Jag tror vi satt där i flera timmar, Summer och jag. Vi satt där och var helt tysta. Det var konstigt, men det fick mig faktiskt på bättre humör.

Men så tog jag tillslut upp mobilen och kollade på den. 56 olästa meddelanden, Lee var ju helt sjuk i huvudet. Så tryckte jag upp första;

vart är du?

Sen följde massa likadana sms där det stod ''vart är du, jag vill bara prata med dig!'' Så jag bläddrade ner till dem sista. Sms från mamma; ''Polisen kom och tog

Lee, dem säger att en tjej såg henne skada en man igårkväll, du måste komma hem FORT!''

Lee:

Jag satt på polisstatinen och väntade på Felicia,jag visste att jag inte skulle lämnat henne ensam igår.

Efter ett tag kom Felicia in genom dörren till det lilla rummet och satte sig på den blåa stolen som stod bredvid mig.

En ganska kraftig man kom in och satte sig mittemot oss.

- Jag har pratat med tjejen som såg dig,Lee,igår och hon beskriver händelsen som att hon hade sett dig och en man som höll ett hårt tag om din fotled medans du skrek på hjälp,var det så,frågade mannen och kollade mot mig.

-Det var inte jag,det måste blivit ett missförstånd,svarade jag och sneglade lite på Felicia som satt tyst oh kollade ner i marken.

-Men om det inte var du,kan det varit du,frågde han och riktade sin blick mot Felicia istället.

-Eehm...n-n-nae, stammade hon fram.

-Jag måste ju säga att ni är otroligt lika varandra så ett missförstånd kan vara 99 procent sant,men tjejen var säker på att det var du Lee,sa han och bläddrade igenom sina papper lite fundersamt.

-Vi gör såhär,ni får gå hem och så hör vi av oss senare i veckan,fortsatte han och tackade.

Felicia:

På vägen hem så stannade vi till vid en mack för att tanka.

Medans mamma tankade gick Lee och jag in i affären för att köpa nåt och dricka,det var då jag så första sidan på tidningen ''kändisar i trubbel''.

''Pop sjärnan Lee Bond,har hamat i trubbel denna gång,hon sågs i en gränd klockan 01.30 natten mellan lördag-söndag....läs mer på sidan 34''

I ögonvrån ser jag  hur Lee kommer fram till  mig och viskar lite irriterat.

-Vi måste prata.

Jag käde hur det pirrade till i magen och jag började skaka lätt.

Undra vad hon skulle säga,hon visste ju att det var jag eftersom det inte var hon men kan hon verkligen bli arg på mig?

Jag hade ju trotsallt inte gjort något...eller?

Hemma:

-Felicia!,skrek Le innifrån sitt rum.

Jag gick nervöst fram till hennes dörr och öppnade den försiktigt.

-Sätt dig,sa hon med bestämd röst.

Jag harklade mig.

-Vad gjorde du i gränden igårnatt?!,frågade hon med en bestämd röst.

-Ingenting,svarade jag.

-Nehe,vem var det då?,frågade hon och lät ganska irriterad.

-Men,jag såg bara nåt som rörde sig inne i gränden och gick bara för att kolla vad det var,sa jag.

-Och sen?,frågade hon.

-Det var nån konstg typ som tog tag om mina axlar och tog alla mina smycken jag hade på mig,plus det armbandet jag fick av dig,sa jag och tittade ner i golvet.

-Varför skrek du inte på hjälp,frågade hon och verkade vara en aning nerös hon oxå.

-Det  gjorde jag och det var ju då hon tjejen kom och såg resten,svarade jag.

-Vad var resten,frågade hon.

-Måste du vara så nyfiken,frågade jag och reste mig upp för att gå ut.

-Men annars kan vi ju inte reda ut det här?!,sa hon lite argt.

-När jag försökte gå därifrån så tog han tag om min fotled och då ramlade jag,han tog då upp en kniv som han satte mot mitt ben och då sparkade jag tills jag kom loss,och då sparkade jag till honom och jag träffade näsan för han fick näsblod men han tog tag i kniven igen och riktade den mot mitt fot men jag sparkade honom igen så att han föll och då sprang jag,sedan kastade han kniven emot mig men den träffade inte såklart men jag kastade den tillbaka in i mörkret och då hördes ett skrik och förmodligen var det då mannen som hade skrikit,rabblade jag ur mig kortfattat.

Lee såg helt förskräckt ut.

-Men herregud!,utbrast hon och reste sig upp och drog handen genom håret.-vi måste göra något,sa hon sedan.

-Nej!,sa jag.

-Jo,det måste vi,vi kan inte gå runt och låtsas som ingenting,skrek hon.

-Varför inte?,frågade jag och hörde sedan hur knäppt det lät.

-Vadå varför?,frågade hon.-Det är klart vi måste.

-Jaja,mummlade jag som svar och gick sedan ut.

Lee:

Om Felicia kastat kniven och den träffat mannen så komer allt skyllas på mig och det kommer bli ett himla tjat i alla tidningar,om inte Felicia erkänner förstås...

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Emma!

Ville bara säga hur underbara ni e,era kommentarer får oss att le!

Så..TACK!!!

Hoppas ni gillar uppdateringen,vi skriver så mycket vi hinner nu innan midsommar och så...

 

Trude

20 juni 2011 22:16

Bra del!
Hoppas allt ordnar sig:)

http://insidemyself.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gjorde ett nytt  lösenord och loggade in,först läste jag sista delan på ''sweet Highschool'' och jag blev förvånad hur bra den faktiskt var,egoistiskt,tack jag vet.. Sen tittade jag på statistiken,3 stycken? förvånande många för att inte ha s...

Hej hej!   Jag har funderat fram och tillbaka och nu har jag bestämt mig. Jag ska byta till blogg.se.... Jag kommer alltså då heta einoveller.blogg.se istället. Jag hoppas med glädje att ni fortfarande kommer att läsa? Hoppas ni inte blir...

Hannah:   Justin och jag satt och kollade på film när han plötsligt pausade och kollade allvarligt på mig. ''Middag,ikväll?'' frågade han med ''stone face''. ''Ehm jag vet inte'' skojade jag med honom. ''Oh come om,jag vet att du vill!'' sa...

   Hannah: Jag vaknade nästa dag,med Justin brevid mig. Jag hade inget minne utav att han somnat hos mig,bara att jag bad honom stanna och titta på film... Vi måste somnat båda två? Ett gäspande hördes från min sida och jag vände huvudet  m...

Justin:   Idag hade jag tillbringat min dag med familjen,det är kul att få vara med familjen och vänner efter att varit borta i så många månader. Min kärlek för Hannah har bara växt sig större,jag går runt och tänker på henne varenda dag. Och...