Lee såg helt förskräckt ut.

-Men herregud!,utbrast hon och reste sig upp och drog handen genom håret.-vi måste göra något,sa hon sedan.

-Nej!,sa jag.

-Jo,det måste vi,vi kan inte gå runt och låtsas som ingenting,skrek hon.

-Varför inte?,frågade jag och hörde sedan hur knäppt det lät.

-Vadå varför?,frågade hon.-Det är klart vi måste.

-Jaja,mumlade jag som svar och gick sedan ut.

Lee:

Jag borde aldrig ha lämnat Felicia ensam! Det var tanken som jag tänkte om och om igen. Självklart skulle det hända något med henne. Och Felicia som tyckte det var jobbigt att vi såg likadana ut, jag tyckte också det! Hon skulle gärna ha fått färga håret blont, då skulle alla veta att det var hon och inte jag!

Jag reste mig upp från soffan och gick ner till Felicias rum och knackade på.

- Felicia öppna! sa jag och dörren låstes upp och Felicia stod där och tittade på mig med ledsna ögon.

- Förlåt Lee.. viskade hon hest men jag brydde mig inte om att hon var ledsen.

- Du måste berätta! sa jag. -fattar du inte, dethär förstör min karriär!

- Förlåt Lee, upprepade hon och det såg ut som om hon skulle börja gråta.

- Du får ta ditt straff, fortsatte jag.

- Han slog mig! sa Felicia och slog ut med armarna.

- Du skadade honom! sa jag argt. -dethär kommer gå till domstolen och jag har inget att berätta och fattar du inte att jag åker i fängelse då?!

- Jag kan inte berätta, sa Felicia. -det är för sent nu. Jag tittade på henne med en arg blick.

- Asså du är ju helt sjuk i huvudet! skrek jag. -jag kommer berätta för alla att det var du, jag tänker inte sitta i fängelse för att du ställt till det!
- Men åhh.. sa Felicia och vände bort huvudet för att dölja att hon snart skulle börja gråta igen. -asså det var inte meningen att det skulle bli såhär, förlåt Lee..

- Tror du förlåt räcker? fräste jag och vände mig om och gick ursinnigt till mitt rum.

Felicia:

Klockan tickade på där jag satt instängd på mitt rum ihopkurad i sängen. Det Lee sagt förut hade verkligen satt sig i hjärtat. Egentligen var det riktigt oschysst mot henne men jag ville inte berätta att det var jag som gjort mannen illa. Jag var rädd för vad folk skulle säga om mig, det var enklare att skylla på någon annan. Polisen hade ringt, jag hörde när mamma pratat med dem på telefon. De ville prata med mig och Lee på stationen, så vi skulle dit om tjugo minuter för förhör. Så fem minuter senare knackade mamma på dörren.

- Gumman? ropade hon. -vi ska åka nu, kom ut nu. Jag reste mig upp, låste upp dörren och gick ut.

Lee hade inte sagt någonting under hela bilturen och när vi kom till polisstationen blev vi omtagna av två olika poliser. Jag blev tagen till ett rum med ett bord, två stolar och en mikrofon.

- Sätt dig, sa polisen och satte sig i den ena stolen. Jag satte mig i den andra och kände hur jag började bli nervös. Polisen tryckte på knappen på mikrofonen. Så harklade han sig.

- Så.. Berätta vad du gjorde den kvällen? sa han.

- Ehh... Jag.. stammade jag. Polisen tittade misstänktsamt på mig. Jag fick panik och sa det Lee hade gjort.

- Joo jag och Lee var på discot och jag ville gå hem men hon ville stanna, sa jag och stirrade ner i bordet. Jag kunde inte titta på honom.

- Hur dags var det? frågade polisen.

- Halv ett nångång, sa jag.

- Okej, fortsätt, sa han.

- Så jag sa till Lee att hon fick stanna men jag åkte hem, så jag tog limon hem och så.. Jag ryckte på axlarna. -sen somnade jag bara. Polisen kliade sig på huvudet.

- Så inga mer detaljer? frågade han.

- Nej.. sa jag.

- Okej då antar jag att vi är klara, sa han och reste sig för att gå. Han gick mot dörren och skulle gå ut när han märkte att jag satt kvar.

- Kommer du? frågade han. Så tittade jag på honom och han såg att mina kinder var helt blöta. Han tittade på mig med en blick av medlidnad. ''Nu kommer det'', tänkte jag. ''Nu vet han att det var jag.'' Men istället frågade han;

- Är det svårt det som händer med din syster? Jag nickade lite.

- Mm.. mumlade jag. -precis, det är jättesvårt..

Av Isabelle:)

En kort del men iallafall något!

 

Trude

20 juni 2011 22:21

Jättebra del!
Felica, måste säga att det var hon!

http://insidemyself.bloggplatsen.se

Emma Wallentinson

21 juni 2011 00:10

Tack för alla dina underbara kommentarer:)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gjorde ett nytt  lösenord och loggade in,först läste jag sista delan på ''sweet Highschool'' och jag blev förvånad hur bra den faktiskt var,egoistiskt,tack jag vet.. Sen tittade jag på statistiken,3 stycken? förvånande många för att inte ha s...

Hej hej!   Jag har funderat fram och tillbaka och nu har jag bestämt mig. Jag ska byta till blogg.se.... Jag kommer alltså då heta einoveller.blogg.se istället. Jag hoppas med glädje att ni fortfarande kommer att läsa? Hoppas ni inte blir...

Hannah:   Justin och jag satt och kollade på film när han plötsligt pausade och kollade allvarligt på mig. ''Middag,ikväll?'' frågade han med ''stone face''. ''Ehm jag vet inte'' skojade jag med honom. ''Oh come om,jag vet att du vill!'' sa...

   Hannah: Jag vaknade nästa dag,med Justin brevid mig. Jag hade inget minne utav att han somnat hos mig,bara att jag bad honom stanna och titta på film... Vi måste somnat båda två? Ett gäspande hördes från min sida och jag vände huvudet  m...

Justin:   Idag hade jag tillbringat min dag med familjen,det är kul att få vara med familjen och vänner efter att varit borta i så många månader. Min kärlek för Hannah har bara växt sig större,jag går runt och tänker på henne varenda dag. Och...