''Senaste nytt om Lee är ju det som hänt med den stackars mannen. Vi har fått in uppgifter från en anonym som säger att Lee träffade mannen i magen med en kniv! Men den stora nyheten, det var inte Lee utan hennes enäggstvilling Felicia!''

Mitt hjärta stannade nästan upp. Dem visste att det var jag..

Felicia:

- Lee? ropade jag. -kan du komma upp?

- Klart, ropade Lee tillbaka och kom uppspringande. -vad är det? Jag pekade stumt på tv:n.

- Dem vet att det var jag, sa jag.

- Sa dem det på tv:n? frågade Lee och satte sig i soffan.

- Jag vill inte att dem ska säga det i tv! klagade jag. -nu vet ju alla!

- Jag är ledsen men... sa Lee. -sagt är sagt..

- Det var ju verkligen en tröst, fräste jag.

- Ey, var det inte jag som var bästa syrran nyss? frågade Lee.

- Förlåt Lee, sa jag. -men tyst nu. Så la jag mig på rygg och blundade.

- Vad gör du? frågade Lee och jag kände hur hon tittade konstigt på mig.

- Jag drömmer mig bort till ett bättre ställe där det inte finns några bekymmer, sa jag. -jag drömmer att jag är i skogen, och ingen kan hitta mig.

Lee lät mig ligga där, så jag log där i säkert flera timmar. Jag orkade inte bry mig om verkligeheten just nu, det var mycket enklare i drömmar..

Lee:

När jag gick upp för att kolla vad Felicia gjorde ungefär en timme senare efter att jag lämnar henne i soffan, låg hon fortfarande kvar där.

- Hallå, vakna nu! sa jag och ruskade om henne.

- Nej... mumlade hon. -jag orkar inte.. inte nu..

Jag suckade och tog tag i en kudde som jag kastade på henne.

- Seriöst, upp nu! sa jag och tog tag i hennes armar och drog i dem för att få henne att sätta sig upp. -klockan är nio! Det fick henne att sätta sig upp.

- Nio?! frågade hon. -då har jag sovit i typ fem timmar!

- Klockan är inte nio, sa jag lugnt. -jag ville bara få dig att vakna. Felicia grymtade till.

- Kan du lägga va någon gång? frågade hon irriterat.

- Du verkar ha glömt vad som sagts på tv:n i alla fall, sa jag retsamt.

- Åh nej, tv:n! utbrast Felicia trött. -jag orkar inte!

- Jag ska få dig att tänka på annat, sa jag uppmuntrande. -vi går till stranden!

- Okej då, sa Felicia och reste dig äntligen från soffan.

Felicia:

Lee och jag tog limon till stranden. Det var otroligt vackert, som alltid. Lee och jag hade ett ställe under en palm som vi alltid satt under.

  Vi la ut handdukarna och satte oss på dem. Det var inte mycket folk på denhär sidan av stranden konstigt nog, så Lee och jag var ensamma. Tills plötsligt ett pat tonåringar fick syn på oss. Man hörde dem ropa och sen sprang dem emot oss.

- Ta det lugnt, sa Lee och förväntade sig att dem skulle springa emot henne, men istället sprang dem emot mig.

- Dog mannen? frågade ena tjejen.

- Fick han ett stort ärr som aldrig kommer gå bort? frågade den andra tjejen.

- Hur mycket blödde han? frågade killen som var med tjejerna.

- Lägg av! sa jag. -jag försvarade mig bara!
- Sa han hej och du bara slog honom? frågade ena tjejen. -för du trodde han skulle göra någonting?

- Han rånade mig, fräste jag. -klart jag försvarade mig!
- Genom att kasta en kniv på honom?!

- Jaa!

Jag hörde själv hur dumt det lät.

- Hur vågar du visa dig ens en gång? frågade andra tjejen. Jag svarade inte, utan reste mig argt upp, tog tag i min handduk och började gå därifrån. Lee kom snart springande bakom mig.

- Du måste ta det lugnt! sa hon. -om du håller på sådär går det direkt till tidningarna.

- Jag bryr mig inte! fräste jag. -jag hatar att så fort jag gör någonting så sprids det över hela världen, jag menar, jag är inte ens känd!

- Du överreagera... började Lee men jag avbröt henne.

- Och allt bara för att du är min dumma syster! Bara för att du var tvungen att bli världsstjärna, självklart! Lee klarar inte av att vara en normal person, nej hon måste göra sig känd över hela världen!

- Men jag... sa Lee.

- Asså herregud! utbrast jag. -varför kan du inte nöja dig med att vara normal?!

Av Isabelle!   

 

Trude

24 juni 2011 15:29

Jättebra del:)

http://insidemyself.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gjorde ett nytt  lösenord och loggade in,först läste jag sista delan på ''sweet Highschool'' och jag blev förvånad hur bra den faktiskt var,egoistiskt,tack jag vet.. Sen tittade jag på statistiken,3 stycken? förvånande många för att inte ha s...

Hej hej!   Jag har funderat fram och tillbaka och nu har jag bestämt mig. Jag ska byta till blogg.se.... Jag kommer alltså då heta einoveller.blogg.se istället. Jag hoppas med glädje att ni fortfarande kommer att läsa? Hoppas ni inte blir...

Hannah:   Justin och jag satt och kollade på film när han plötsligt pausade och kollade allvarligt på mig. ''Middag,ikväll?'' frågade han med ''stone face''. ''Ehm jag vet inte'' skojade jag med honom. ''Oh come om,jag vet att du vill!'' sa...

   Hannah: Jag vaknade nästa dag,med Justin brevid mig. Jag hade inget minne utav att han somnat hos mig,bara att jag bad honom stanna och titta på film... Vi måste somnat båda två? Ett gäspande hördes från min sida och jag vände huvudet  m...

Justin:   Idag hade jag tillbringat min dag med familjen,det är kul att få vara med familjen och vänner efter att varit borta i så många månader. Min kärlek för Hannah har bara växt sig större,jag går runt och tänker på henne varenda dag. Och...