- Shit va sorglig filmen var, stackars Amber!

- Jaa, hon hade inte ett lätt liv, sa jag.

- Stackare! sa Felicia. -tänk att filmen var sann!

- Hon hade det svårare än dig, sa jag.

- Jaa.. sa Felicia. -jag har det faktiskt inte så svårt, det kunde ha varit mycket värre. Så med ens såg hon mycket gladare ut.

Lee:

Jag vaknade och hörde hur regnet öste ner utanför. Jag suckade och bestämde mig för att jag nog behövde ha varma kläder idag.

Men när jag kollade igenom garderoben kom jag fram till att jag inte hade någon snygg långärmad, så jag tog på mig en t-skirt med lite längre armar och ett par shorts, även om det inte passade vädret så sket jag i det. Jag trivdes i t-skirt och shorts. Sen gick jag ut i hallen och ringde Melissa på vår hemtelefon. Jag hade ingenting planerat idag och hade inte lust att sitta hemma och ruttna, så jag ringde Melissa för att höra om hon hade något för sig.

- Hej det är Melissa, hördes det i andra luren.

- Hej Mel, Lee här, sa jag. -har du något för dig idag eller kan vi göra något?

- Jag lovade syrran att jag skulle baka med henne, suckade Melissa. -men det tar bara några minuter, sen kan vi träffas.

- Okej, sa jag. -vart träffas vi?

- Vi kan träffas vid bänken utanför bageriet? frågade Melissa. -så köper vi några bakelser som vi kan äta.

- Matvrak, sa jag skojsamt och log för mig själv. -men visst vi ses där, klockan... tio?

- Perfekt, sa Melissa. -ses då! Sen la hon på. Jag kollade på klockan. Den var nio, jag fick skynda mig.

Jag åt en macka med ost och skinka, ett stekt ägg och drack ett glas jucie till frukost. Sen gick jag ner och tog på mig ett par svarta flipp flops. Sen öppnade jag dörren och gick ut. Skulle jag ringa efter limo eller gå? Jag bestämde mig för att gå, det var inte alls långt och dessutom var det uppfriskande att gå i regnet. Så, så galen som jag är gick jag ut och började gå längst gatan. Vattnet öste ner och flöt in i flipp flopsen. Så jag tog av mig dem och höll dem i handen. Så började jag gå igen och kände hur någon gick bakom mig. Jag vände mig om och fick syn på en man med en kamera som tittade på mig. Jag vände mig snabbt om igen och började gå, tänk att paparazzis gav sig ut även i ösregn. Så kände jag en blixt bakom mig. Kul, dendär bilden skulle väl ut i alla skvallertidningar så folk kunde skratta åt mig. Jag kunde se rubriken framför mig; Lee ute i ösregn, i

t-skirt och shorts!! Ibland blev jag så trött på allt såntdär.

Melissa väntade vid bänken och skrattade åt mig där jag kom helt dyngsur. Själv satt hon där i en regnjacka och jeans.

- Kom så går vi in, sa jag och huttrade.

- Visst, sa Melissa och reste sig. -men du är ju inte klok!

- Säg något jag inte vet, log jag och följde efter henne in i bageriet.

Jag beställde en rosa muffins och Melissa en brun muffins. Sen gick vi hem till Melissa som bara bodde några meter därifrån och satte oss i hennes rum och smaskade i oss dem.

Felicia:

När jag vaknade var inte Lee hemma. Visserligen vaknade jag ganska sent (elva) så hon var antagligen hos Melissa. Eftersom jag inte hade något annat för mig (och var ganska orolig) satte jag på datorn och gick in på internet. Sen kollade jag på en skvallersida för att se om dem skrivit något om mig eller det som hänt igår. Men det stod inget om mig, istället var det en stor bild på Lee och under stod det med stora bokstäver; LEE UTE I ÖSREGN, FÖR ATT INGEN SKA MÄRKA HENNE?

Jag skrattade lite och kollade ut i spöregnet. Hade Lee varit ute där? Hon var ju galen! Så gick jag in på en annan sida. Där stod det inte heller något om det som hänt. Jag stängde lättat av datorn. Polisen hade inte sagt något än, och ingen annan heller för den delen. Men det kom nog snart, men än så länge var det ju bra.

Jag reste mig upp och gick ut ur mitt rum. Jag orkar inte byta om, det var ändå inga papparazzis som tog kort på mig här. När jag skulle gå uppför trappan såg jag en lapp. Den var från mamma;

Hej gumman!

Lee är hos Melissa och pappa och jag behövde fixa lite hos stuidon med Lees skiva. Vi behöver också prata med Lees manger så vi kommer hem ganska sent.

Ses vid ca klockan fyra!
Kram mamma!

Jag la tillbaka lappen i trappan och gick upp för att äta frukost. Jag var verkligen hungrig.

Lee:

När jag tillslut bestämt mig för att gå hem från Melissa var klockan redan två. Solen hade börjat skina ute och folk hade börjat gå omkring på gatorna. Så jag ringde efter limon, jag ville inte gå och bli påhoppad av fans och papparazzis, jag var fortfarande blöt i kläderna och mitt hår såg hemskt ut. Papparazzis fick gärna hålla sig på avstånd.

När jag tillslut kom hem gjorde jag det jag alltid brukade göra och ropade; (en konstig vana)

- Hallå?, Felicia är du hemma?

- Lee.. kom.. kom hit, ropade Felicia hest från sitt rum. Jag tog av mig flip flopsen och gick till hennes rum. Vad var det som hade hänt nu?

- Vad är det som har hänt? frågade jag och tittade på Felicia som låg på täcket i sin säng.

- Åh Lee, suckade hon. -hur ska det gå för mig?!

- Vad menar du? frågade jag och satte mig på sängen.

- Dem ringde från polisstationen, viskade Felicia. -mannen kom dit.

Av Isabelle!

Emma kan inte skriva på två dagar så nu blir det nog bara en del per dag, om jag har brist på fantasi..:)

Om jag hade träffat mannen med kniven,hur hade det gått med honom efter? Om jag hade träffat honom så betyder det ju att tjejen har sett allt,har hon då sagt det till polisen?

Lee:

När mamma kom in och berättade hade jag blivit lite lättad. Jag ville inte att Felicia skulle sitta i fängelse och så länge mannen inte kunde berätta sin del av historien kunde dem inte sätta fast henne. Och han skulle nog inte gärna visa sig för polisen, han rånade ju faktiskt Felicia och skadade henne lite. Kanske var han till och med efterlyst? Hoppas det, då skulle han nog inte gå till polisen.

Då knackade det på dörren igen. Jag reste mig och gick för att öppna. Där ute stod Felicia.

- Hej kom in, sa jag och backade för att hon skulle gå in.

- Nee, jag skulle bara säga förlåt, sa hon och jag såg att hon skämdes lite. Jag visste inte vad jag skulle svara.

- Jaa, det gick ju som det gick antar jag, sa jag.

- Mm.. mumlade Felicia tyst. -jag borde ha erkänt men jag fick panik för att jag skulle åka i fängelset eller något.

- Det är okej, sa jag även fast jag fortfarande var lite arg. -men du borde faktiskt erkänt.

- Du gör det bara svårare att säga förlåt, sa Felicia. -jag vet att jag borde ha erkänt okej? Nu kommer det bara spridas över hela världen vilken lögnhals jag är, du behöver inte straffa mig för jag kommer ändå bli straffad.

- Jag ska inte straffa dig, sa jag och kramade om henne. -jag ska skydda dig istället.

- Som hurdå? frågade Felicia tveksamt.

- Tja, polisen kan jag inte skydda dig ifrån, sa jag. -men median kan jag nog fixa.

- Tack, sa Felicia. -du är den bästa systern.

- Det säger du bara, sa jag.

- Aa det är ju sant, log Felicia.

- Ha-ha, sa jag. -hörru, jag ska twittra lite nu men vi kan hitta på något sen?

- Jag vill inte gärna gå ut idag, sa Felicia. -jag vill bara hålla mig hemma medan hela denhär grejen sprids över världen.

- Men lägg av nu, sa jag. -vi ber mamma åka och hyra en film som vi kan titta på?

- Perfekt, sa Felicia och släppte mig för att gå sin väg. Men så vände hon sig om.

- Vad ska du skriva på twitter? frågade hon ängsligt.

- Jag ska inte skriva något om dig, lovade jag.

- Tack, sa Felicia och gick sin väg. Så satte jag mig vid datorn igen och började skriva;

Mycket snack runt hela denhär grejen som hände i morse, men det är inte alls som alla tror. Jag ska inte gå in på mer detaljer, det enda jag kan säga är att polisen nu hade förstått att det inte var jag.

Skivan finns i butik den första juli!

Felicia:

Jag gick in på datorn i mitt rum och kollade vad Lee hade skrivit på twitter. Bra, hon hade inte skrivit nåt om mig. Jag stängde ner datorn och tog fram en bok och la mig i sängen.

När jag hade läst i en kvart eller något knackade Lee på min dörr och öppnade den.

- Vi ska äta, sa hon och gick ut. Jag reste mig och gick upp till köket. Lee, mamma och pappa satt vid bordet och jag satte mig brevid Lee. Lee tog lite sallad och la upp på sin tallrik.

- Ska du ha? frågade hon och skickade salladskålen till mig. Jag nickade och tog lite sallad.

- Lee skicka köttet, sa pappa och Lee gav honom köttet. Det var ingen som sa någonting, alla var nog chockade över att jag hade ljugit. Men jag ville inte tänka så, jag ville bara att det aldrig skulle ha hänt.

Direkt efter maten gick jag ner till mitt rum och stängde in mig.

Lee:

Senare på kvällen satt Felicia och jag och tittade på en film som hette When you jump, I jump. Filmen var otroligt sorglig och både Felicia och jag grät i slutet. När filmen var slut utbrast Felicia;

- Shit va sorglig filmen var, stackars Amber!

- Jaa, hon hade inte ett lätt liv, sa jag.

- Stackare! sa Felicia. -tänk att filmen var sann!

- Hon hade det svårare än dig, sa jag.

- Jaa.. sa Felicia. -jag har det faktiskt inte så svårt, det kunde ha varit mycket värre. Så med ens såg hon mycket gladare ut.

Av Isabelle!

Hoppas ni har ett bra sommarlov:)

- Brukar jag vara uppe och festa? frågade Lee.

- Nej, sa mamma.

- Precis! utbrast Lee. -där har ni det, jag gillar egentligen inte att festa men det gör Felicia!

- Det är inget bevis för att det inte var du, sa polisen. Lee struntade i honom och vände sig mot mig.

- Felicia, sa hon. -kan du titta mamma i ögonen och säga att det var jag som stannade kvar, att det var jag som gick in i gränden och jag som skadade  mannen? frågade hon. Men innan jag hann svara tillade hon lite elakt;

- Eller så kan du ju bara visa ditt enorma blåmärke på din fotled från när mannen tog tag i dig.

Felicia:

Nej nu kom det,nu skulle alla vet att det var jag.

Jag drog sakta upp byxbenet och nu skymtade lite utav blåmärket,när jag hade dragit upp helt så fick mamma och polisen ett förvånat ansiktsuttryck.

-Men herregud,sa mamma och kom fram och satte sig på huk bredvid mig och kollade förtvivlat på mitt ben.

-Ehm jaha,jag tror vi har alla bevis som räcker för att vi ska veta att det var Felicia som va ute,sa polismannen och kollade igenom sina papper.

-Ha,där ser ni,utbrast Lee och reste sig hastigt och mamma gick fram och la handen på hennes axel.

-Lugna ner dig,sa hon och Lee satte sig tyst ner i stolen igen.

Lee:

Varför kom jag inte på det tidigare,Felicia hade ju ett märke på benet efter det som hände.

''Varför kom jag inte på det tidigare'',tänkte jag och bet mig lite löst i läppen.

-Okej,jag tror vi alla vet nu att det var du-Felicia-som var ute på natten och allt,sa polismannen.-Vi kommer ringa er senare ikväll och säga vad vi kommer göra nu efter.

-Okej tack,sa mamma och log en vänligt leende.- Kom flickor.

Väl hemma så kutade Felicia till sitt rum och låste dörren.

Mamma suckade.

-Varför?,frågade hon sig själv.

Jag gick upp till mitt rum och satte på datorn.

Jag gick in på en skvallersida för att se om det hade kommit upp något nytt om mig.

Första sidan:

''Lee Bond sågs för någon timme sen gå ut från polisstationen,har hon kanske erkänt?''

Det fanns en bild på mig när jag kommer ut ifrån polisen och under bilden stod det.

''Här kommer Lee ut från stationen,vad hon gjort där inne hölls bakom stängda dörrar''

Jag suckade och stängde ner sidan.

Det kan inte hålla på såhär,jag måste reda ut det här!

Jag öppade min twitter och skrev:

''Redde bara ut några viktiga saker idag,allt är lugnt,ingenting har hänt''

Jat vet att jag ljög lite där,men jag gjorde det för att få lite stopp på allt skrivande om mig.

Felicia:

Undra vad dom skulle gör med mig nu,jag är ju faktsikt gammal nog för att sitta i fängelse.

Men jag hade ju faktiskt inte gjort nåt,om jag inte träffat honom men den.

*riiing* *riiing*

-Catherine,hörde man mamma svara.-Jaha okej..mm...ja..nej det tror jag inte...okej tack så mycket,sa hon och sedan la hon på.

*knack,knack*

-Kom in,mummlade jag.

-Polisen ringde nyss,sa hon och la handduken hon torkat disk med över axeln.

-Hörde det,svarade jag.

-Varför så tjurig,frågade mamma.

-Inget,svarade jag.

-Aja men han sa iallafall att de inte kan göra nånting förrän de har hittat mannen och han kan ge sin förklaring på vad hon hände,sa hon och tittade noga på mig.

-Okej då vet jag,svarde jag och återgick till min dator.

Mamma gick ut och jag hörde hur och upprepade samma sak till Lee.

Om jag hade träffat mannen med kniven,hur hade det gått med honom efter?

Om jag hade träffat honom så betyder det ju att tjejen har sett allt,har hon då sagt det till polisen?

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Skriver av Emma!

Hoppas ni gillar det,har brist på fantasi;(

Men hoppas ni gillar det ändå,annars uppskattar vi både bra och dålig kritik.

Säg gärna om vi kan göra npgot bättre eller om vi gör nåt gör mycket(?!)...

Ge tips,det uppskattar vi!<3