft det..?`

- Bara bra, sa Lee. -hur har du haft det?

- Joo.. Bara bra, ljög jag. -det har inte hänt något speciellt.

- Okej, sa Lee. -det var ju bra, antar jag.

- Du kan ju vara med oss istället för att sitta i ditt rum ensam, sa Melissa.

- Ja, du får gärna vara med oss, sa Lee.

- Okej, sa jag. -visst, vad ska ni göra?

- Jadu.. sa Melissa. -har ingen aning.

- Vi kan ju... började Lee men bev avbruten av att hennes mobil ringde.

- Just det, min mobil, sa Lee. -har det ringt någon Felicia?
- Nej.. mumlade jag. Lee gick iväg till sitt rum för att svara.

- Hej Richard! hörde man hur Lee sa glatt. -vadå.. vad menar du? Nej jag har inte.. Nej.. Joo men då kan jag.. Vadå, jag har inte sagt.. Jaha, okej. Så la hon på och kom ut till oss igen. Jag kände hur jag blev helt röd i ansiktet. Nu kom det, nu skulle hon bli skitförbannad. Men istället för att skrika på mig skrattade hon.

- Haha, Richard var lite sur, skrattade hon. -ni skulle ha hört honom, ''min dotter måste ha dig på sitt kalas, jag tycker verkligen du borde ta bättre hand om dina fans!'' Hon skrattade högre.

- Asså herregud Felcia, skrattade hon. -du får inte svara på mina samtal, men.. asså shit, detdär var faktiskt kul!

Av Isabelle ;)